Jag läste någonstans att flyktingar som tog sig över medelhavet tilldelats livvästar stoppade med papper. Falsk trygghet med utropstecken!

Nu är det inte livshotande som i exemplet ovan, men emellanåt fyller vi oss själva med tunn rekvisita. Vi söker bekräftelsesmulor, erkännande och jagar sådant som inte kommer att ge oss den bärkraft vi egentligen behöver.

Likt H.C Andersens berättelse om ”Kejsarens nya kläder” hypnotiseras vi till att tro på omgivningens ”sanningar”, istället för att söka, hitta och förankra hejarklacken på insidan. Det som gör att vi kan känna oss genuint stolta.

Ett förhållande, en partner, en yrkestitel, den optimala utegrillen eller vad det nu kan vara, bör inte vara vår livsGPS. Isen under dina fötter måste vara av rätt tjocklek.

Igår skrev jag om betydelsen av att hitta elden i hjärtat. Men hur ser det ut i praktiken?

Börja med att stanna upp och fråga dig själv:

– Var befinner jag mig i mitt liv och åt vilken riktning vill jag gå?
– Har jag människor nära som jag kan prata med? På riktigt. Som inspirerar!
– Är kärlek enbart ett vackert ord eller visar jag det i handling? Kommer jag ihåg mig själv i ekvationen?
– Är jag villig ta risken att gå emot strömmen? Lägga fokus på att i högre grad vara lycklig än lyckad.      Längtan som omsätts i handling. Varje dag! Manifesterandet av drömmar.
– Vågar du riskera att ”göra bort” dig? Möta rädslor? Tala när det är bekvämare att vara tyst? Dansa när det är tryggare att sitta? Vi växer när vi kliver utanför säkerhetszonen.

Stordåd måste inte nödvändigtvis ropas ut i megafon. Det sker minst lika ofta i det tysta. Den ensamstående mamman/pappan som dag efter dag kliver upp, förbereder frukost, föräldramöten, läxor…

Eld i hjärtat börjar med rörelse. Stillastående vatten surnar.

Vad inspireras du utav?

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare