öar

Har säkert skrivit om liknande förut, men är det något jag lärt mig om oss människor är det att vi behöver påminnelser.

Oj, oj, oj vad vi försöker, vänder ut och in, analyserar, frågar ut vänner om vad de tror, tolkar: ”varför sa hon så? Vad betyder det här egentligen? Tror du att det finns en öppning? Kan det bli vi igen? Varför denna ambivalens?”

Igår skrev jag om att hålla i sin kraft och inte lämna ut sig själv till värdering. När vi är alltför upptagna med vad som pågår i en annan persons huvud tömmer vi oss själva på energi.

Hur skall vi kunna förstå andra när de knappt eller inte alls förstår sig själva?

Analyserande är ett sätt att försöka smälta händelser, förstå sig själv, andra och reda ut begreppen. Men det är också lätt att vi fastnar där. Grubblerier och intellektualisering blir psykiska försvar mot att känna sorg, smärta och oro.

Ett evigt kämpande med att vilja förstå varenda nyans i en mening, ett sms, kommentar på Facebook och andra beteenden, fördröjer vår egen process att bli hela. Vi kan ägna mesta delen av våra liv till att föröka förstå andra människors handlingar. Troligen hjälper det oss inte att utvidga kvalitén på våra egna liv.

Människor är som de är och det finns ingenting vi kan göra åt det.

Om ditt liv som det just nu ser ut, var titeln på en film eller bok – vad skulle den i så fall heta?

Michael Larsen – livscoach och mental tränare