Häromdagen hamnade jag i en emellanåt eldig, ibland nedlåtande, men samtidigt väldigt intressant debatt på retorikexperten Elaine Eksvärds blogg. Elaine själv är som alltid cool och varm i sin attityd. Det blev så tydligt hur olika vi människor uppfattar och tolkar verkligheten utifrån de erfarenheter vi samlat på oss genom livet.
För mig handlar det om att i en laddad diskussion kunna ta några steg tillbaka från sina känslor och synpunkter. När vårt lyssnande till en annan går förlorat kan vi inte nå dem. Det blir till något vi till varje pris skall vinna.
Ett av de mest sympatiska drag jag vet hos andra är förmågan att lyssna på riktigt. Det går att känna i kroppen när en person förstår lyssnandets konst. Det öppnar upp för möjligheter och ett skönt flow tar form. Motsatsen är lika tydlig, då den andra parten är fullt upptagen med att formulera och ladda sig själv med motargument. Det känns som att trampa runt i lera upp till midjan.
Med för mycket adrenalin i kroppen, är vi inga bra lyssnare och vår passion för en sak kan förblinda oss.
Du har säkert liksom jag mött personerna som vill argumentera för argumenterandets egen skull. De vill snärja in och göra saker betydligt krångligare vad de är, och en bonus för dem är att se dig tappa tålamodet. De vill gärna sätta etikett och inte sällan moralisera. Mötte delar av detta härom dagen. I dessa stunder försöker jag påminna mig själv om att ALLA innerst inne har en längtan efter att känna sig förstådda och bekräftade.
Har du någon förebild i konsten att lyssna och tala? Vem?
Michael Larsen – livscoach
Lämna en kommentar