Någon jag känner sedan lång tid tillbaka försökte få in mig i en diskussion som jag visste inte skulle sluta bra om den påbörjades. Personen i fråga är inte en vän, utan en avlägsen bekant. Märkte på attityden att han ville dra in mig i något vars kraft dödat ett oändligt antal människor genom historien.
Han är en som älskar politiskt laddade samtal och jag såg att han provocerades av min ovilja att träda den vägen. Vet sedan tidigare att aktivistandan i honom egentligen inte handlar om att skapa världsfred, utan få ur sig aggressioner.
”Jag låter dig inte bjuda upp mig till dans. Du vet hur långt vi står från varandra i den här frågan. Om du bär på frustration över någonting som egentligen handlar om andra saker, lyssnar jag mer än gärna. Det vet du.”
Nu gjorde han någonting som gjorde mig väldigt förvånad och väckte respekt: ”du har rätt. Min sambo har träffat en annan och jag är så jävla förbannad! Det var lättare att bråka om krig för att slippa kriget jag har här inne.”
Hans ord berörde mig starkt. De kom från en ärligt avklädd plats och jag såg att tyngden runt nacken försvann nu när han såg vad frustrationen egentligen handlade om. Vet eftersom det är något jag själv sysslat med.
Ser det tyvärr alltför ofta i relationer – hur människor förskjuter inre spänningar och konflikter till någonting annat. Istället för att prata om vad de vill förbättra i relationen och vad de önskar mer och mindre av i partnern, hamnar det i personliga anklagelser, mellanösternhärdar, SD eller bråk om barnuppfostran. Rökridåerna kan vara många och sofistikerade.
Vi lockar in oss själva på den storpolitiska arenan och i de livliga diskussionerna för att komma undan känslan av frustrationen i oss själva. Jag har sett par som slår på varandra med genusfrågor när det egentligen handlat om: ”varför håller du aldrig min hand ute bland folk?”
Vad har du för erfarenheter?
P.S. Självklart finns det stora saker där ute som med all rätta gör oss upprörda och arga. Som inte enbart handlar om ouppklarat inre bagage. Vi behöver bli bättre att på ställa in skärpan och sortera begreppen.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Så starkt av dig att du så lugnt kunde få den personen att erkänna att hans ilska egentligen handlade om något helt annat. Även starkt av honom att faktiskt våga berätta.
Det tycker jag med cj:-)