Detta är EN av anledningarna till varför det förekommer otrohet!
Jag hör en del människor (även sådana som arbetar med relationer och beteenden) säga att ”man alltid är två om en otrohet. Om förhållandet mådde bra så skulle den ena parten inte gå över gränsen.” Jag delar inte den uppfattningen! Det finns personer som trots att de får bekräftelse, kärlek och intimitet av partnern, söker sig utåt för att få egots påfyllning.
Det finns de som inte känner igen sig i en kärleksfull och stabil (inte nödvändigtvis detsamma som tråkig) miljö, och därför ser till att på ett omedvetet plan, skapa det som de uppfattar som ”liv och rörelse” (ett annat ord för drama). Otrohet kan vara en av dessa strategier!
Tidigt i livet vande sig en del människor att det mesta är oförutsägbart, att det inte går att lita på andra mot bakgrund av de egna föräldrarnas inre kaos, och därför söker de sig i vuxen ålder tillbaka till det välbekanta, även om det innebär destruktivitet. Genom upprepning tror vi att vi kan reparera.
Trasiga människor sårar, inte nödvändigtvis för att de vill, utan för att de inte kan annat!
En kvinna berättar: ”min man sneglar ständigt åt betydligt yngre kvinnor och det är så fruktansvärt sårande.” Det värsta är den totala förnekelsen och att han anklagar mig för att vara svartsjuk!”
Det är en stor konst att lita på sin egen förmåga att se och känna, och inte låta sig föras bakom ljuset av uttalanden som har till syfte att försvaga vår tillit till oss själva. Likt illusionister försöker mannen eller kvinnan som ständigt är kontaktsökande med andra utanför tvåsamheten, att få dig att uppleva det som om det inte händer, och om sanningen exponeras i fullt ljus, göra så att felet är hos dig. ”Du gav mig inte det som jag behövde! Du bekräftade mig aldrig och därför blev det så här!”
Det finns de som får kickar av att ständigt gå utanför gränserna (och då menar jag inte på sättet som är utvecklande), som faktiskt njuter av sina hemligheter eftersom det ger dem adrenalinpåslag. Andra, likt mannen som söker kontakt med yngre kvinnor i exemplet ovan, försöker dricka ur ungdomens kalk som vapen mot att behöva se sig själva bli äldre: ”om någon betydligt yngre än jag ser och ler mot mig, så är jag fortfarande attraktiv.”
Psyket har en fenomenal förmåga att lägga ut dimridåer för att inte behöva kännas vid det som faktisk är. Och ett av dessa ÄR, kan vara att livet känns tomt, rutinmässigt, ”jag lever egentligen inte det liv som jag vill leva”, och en otrohet blir till ångestmedicin mot den djupa känslan av meningslöshet.
Vi föds två gånger! Först den fysiska förlossningen och den andra; uppvaknandet där vi verkligen förstår hur våra egna beteenden skapar verkligheter. Hur mitt eget agerande har en djupgående inverkan på andra människor och riktningen på det egna livet. I samma ögonblick som vi har öppnat ögonen har ursäkterna tagit slut.
Michael Larsen – relationscoach
Du måste ju vara sänd av någon!
Så skönt och få höra detta……..Det är inte alltid bådas ”fel”
Lika lite som att det behöver vara bådas fel om man inte kan samarbeta om barnen eftersom en skilsmässa.
Det räcker faktiskt att EN inte vill samarbeta ……då har den andre ingen att samarbeta med hur gärna den än vill.
Ja käre värld !
Så sant, så sant…
Det är oerhört tragiskt att upptäcka allt detta hos min ( nu f.d ) partner.
Det går inte att ha ett sunt förhållande med en sådan personlighet.
Tragiskt.
Mycket tragiskt.
Min sambo har varit otrogen mot mig minst 3 gånger vad jag vet iaf. Jag är säker på att det är fler gånger. Han blev förälskad i en annan yngre tjej när jag var gravid med vårt första barn. Han har haft romanser med tjejer på hans arbetsplats och varje gång han byter arbetsplats så har han inlett något med en tjej. Nu senast var det två yngre tjejer som han hade sms:at, och det ledde till att han blev av med sitt jobb. Han säger att han bara älskar mig, men jag vet ju att det inte är sant. Jag trodde att jag var en stark kvinna som aldrig skulle acceptera sånt här beteende. Ändå stannar jag kvar med något hopp om att det ska bli bättre. Han säger att det är pga min vikt. Jag har gått ner 30 kilo och har alltid ansett mig vara en attraktiv kvinna, men nu vet jag inte längre. Känns ibland som att jag börjar bli paranoid och känner att folk pratar om mig och mitt utseende. Även om jag vet innerst inne att jag är fin. Vi har två barn tillsammans så att lämna honom känns så oändligt svårt. Vet inte ens om jag vill det. Jag vill ju bara bli älskad för den jag är. Vill att han ska se mig, och bara mig.