Under den där väldigt speciella stunden; då någonting väldigt kraftfullt och behagligt faller på plats inom dig. Det där ögonblicket som i grunden förändrar din inställning till förhållandet, eller f.d. sådant och som får stress och paniktankar att lägga sig. Känslan; nej! Någonting mycket djupare än en känsla, utan en fundamental och omstörtande insikt som får dig att säga: ”Tack! Tack! Nu har jag förstått!”
Personer berättar för mig att de har bett och bönat efter den torftiga och snåla uppmärksamheten från den som saknar de flesta, eller samtliga livsnödvändiga egenskaper i en relation.
Vi formas i extremt hög grad av våra nära relationer, och om har vi varit utsatta för emotionella övergrepp under månader och år, förlorar vi vår klarsynthet. Vi vet att någonting är fel, men vi går tillbaka för att knäckas lite till. Och lite till! Allt emot vår vilja!
Vi människor har svårt att tro på att en partner kan säga och göra saker som sårar oss på djupet. Han eller hon är ju den som ska vilja oss väl i alla lägen! Men så är det inte alltid! Jag tänker inte främst på de extremare formerna av känslomässig manipulation, utan de som går relativt osynligt förbi. En liten ”sanning” här och en ”sanning” där. Kommentarer och ifrågasättande, inte av sådant som du gör, utan själva kärnan av din person.
Du börjar ifrågasätta och tvivla på att du är kvinna eller man nog. Om du är tillräckligt kompetent inom en olika områden. Om du är sexuellt utbytbar.
Det petas i dina emotionella sår (vilka vi alla har i olika former) utan att du inledningsvis noterar det. Det subtila är effektivt! Du börjar försvagas inombords, och blir alltmer förhandlingsvillig kring det som strider mot dina grundvärderingar gällande kärlek och relationer. Du går över dina gränser för att få någon procent av den läckra middagen som dukats fram. Du blir inte i närheten av mätt! Tvärtom – ännu mer frustrerad!
Men så en dag så hittar du din oas. Platsen som ingen kan ta ifrån dig! När det som du har varit med om sjunker in och du kan se ”teaterpjäsen” på håll, når du självrespektens tydliga stämma.
Michael Thor Larsen – relationscoach
Du hjälpte mig se mitt självvärde Michael.
Jag kunde inte se det själv utan hjälp.
För alltid tacksam.
Hej kan inte du skriva ett inlägg om personlighet ”passiv-aggressivitet”?
Efter en alltför lång o vacklande resa på vägen känner jag äntligen att jag kanske kan hitta mej och förstå att jag är tillräckligt bra. Drömmer om dagen då jag återigen har rak rygg, blicken rakt fram och släppt oron för de små signaler o hjälpsamma kommentarer som jag levt med så länge. Men att tordas tro på min egen förmåga o kraft, att inte dras tillbaka in i nätet som är så lätt att snubbla i de svåra stunderna kräver så mycket mer mod än den som aldrig levt med det konstantanta knaprandet hen av mitt värde inte ens kan ana ….. Tack Michael för alla dina uppmuntrande kloka ord som fått mej att efter 8 år äntligen tro på mej själv igen o vågat ta steget.