Han har aldrig fattats något när det gäller det materiella. Om somrarna var det solresor och om vintern skidresor. Stämningsfulla bilder på sociala medier, ständiga äventyr och en mamma som bedyrade sin kärlek till honom. Allt var lugnt och skönt så länge som han bekräftade och uppfyllde mammans önskningar.
Som sjuttonåring började han intressera sig för filosofi och psykologi, fick en flickvän som mamman hade starka åsikter om. Han kommer över en artikel om narcissism och känner igen mammans beteende, vilket får honom att äntligen förstå sig själv: ”det kändes som om jag bar kamouflageuniform för att hon inte skulle se mig. Jag avskydde hur hon pratade illa om pappa, drack för mycket vin om helgerna och beklagade sig över att inte ha en man. Varenda gång jag träffade pappa så tittade hon på mig med förtvivlade ögon. Kände mig som en svikare! Hon lyckades få allting att handla om henne. Resorna var inte till för att ha mysigt tillsammans utan för att skryta:”
Den unga mannen berättar vidare: ”jag har alltid känt mig misslyckad! Som någon som bara väntar på att bli avslöjad. Under många år matades jag med mammas historier om pappa. Hon fick mig att tvivla på honom. Nu har han och jag mycket tid att ta igen.”
Den narcissistiska personligheten ser till att skapa drama när hon eller han inte får som de vill, skuldbelägger barnen när de inte är lojala tjänare och bestraffar genom tystnad. N-föräldern kan även agera oerhört subtilt; med ”ödmjuk” kärlek och göra allt för barnen för att vinna deras förtroende och uppmärksamhet. I grunden handlar allting om hennes eller hans behov.
För den unga människan kan det innebära stor sorg och ilska när de inser vad de har varit med om. Vi behöver vara vid deras sida och lyssna till berättelsen.
Michael Thor Larsen – relationsterapeut
Lämna en kommentar