NÄR…
”vi renoverat färdigt huset… den sömnlösa spädbarnstiden är över… jag blivit av med de där kilona runt höfterna… den kaotiska tonårstiden är över… jag mött kärleken… jag kan gå ned i arbetstid… är färdig med utbildningen… helgen kommer… min partner förstått… kan tycka om mig själv… företaget visar goda resultat…”
Vi lockas till att tro att lyckan finns därborta någonstans, vid resmålet, på någon datingsajt, när den perfekta partnern slagit sig ned vid vår sida osv.
Nuet kan kännas så fruktansvärt olidligt att tankarna på framtiden är räddningen. De flesta av oss har befunnit sig i perioder av mörker och då måste framtiden få vara magneten som gör att vi orkar gå framåt. Längtan kan vara livsnödvändig och kraften i den ett enormt potensmedel.
Men när vi kommit ut ur tunneln och livet återgått till det hyfsat normala bör vi vara försiktiga med ”NÄR, eftersom det kan leda till blindhet inför DET SOM ÄR. Det finns så otroligt mycket att se, dofta, känna, lyssna till och beröras av – här och nu.
Stressen över allt som måste checkas av slår ut förmågan till varaktig njutning.
Drömmarna om framtiden är dyrbara och vi bör hålla dem tätt inpå, men glöm för den sakens skull inte läxläsningen med ditt barn, fikastunden med vännen, komplimangerna och solstrålarna mellan trädkronorna som viskar efter din uppmärksamhet. Ibland är våra drömmars viloplats närmare än vi kan ana.
Michael Larsen – relationscoach
Bra poäng, så sann!
Jag väntar på när… Men borde njuta av nu, som inte är njutbart och måste ”åtgärdas”… Helst igår!
Melinda så rätt du har,är precis där oxå.Helst igår, blev glad av dina ord känner mig mindre ensam.
Lättare sagt än gjort!
Lättare sagt än gjort!
the art of procrastination….or not 😉
Tack för ännu en inbjudan. Måste hitta ngn väg ur min fångenskap (mentalt) och förändra tankemönster. Kanske ett webinar av dig kan ge mig verktyg/nycklar?
Åh..så fint sagt!
En så viktig text!
För ett litet antal år sedan ville jag bara kunna spola fram tiden, tills dess att sorgen och alla svåra känslor skulle ha försvunnit.
Det lyckades jag ju inte med, så jag bestämde mig för att det bara finns en väg genom sorg och det är rakt framåt, rakt igenom-inga genvägar…
Det är ju så att jag också längtar…Men
något så när väl ute ur tunneln, så är jag tacksam för att jag brukar uppskatta och bli glad av små vardagliga ting.
Att småprata med mina söner, att sitta vid havet, att titta på grodyngel, att ha glas med sockrade kanter på nyårsafton, vårens första tulpanbukett – Ja, det finns en lång lista… 🙂