Har skrivit om liknande tidigare, men för dig som är mitt uppe i det röriga, vet jag att påminnelsen är avgörande
Det finns ett uttryck: ” känn din fiende.”
Med detta sagt, menar jag inte att vi skall gå runt med inställningen att vi har en massa människor med dunkla motiv omkring oss. Utan att vi genom förstålelse gällande det här med makt/härskarstrategier, kan skydda oss själva från det som stjäl energi.
Det är tyvärr alltför vanligt vid separationer och skilsmässor att en av partnerna genom skrämseltaktik, emotionell utpressning (växlande mellan makt och hjälplöshet) etc. försöker manipulera. Desperation kan ta fram det sämsta i människor. Då kan du tänka dig vad avvisande gentemot härskarpersonligheten kan blottlägga.
Så skyddar du dig:
- Upprätt hållning och blick. Tydlig röst.
- Undvik argumentation och fastna inte spindelnätstaktik där du snärjer in dig själv i försvarstal.
- Var uppmärksam på skuldkänslorna som han/hon försöker dumpa i ditt knä. Att få en annan att känna skuld och skam, är ett klassiskt tillvägagångssätt för att tömma självförtroendet.
- Var mycket klar i budskapet kring vad du vill. Har ett par tydligt formulerade meningar i beredskap.
- Förstå: oftast är det i den mest akuta fasen under relationsuppbrottet då det är som värst. I de allra flest fall klingar starka känslor av med tiden.
- I extremfallen är det juridiska verktyg som gäller.
- Säg till personen i fråga att du inte är hans/hennes terapeut eller tröstare.
- Föreställ ett mentalt ozonlager runt omkring din kropp, där inga hårda ord, blickar, nostalgiknarkande kommentarer eller liknande kan komma åt dig. Du är fri!
- Se till att ha klarsynta och optimistiska personer nära.
Tankar min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Underbart ihoppsnickrat ord- ”nostalgiknarkande”
Verkligen ett bra och stärkande inlägg, tack!
TACK för dagen text en påminnelse jag verkligen behöver, då det känns som min fd just nu säger och gör saker bara för att jag ska få dåligt samvete och känna skuld och han vet precis hur och vad han ska trycka på för knappar för att jag ska känna så men det som gör mest ont det är att i längden så är det inte jag som ”kommer i kläm” utan våra barn..
Han säger saker till barnen bestämmer visa saker med dem utan att prata med mig först och sedan får jag ta diskutionen med dem sedan där jag får berätta att jag inte har råd att köpa det som de vill ha och eller göra det han har lovat han har sagt ja till fast han så väl vet att jag inte har samma inkomst som han och sedan köpar han det åt dem.. Eller när han säger saker inför barnen som är riktat till mig för att jag ska få dåligt samvete för att jag splittrade familjen..
Så behövde verkligen påminnas om att lägga på ett tjockare ozonlager..
Men ibland känns det lättare sagt än gjort även om jag förstår vad du menar..
Är i samma sits. Väldigt jobbigt. Och man mår så dåligt. :'(
Samma sits hjälper säkert inte. Men kan kännas att man inte är ensam.
Styrke kramar till oss alla❤️
Hej,
Det är fyra år sedan jag lämnade min tyrann som kontrolerade mig och varje steg jag tog. Det tog tre år från mitt beslut att gå tills jag verkligen vågade gå med hjälp av verktygen du skriver om här ovan. Varje gång jag använde dessa märkte jag hans frustration när han inte kom åt mig. Varje gång blev jag lite starkare. Detta i kombination med terapi gjorde att mitt självförtroende sakta stärktes, jag kunde se mönstret i hans beteende och förstå att skulden inte var min. Det var inte jag som var sjuk i huvudet.
När han slutligen insåg att han tappat mig skaffade han en ny kvinna på sidan av. Då passade jag på att gå. Det gav mig en tidsfrist på några månader då han var upptagen med henne. Efter 12 år var jag fri och jag har aldrig känt mig så levande någonsin. Jag fick återigen vara mig själv och inte den han sa åt mig att vara. Det känslan går inte att beskriva. Dessvärre så har vi barn ihop vilket gjorde att vi fortfarande hade kontakt. Jag trodde jag var fri men insåg efter två år att han fortfarande kontrollerade mig…via telefonsamtal, besök, genom barnen och genom att kränka o manipulera på ett otroligt smidigt sätt. Jag vaknade till av att jag började följa gamla mönster och att jag kände mig rädd. Jag började radera min dator, radera samtal på telefonen, gömma kläder jag köpt, slutade använda smink, helt enkelt undvika allt jag kunde bestraffas för.
Då sökte jag hjälp igen och den har pågått länge. För ett år sedan hotade han att förgöra mig om det så var det sista han gjorde och om det så skulle ta resten av hans liv. Anmälan ledde ingestans. Jag bröt all kontakt och han har inget umgänge med barnen. Jag är vaken och stark idag, jag förstår nu att en sådan här människa måste man stänga ute. Sträcker du ut ett finger tar de hela armen. Men ovanstående verktyg är overderliga. Jag har dem i huvudet varje dag och jag övar på dem hela tiden i min vardag. De har hjälpt mig på så många sätt, jag är inte konflikträdd längre och jag kan ta och förstå konflikter på ett konstruktivt sätt utan att ta det personligt. Men jag slutar aldrig öva på min läxa för jag vet aldrig när han dyker upp igen men jag vet en sak…jag kommer aldrig släppa in honom i mitt huvud igen!
bra jobbat! starkt! kram
Du träffar rätt i hjärtat hela tiden.
Det du skrivit M är det jag precis behövde. Tack!❤️
Läser din blogg med jämna mellanrum, senaste 1-2 veckorna har inläggen varit särskilt betydelsefulla för mig och min livssituation. Dagens inlägg känns stärkande och jag hoppas att fler med mig känner styrka, mod, tillit och hopp. Kramar till er alla!
Tack!
Precis vad jag behöver..påminnelser och upprepningar tills det sitter i ryggmärgen
Fast här behöver jag goda råd. Mitt ex dumpade mig utan förvarning en kväll och bara stack. Han har tagit hand om sonen halva tiden så som pappa är han ok. Men han lämnade mig och vi har aldrig pratat om några problem i vårt äktenskap och när han lämnade mig var jag såpass sjuk att jag inte kunde ha hand om vår son ensam, tack o lov har mina föräldrar ställt upp mycket. Han har satt mig i stora problem (sjukskriven utan jobb och pengar) utan att ens tänka på vad det ger mig för konsekvenser. Vi måste flytta nu igen, en tvåa med 3 barn…. Jag har inte klarat av att träffa mitt ex på ett år, när vi sågs senast och gångerna innan det så väller känslorna fram, ilska, hat, besvikelse, sorg och frustration. Detta vill jag inte utsätta vår son för. Jag älskade honom av hela mitt hjärta och han behandlade mig som skit när jag behövde honom som mest. Vi ska på mitt initiativ gå på familjerådgivning i höst för att jag ska kunna träffa honom tex på förskolan framöver. Vad ska jag säga honom där? Han har spelat teater när vi var tillsammans och lurat mig att han skulle vara en fin människa men han är världens största egoist. Jag är så enormt besviken på honom….men hjälper det verkligen mig att få säga det till honom som person? Jag skulle aldrig någonsin lägga vår son emellan oss, jag vill att han ska ha ett bra förhållande med sin pappa så att han blir så hel som han kan bli.
ta hjälpen du får och ja säg alla saker du har innom dig, få svaren på dina frågor så du kan bearbeta och gå vidare! jag kan förstå att det finns svåra saker i ert förhållande, eftersom jag befinner mig i liknande situation, alla kan inte hantera den på ett bra sätt så försök få det så bra som möjligt för dig och sonen….kram
❤️ Kram
Har gått igenom en liknande situation och gått hos psykolog för att bearbeta och försöka få ett avslut på egen hand då han inte velat ge mig någon form av avslut.
Jag var liksom du lurad och serverades lögner varje dag/kväll att han älskade mig och jag trodde vi var lyckliga tillsammans. Han lät mig tro det vilket är det stora sveket som varit svårt att hantera.
Otroheten är en sak men lögnerna de är värst
Vi har också barn tillsammans och jag har försökt få till ett bra samarbete men det går inte för han är så hatisk och motsträvig.
Barnen är förlorarna tyvärr 🙁
Många kramar till dig i din sorg och smärta ❤️
Du kommer överleva detta även om det inte känns så just nu.
Det har tagit mig 1.5 år att nå dithän att jag kan känna glädje och hopp om en framtid
Tack Mimmi, tråkigt att höra även din situation, det kommer bli svårt att lita på någon efter detta. Håller med dig, det enda jag någonsin krävt är att bli behandlad med respekt. Men mitt ex är snäll och vill allra helst att vi ska umgås som vänner. Jag är noga med vilka vänner jag har så jag får kämpa med att hålla honom ute. Förstår inte varför han inte förstår. Det var faktiskt 22 månader sedan han gick men sorgen börjar lägga sig nu iaf. Dock är ensamheten så svår då jag är sjukskriven och utan jobb, träffar sällan människor och känner mig så utanför samhället. Varm kram till dig♡
Fy va jag tycker synd om er som tvingas gå igenom såna här saker! 🙁 Att behöva vara rädd och försöka skydda sig hela tiden. Måste kräva en enorm rustning av pansar!!! 🙁
ja det också, men rädslan tar mest av allt på livsglädjen……..
Ja, fyyy…:-(
Tack M! Detta inlägg behövde jag läsa idag och jag kommer läsa det om och om igen. Kram alla ❤
När jag läser dagens inlägg så känner jag igen mycket. Både vad jag själv gör och vad exet gör. Jag inser att jag också gör fel, jag har nog ett antal gånger kommit med nostalgiska kommentarer och försökt få honom att känna skuld genom att bli känslosam….Han å andra sidan har svårt att vara tydlig och han är inte ärlig.
Tack för ett bra inlägg!
Som alltid träffar du rätt och har många kloka tankar!
Jag tänker lite extra på den biten med att inte vara någons tröstare…
Jag har separerat en gång tidigare och den gången kunde vi gråta tillsammans över den kraschade relationen. Vi sörjde båda två och visst var det en del gräl också men ändå så kändes det som vi fick ett avslut.
Min senaste relation slutade helt annorlunda där jag aldrig fick nåt avslut och det har varit det svåraste.
Jag kan känna att jag hade behövt det men fick göra det på egen hand men det blir aldrig samma sak.
Jag upptäckte en otrohet och min numera exman stack ifrån allt och motarbetar all form av samarbete och är hatisk emot mig. I de flesta fall man hör talas om är det jag, den bedragna som ”ska vara” den hatiska och den som motarbetar men det är tvärtom. Jag hittar inga förklaringar till hans beteende eller lösningar på hur jag ska hantera situationen för min situation är inte så vanlig.
Jag har efter ett tag insett att han har narcissistiska tendenser men innan jag insåg det har jag försökt nå honom emotionellt och försökt få svar och kanske har jag sökt tröst hos honom just för att han var den som sårade mig.
Jag trodde att eftersom han var den som tog min självkänsla var det bara han som kunde ge den tillbaka till mig och det genom att erkänna min smärta och sin skuld. Jag trodde jag behövde hans förlåt för att komma vidare.
Men jag insåg sen att jag måste skaffa självkänslan på egen hand för då kan ingen någonsin ta den ifrån mig. Den ska inte fås av en annan person den ska kännas inifrån.
Jag tror det är vanligt att söka trösten från den som sårat, man tror att det är bara den personen som kan trösta.
Med tiden har jag lärt mig att man faktiskt kan trösta sig själv och det är skönt att veta att man inte är beroende av tröst ifrån den som sårat.
Tack för din blogg den hjälper mer än du tror ❤️