friHur ofta hör vi inte oss själva eller andra säga: ”jag skall försöka.” När jag fångar upp de här tre orden tänker jag att här är en som bestämt sig för ett halvhjärtat försök. Kanske är det ett sätt att gardera sig – något att luta sig emot när vi inte fullföljer.

Föreställ dig att en väska sattes framför dig och någon högst pålitlig person sa: ”häri ligger en miljon kronor. De är dina om du gör 150 situps.” Skulle du med oengagerad röst säga: ”Jag skall försöka.”? Tror inte det. Extremiver hade tagit vid!

Ditt hjärta innehåller oändligt mycket mer än summan i väskan och varken du eller jag har tid med halvhjärtade försök. På något plan.

Jag menar inte att vi skall hetsa fram genom livet och försöka checka av så mycket som möjligt, utan stanna upp och se över om vi verkligen använder energin på rätt sätt. Vilka personer ger du utrymme? Är dina ord och handlingar någorlunda i synk? Genomför du? Känner dina barn sig sedda av dig?

Ett av de allra största hoten mot ett förhållande är när vi överger oss själva på ursäkternas altare. När vi drar oss undan och lever med kronisk energisparfunktion.

När vi lägger allt det känslomässiga, ekonomiska, fysiska, organisatoriska/planerandet, och det som ger mening på insidan i händerna på en partner, är vi ute på djupt vatten. En luftballong där gasolbrännaren stängts av och vi hoppas på att någon annan skall ”fixa” det.

Om vi dumpar självvärdet och jagkänslan, skapas stora tomrum som vi försöker fylla genom andras godkännande. Vi kämpar för att manipulera fram kärlek, men utan resultat och det svarta hålet tillåts växa.

Den rätt använda tiden, ett du med eld i hjärtat och upprätt hållning är en kombination som öppnar många dörrar.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare