Ett tidigare inlägg:
”Han har kontakt med sitt ex fastän jag inte tycker om det.”
”Hon är ofta ute och festar och det känns inte alls bra för mig.”
”Jag känner mig aldrig bekräftad på riktigt av honom (förutom när vi skall ha sex).”
”Vet inte om hon är tillsammans med mig för tryggheten och pengarnas skull eller om det verkligen är kärlek.”
Det här är funderingar och frågeställningar från olika människor som är i relationer. Jag tror att de allra flesta egentligen VET vad som behöver ske för att lösa knutarna i bröstkorgen. Vi kompromissar, vänder ut och in på oss själva och tänker: ”det är nog jag som ställer för höga krav och krånglar till det.”
Av rädsla för att mista den vi tycker om och älskar börjar vi rea ut våra övertygelser, drömmar och önskningar. Svartsjuka, ilska och ensamhet bor ständigt i tankarna och maler långsamt ner livsgnistan. Så skall det inte behöva vara.
Under senare tid har jag kommit fram till något ganska enkelt och självklart: relationer skall vara behagliga. Det handlar inte om en naiv och förskönande tro på att vi aldrig stöter på motgångar och kriser, utan att vi skall inte behöva känna oss oroliga och stressade. Istället älskade för de vi är – rakt upp och ned.
KOMPROMISSA ALDRIG MED KÄRLEKEN – BRA FÖRHÅLLANDEN LYFTER OSS TILL HÖGRE HÖJDER.
När vi ständigt hamnar i samma återkommande diskussioner, när rösterna höjs alldeles för ofta och känslan av avstånd är alltför stark är det bra att fråga sig själv: varför stannar jag i detta? Vad längtar jag egentligen efter?
EN BRA RELATION ÄR SOM ATT KOMMA HEM. I bilen på en rak sommarlandsväg med solnedgången framför, fantastisk musik i högtalarna, grönskande fält, doften av kväll och med möjligheterna dansande i hjärtat. Ett lugnt och leende nu där alla utmaningar möts av ett VI.
Vilka förebilder har du kring det GODA förhållandet?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Jag s
Visst ska det vara så!
Motgångar och olika åsikter finns det alltid, men i ett bra förhållande ska man känna sig trygg även i det.
HAHAHA FY FASEN SÅ SKÖNT
🙂 Petra35
😀 Ville ju göra en smiley…
Jag arbetade som kökssäljare ( parterapeut;-) i många år. Har sett alla sorters relationer men slogs alltid av hur berörd jag blev av de som visade varandra respekt och viljan att komma överrens. Där man älskar varandras olikheter och ser dem som ett sätt att utvecklas. Jag som satt där med ett hjärta fullt av kärlek och en dålig historik på mina relationer insåg att jag behövde jobba med mig själv för att få det där de delade. Nu har de gått två år och jag har mött en fantastisk man – som hör och häpna! Mött en fantastisk kvinna <3.
Underbart Maria! Respekt är en extremt viktig ingrediens. Grattis!!
Vilka underbara rader att läsa! Du gav mig hopp:)
Hur jobbar man med sig själv för att bli bättre på att acceptera varandras olikheter? Önskar att jag kunde göra det.. Har precis separerat från en man, jättefin på alla sätt, men vi funkade inte.. Jag kan inte sätta fingret på varför!
Precis så är det! Träffade en kille på nätet som jag hade mailkontakt med å sen träffade. Kändes jättebra, enkelt å vi hade kul tillsammans. Tyvärr tycker han att det gått för enkelt å ifrågasatt att det måste vara något fel? Känns jättejobbigt:(
Många förväntningar är såklart uppbyggda på tidigare erfarenheter av dåliga förhållanden å att jag tror att många blandar ihop känslan man kan ha i början när man inte vet hur den andra känner och den stress det medför, med att vara nykär. I det här fallet har iaf jag varit ärlig med att jag känt något och trott att det här kunde leda väldigt långt. Att känslor får växa fram utan stress och oro, att vår vänskap låg i botten såg jag som en riktigt bra grund.
Många kan nog drabbas av känslan: ”för bra för att vara sant” – gammalt bagage som spökar.
Jag tror att vi många gånger gör livet till självuppfyllande profetior. ”Så här enkelt och bra ska det inte vara”
Då blir det inte det heller… För nånstans precis när man uttalar det så börjar ju problemen. Då blir själva uttalandet i sig det som får fokus.
Han tycker det går för enkelt och anser att något måste vara fel. Varför inte vända på frågan till honom – äntligen kanske det är rätt!?
Lycka till och hoppas det blir ett harmoniskt och fint förhållande. ❤️
Efter två år av försök att kompromissa, försöka, slå knut på mig själv på bekostnad av min identitet är det du skriver om just vad jag insett. En relation ska vara okomplicerad. Det är löjligt enkelt när det går upp för en men ack så svårt att inse när man av hela sitt hjärta bara vill att relationen ska fungera trots att den är allt annat än okomplicerad.
Förhoppningsvis har jag lärt mig en läxa för livet för på vägen till att försöka anpassa mig i en relation som inte varit sund har jag tappat bort mitt jag. Nästa gång ska jag söka enkelheten, att allt bara flyter på utan någon ansträngning. Äkta kärlek med andra ord…
Enkelhet är ett fint ord i sammanhanget Therese – kommunikation, förståelse och god vilja är några av nycklarna.
Den här bloggen har verkligen hjälpt mig genom en jobbig tid. Var i en destruktiv relation och tog mig loss. Har sträckläst här och nickade igenkännande så ofta att jag nästan fick nackspärr… vilken vishet du besitter. Tack.
SÅ inspirerande att höra Linn!! Tack!!
Jag läser de du skriver Michael och tänker direkt ”hur många lever i ett sånt förhållande?”
Jag har själv aldrig levt så, jag har kompromissat bort mig själv. Inte många av mina vänner lever i ett sånt förhållande. Barn, pengar och rädslan av att vara själv gör att man stannar. Nu när jag lever själv, med barn varannan vecka så undrar jag om jag någonsin kommer att få uppleva en sån relation?
Tack för bra skrivet, som vanligt!
Kanske behöver vi 6 månaders utvecklingssamtal i våra relationer Emma. Där vi verkligen pratar med varandra.
Ingen dum idé Michael.
Hej!
Jag tycker du skriver så bra saker om relationer. Jag tycker inte namnet separation passar riktigt då du skriver mycket om att bygga och inte om att separera!
Tack för dina poster. Tycker de är bra!
Mvh,
Mathilda
Jag förstår din tanke Mathilda och det ligger en hel del i det. Vill att människor i kris (separation) skall hitta hit. Men även idén om att vi behöver separera från det som tynger ned oss. Nya projekt är på gång som vidgar perspektivet i det jag jobbar med.
Precis sådär tänkte jag för ett par dagar sedan fast inte så fint formulerat. ”EN BRA RELATION ÄR SOM ATT KOMMA HEM. I bilen på en rak sommarlandsväg med solnedgången framför, fantastisk musik i högtalarna, grönskande fält, doften av kväll och med möjligheterna dansande i hjärtat. Ett lugnt och leende nu där alla utmaningar möts av ett VI” Jag blev så glad av detta, skrattar med ljud 🙂
Härligt att höra maja!!
Håller helt med dig Maja!!! Jag tänkte VA?!? Kan det va sant att det ska kännas SÅ!!! Det blev plötsligt så lätt för mig att se att jag har det bästa framför mig å att jag gör RÄTT som är kräsen å väntar på den där behagliga färden i bilen tillsammans med …. ❤️
Helt rätt Petra! 🙂
Man ska vara kräsen.
Kram
Kram på dig ❤️
Tack Michael! Det är precis sånt här jag behöver läsa emellanåt för att komma ur mina tvivel på om jag tog rätt beslut. Händelser i livet gjorde mig skör och mottaglig för fel typ av man. I början lyfte han mig till skyhöga höjder för jag var blind och kär, men sen tog min intuition över och misstron på om han verkligen var ärlig. Men stärks av dina ord och vet att man definitivt inte ska känna sig förbisedd, förödmjukad eller utnyttjad i ett förhållande. Det ska kännas lugnt och tryggt – alltid, även vid meningsskiljaktigheter. Vårt vara bara svajigt, förvirrat och osäkert vid sådana tillfällen.
Det är verkligen en konst att kunna se klart även under den mest intensiva förälskelsen. Som du säger: magkänslan. Önskar dig en fin måndag.
Jag lärde mig en gång att en relation som hela tiden havererar i brist på förståelse och respekt är snarare en komplikation än en relation. Och som Kay pollak benämner det ”Är det rätt ska det vara lätt”. Inget är i och för sig lätt, men att hela tiden känna sig stressad och oförstådd är aldrig bra.
Sen tycker jag att det r viktigt att komma ihåg att relationer hjälper oss människor att växa, inte enbArt för att åt åtnjutas eller bevara isolerat. Friktionsfria relationer tror jag inte på, inte heller relationer där ägandet träder in, och gör relationen till en institution. Vi måste fortsätta växa som personer, vända oss utåt mot världen och även se det stora sammanhanget. Då kan relationenen mellan man och kvinna blomma.
Fantastisk bra förmulerat
”att en relation som hela tiden havererar i brist på förståelse och respekt är snarare en komplikation än en relation”
Jag känner mig som en flykting i mitt egna hem.
Jag står mitt i en flytt, för att jag ska överleva.
Jag brukar påminna oss och säger då till..
NU ÄR VI DÄR IGEN!
( Karl-Oskar)
Jag brukar tänka hur det var innan allt det här började.
Visst kommer man i dåliga dagar.
Skörden blev inte alltid som man hade tänkt sig.
Varför nöjer man sig inte det man har och var finns kämpaglöden i oss?
Vi är så trötta och utmattade efter alla diskussioner.
Jag har bestämt mig för att ibland måste det vara SÅ.
Många tycker om att bli mätta och ser inget annat.
Men ack så viktigt det är att skörda igen..
Mitt inre känns som en tumlare.
Det är så skönt när den stannar till och vänder håll.
Snart blir det torrt och då ska jag vika ihop min tvätt.
Jag tror på samvaron, men det är viktigt att känna sig behövd.
Tack för tråden!
Det du skriver är svårt att tro på att det finns när man själv och flera man känner lever i relationer där det inte är så bra på detta sättet. Att det känns som att komma hem…. Hoppet finns att det gör det…
är i ett förhållande just nu där man är osäker på vad min sambo vill. Har fått indikationer på att hon sagt till sina vänner att vi bara är vänner, medan hon säger att hon älskar mig. Svårt att få offentliga bekräftelser från henne, kanske för att hon sagt att vi inte är mer än vänner. Osäkerheten är verkligen ett monster…
Tack för en superbra sida
Det där behöver du prata med henne om Kalle. Tack!
Hej
Jättefint.
Fast om det ska kunna bli så eller vara så.
Då bör man ha tagit hand om sina egna spöken det vill säga de relationsmönster vi skapade som barn för att vi behövde dem då, och de är ju facit för hur vi är i relationer som vuxen.
Lycka till
Rubriken – ”Relationer – det ska vara okomplicerat” – är så träffsäker. Och att en god relation är som att komma hem. Ansvaret ligger såklart även på mig, att jag ska våga känna mig trygg, kunna slappna av och vara den där härliga tjejen som jag är. Men för övrigt handlar det självklart om att det ska vara rätt man för mig.
Och förebilder kring det GODA förhållandet är för mig att man kompletterar varandra så fint att man lyfter varandra, så det liksom glänser ännu mer om båda. Att man växer sig starka tillsammans och blir ett VI (utan att tappa sitt JAG), stöttar varandra i nöd och lust, är lyhörd för varandras behov, ärlighet, trohet, mycket närhet (det är det verkliga bränslet), vi ska vara de bästa vänner, våga vara och tillåts vara sig själv, skratta tillsammans – mycket (det är otroligt frigörande), att vårda både det inre och yttre, bekräfta och se varandra. Och vad som verkligen är A och O – KOMMUNIKATION! Utan för den sakens skull älta saker. Sedan tror jag det är väldigt viktigt att aldrig någonsin ta varandra för givna. Gör man det är risken att man börjar ”slarva” med förhållandet. Det ska helt enkelt bara kännas lugnt, skönt, enkelt, tryggt, härligt. Den där härliga vardagslyckan som att längta efter varandra efter en arbetsdag och bli glad över att ses.
Jag hoppas att jag kommer att träffa dig härliga man som passar så bra med mig. ❤️❤️❤️
Exakt!!!
Så vill man ha det.
Bra skrivet Längtan.
Det ska vi hitta tjejer
Självklart ska vi göra det, Petra! Jag längtar efter att träffa honom. ❤️
Tack, Josefina! Så är rimligt att ha det. Vad är annars idéen med ett förhållande!? Jag lever hellre själv än att må dåligt och känna mig ensam i en relation.
Haha…jag riktigt känner hur gärna jag skulle vilja känna er på riktigt 😀 Det känns som vi blivit kompisar som förstår varandra 😀 Kram på er tjejer 😀
Haha, jag känner likadant. Härligt att kunna kommunicera och peppa på detta sättet. Jag skulle också vilja träffa er.
Ja, visst är det konstigt att det kan kännas att man ”känner” varandra.
Kram på dig 🙂
Kram på er båda ❤️
Klockrent ”längtan”! Jag har i alla fall bestämt mig för att inte nöja mig innan jag hittar mannen som kompletterar och lyfter mig. Livet är för kort för något annat.
Och jag hoppas du snart hittar din man! ❤️
Bra tänkt! Jag får styrka av Er! ❤️ Har alltid känt mig så ensam i min situation men nu känner jag att vi är ett helt gäng stolta, starka tjejer som väntar på den bästa för oss 😀
Tack, Therese! Önskar dig detsamma ❤️❤️❤️
Kram!
Längtan, jag håller helt med!
Det du skriver om att ansvaret också ligger på dig är så rätt, att man också måste ”våga känna sig trygg”. Jag vet inte hur det har varit för dig men just att våga känna sig trygg och koppla av har varit mitt stora bekymmer när jag träffat någon jag tycker om. Det är som om oron kommer som ett brev på posten. Och kommer oron så kommer anpassningen och förlusten av jaget.. Jag tänker att om jag ska känna mig trygg med någon måste jag också förmedla trygghet, så var ska man börja? Michael skrev någongång att man ska vara den man själv vill möta. Det ligger mycket i det på många sätt. Just nu fokuserar jag på att hitta tryggheten i mig själv, att bekräfta mig själv.
Ville bara dela med mig av lite tankar, känner att vi tampas med lite samma bekymmer 🙂
Tack, Katarina!
Ja, vi sitter synnerligen i exakt samma båt. Jag fungerar eller nej, fungerade exakt likadant. Oron kom, som du beskriver, som ett brev på posten. Anpassning, tappa JAGET, må dåligt, klängandet, för att slutligen bli dumpad. Vad gick snett!? I mitt fall vet jag vad det bottnar i. Jag har fått lite verktyg som jag ska försöka – till alla pris – använda mig av. Bl a det du skriver, som Michael har tagit upp, att man ska vara den man själv vill möta. Nu vet ju jag var mitt beteende kommer ifrån, så det blir ganska konkret för min del. Hoppas du också kommit fram till var ditt anknytningsmönster kommer ifrån. Ja, åter till verktygen. Jag har fått råd av min dåvarande terapeut att när jag börjar känna igen signalerna – den gnagande oron, börja fjäska och anpassa mig etc – stanna upp. Notera och reflektera vad det är jag gör och hur det känns. Agera sedan utifrån det, för att exempelvis tänka som Michael säger – vem vill jag möta?
Den klängige? Nej!
Han som anpassar sig till ALLT? Nej!
Han som gör ALLT för mig och ställer sig själv åt sidan? Nej!
Han som aldrig säger ifrån eller ifrågasätter något, för att han är rädd att mista mig? Nej!
Han som blir nervös och analyserar varje ord i mina sms? Nej!
”Förmedla trygghet” är intressant. Ska tänka mig in i andra situationer som i jobb, med vänner, föreningslivet etc. Där förmedlar jag en säkerhet och trygghet. Måste stanna upp och tänka på detta också.
Fyll gärna på min ”lista”, Katarina. Tror vi kan peppa varandra i detta. Och jag är jättetacksam att du skrev till mig här. Vi är ju som ”Staten och kapitalet” – vi sitter i exakt samma båt. 😉
Tack för att du skrev till mig här.
Kram till dig! ❤️
Så fin text börjar genast se min pappa och mamma framför mig deras förhållande har inte alltid vart så enkel men de har alltid stått bredvid varandra och speciellt nu när min mamma är svårt sjuk ser man min pappas oerhörda kärlek och värme när han sitter och håller hennes hand fast hon inte vem han är..
Tar med mig meningen en relation är som att komma hem.
Dina föräldrar manifesterar kärlek i ren form.
När jag ser pappa sitta där med mammas händer i sina,
Så har jag tänkt så många gånger att de har verkligen respekterat varandras åsikter även om de tyckt otroligt olika.
Verkligen left i tvåsamheten.
Kanske därför jag känt mig så ensam och inte alltid har jag känt att det jag tyckt vart viktigt, inte känt mig uppskattad som person utan bara prestationen som har räknats. Det har inte funnits något vi, utan mer jag och du.
De är fina förebilder speciellt när det gäller relationer och att vara varma och kärleksfulla..
”En bra relation är som att komma hem.” Förstår hur du tänker.
En dålig relation är oxå som att komma hem, till den känslan som hemmet ger när man inte längre trivs där med den människan som man lever med. Har känt den jobbiga känslan flera gånger när man kör bilen på uppfarten. Framför mig finns det ett fint hus, mitt hem. Stannar ett tag i bilen och tar ett djupt andetag, känner klumpen i magen och vill vända bilen, vill bort, bort från hemmet. Det är inte bara sambon som orsakar den jobbiga känslan över hemmet, det är så mkt allvarliga problem kring barnen som aldrig tycks ta slut.
Hela livet är så tungt.
Hemma=problem, dåligt mående
Man vill bara bort från allt det där jobbiga.
Jag vill lämna och starta ett nytt liv, få chansen att hitta kärleken. Men samtidigt så kan jag inte göra det. Jag måste vara realist. Så som läget är nu så skulle jag inte orka dra det här tunga lasset med barnen själv.
Egentligen går det ingen nöd på mig. Jag har en man som älskar mig och gör allt för mig. Är en trygghet både ekonomiskt och praktiskt.
”Kompromissa aldrig med kärleken”
Tyvärr så måste jag nog göra det ett tag till fast hjärtat vill inte längre.
Frågan är bara hur länge man orkar stanna kvar?
Styrke kramar till dig
Tack Kerstin!
Kram
Jättekram till dig Josefina!
Det är supertufft att känna så. Att man inte vill komma hem.
Jag känner likadant.
Vi har också mkt kring våra barn, äldsta har autism och nyligen konstaterades att mellannamnet har en språkstörning och drag av autism så det blir utredning av honom också.
Det är stor del i att det tar emot så, hur ska det gå att slita upp deras värld?
Styrke kramar till dig med för vet hur viktig man är som förälder till ett barn med autism och barn m språkstörningar.. Men också hur tufft det kan vara..
Tack för förståelsen Frida.
Det är verkligen supertufft. Vi kämpar med ett ADHD-barn (fått diagnos nyligen) med depression och ätstörning som följd.
Det sistnämnda är vi i mål med strax. Så skönt!
Tonårsgraviditet som nyligen slutade med missfall (tack o lov, måste jag säga).
Det är nåt som händer hela tiden kring barnen. Sällan en lugn vecka.
Jag skulle kunna skriva manus till en såpopera. Folk skulle reagera med ”Tur att det är bara film”.
Nej, vårt vardagsliv där allt möjligt kan hända/har hänt.
Aldrig trodde jag att det kunde vara så här jobbigt att ha barn.
Men jag tror på bättre tider så småningom. Ev. gör medicin underverk.
Varma styrkekramar till dig Frida.
Förstår att du har det supertufft med ditt liv.
En fundering bara, Josefina. Varför skulle DU dra det tunga lasset med barnen!? Det finns väl en pappa också!? Jag kanske trampar i klaveret och att det verkligen inte finns någon pappa och då beklagar jag djupt. Men om mannen du lever med är pappan till barnen, så har väl ändå han precis lika stort ansvar som du har!? Nu vet jag inte vilka sorters problem det handlar om men barn ska ju aldrig vara ett hinder för att två vuxna människor väljer att dela på sig. Och det händer ju hela tiden. Bättre att vara lycklig än att riskera att bli bitter, plus att – nu låter jag kanske väldigt hård – du lever ju i en lögn som läget är nu. Anledningen att jag väljer att skriva det är enbart för att peppa dig. Det finns – med anledning av detta – en stor risk att mannen du lever med kommer att känna sig förd bakom ljuset. Han älskar dig. Du älskar inte honom. Och kan inte lämna honom pga barnen!? Jag förstår att det är svårt att leva i en lögn men på något sätt så måste du ju göra något aktivt åt detta. Jag är medveten om att allt är processer och just därför väljer jag att ”ställa dig mot väggen”. Alltså för att peppa dig.
Kram på dig! ❤️
Du är modig och klok Längtan. Vi håller på dig Josefina!!!
Tack, Petra! Jag håller på alla här. Vi är här och läser och skriver av en anledning. Och med Michael i spetsen kommer vi att bli oslagbara. ❤️❤️❤️
Hihihi
Tack Petra ❤️
Mannen är inte förd bakom ljuset. Han vet hur det ligger till. Han lever på hoppet.
Jag vet att jag måste göra nånting för bådas skull, mest för min. Jag mår inte bra av det här.
Men kan inte slita upp barn som mår dåligt och kämpar med anorexia.
Först går barnens hälsa. Sin egen lycka får man vänta med, tyvärr.
Sambon är inte pappa till barnen fast i praktiken o känslomässigt är han det, han har ju varit det i tio år. De har en väldigt fin relation med mkt värme o kärlek. Det är en riktigt fin man och jag är på riktigt ledsen att min kärlek till honom är borta.
Deras pappa är delaktig men de bor hos oss på heltid, varannan helg hos pappan. Varannan vecka ska vi införa när anorexin är besegrad och måendet är bättre. Snart är vi där. Det har gått bra, tack o lov. Hon vill aldrig mer dit o må så dåligt. Hon inser hur mkt hon har tagit skada av det.
Så saker är på gång och så småningom är det dax.
Det är blandade känslor. Det känns fortfarande lite skrämmande. Fast jag vet vad jag vill innerst inne och är säker på mitt beslut.
Kram på dig Längtan! ❤️
Ja, att leva på hoppet vet vi ju hur fruktansvärt det är. Jag tänker på din man, men å andra sidan har ju även han ett val i att hantera det. Stanna kvar eller flytta. Men jag förstår absolut din oro och sorg över ditt barn som mår psykiskt dåligt. Samtidigt som jag blir glad över att det låter som hon är på väg ut genom rätt sida nu. Ta all hjälp ni kan.
Sedan tror jag det är viktigt att aktivt göra något åt din och din mans situation. Vänta inte tills du hittar en ny och lappa över förhållanden. Och en sak till, som jag tyvärr ser och hör ofta, ”det går inte nu, vi får vänta till efter jul, semestern, renoveringen av badrummet etc etc etc”. Det rätta tillfället kommer aldrig, man får se till att ta det tillfället. Och har din man så god relation med ditt barn, så kan han ju fortsätta att vara en bonusvuxen åt ditt barn. De behöver ju inte sluta att ha glädje av varandra. Deras relation är ju deras.
Stort LYCKA TILL och du, vänta inte för länge. Jag vet hur illa det gör…
Kram Josefina! ❤️
”Vänta inte för länge”…
Jag vet, jag känner att det är viktigt.
Tack för dina ord!
Kram ❤️
Precis så vill jag känna!
Många bra och kloka ord i kommentarerna, ja i ditt inlägg också Michael som vanligt.
Jag ser nu fram emot att landa i mitt nya liv efter skilsmässa och flera år utan psykisk och fysisk närhet.
Nu ser jag fram emot att komma hem!
”Att tycka om sig själv i det sällskap man är i betyder att man hamnat i rätt sällskap”.
Detta är något att gå efter och gäller i alla slags relationer, förhållanden som vänskap.
Åååhhh va jag längtar efter den där varma å kärleksfull famnen att få krypa upp i 😀 Där det luktar gott å känns tryggt å samtidigt så rätt att vara…där jag kan vila i ögon som visar oändligt många möjligheter 😀
Känner precis som du Petra! Men tror att jag nog måste lära mig förstå och hantera en del saker om mig själv innan det kan bli så…
Kram till er alla!
Kommenterar inte så ofta men ser att det finns fler Anna
Du Anna!!! Det borde säkert jag med…men vi kan ju drömma iaf ;-D Det e ju ett steg på vägen…
Så är det ju 😉
Men jag vill bara försöka ha de bästa förutsättningarna (om det nu finns såna) en annan gång…
Trodde jag hade träffat den personen men det var nog inte så…
Har väldigt svårt att känslomässigt släppa honom, även om jag vet att det är det antagligen enda jag kan göra…
Åååå DET DÄR känner jag igen!!! Vet hur omöjligt det kan kännas, och hur man skulle göra vad som helst för att kunna få tillbaka det man hade! Men som du själv säger, ibland är det bara ”släppa” som gäller!!! För att hjälpa sig själv tillbaka!!!
Kanske vi skulle ta en fika någon dag 😉 Det är jag som också bor i Skellefteå 🙂
Hemskt gärna! Hör bara av dig 070-5787445 😀
Ligger ensam i sängen, som vanligt, och läser dina inlägg. Och det gör ont, vansinnigt ont när man kommer till insikt att den man älskar inte besvarar det. Och sen inte är man nog att erkänna det. Många nätter gråter jag mig till sömns, och han ligger vaken bredvid utan att trösta. Vår relation som en gång var kärleksfull och okomplicerad har slutat vara det och allt blir bråk. Vet innerst inne att jag måste gå vidare och sluta bli utnyttjad och sårad, jag vet bara inte hur..
Förstår att det gör ont.
Styrkekramar till dig Jenny!
Förstår dig! Även om det inte handlade om bråk för mig, utan mer en ensamhet i förhållandet.
Kram
Ååå AJ va ont det gjorde i mig att höra hur du känner å har det 🙁 Du är värd att vara med en man som får dig att känna dig älskad. Glöm aldrig det!!! Det är ingel fel på dig! Kram
Eller ja ångrar mig…du får ha fel å brister som alla andra…du är ändå värd att vara med en man som ser och älskar dig. Har ni pratat? Vet han hur du känner å mår???? Kram
Gå. Jag vet hur ont det gör. Jag kom till brytpunkten för några dagar sedan och är krossad i bitar… Jag bestämde mig för att sätta ord på vad jag vill ha ut av relationen. Vad som är viktigt för MIG. Det kunde han inte ställa upp på och valde att lämna vår relation. Herregud, det gör så ont. Jag gråter mig igenom dagarna. Tur att jag är ledig och barnfri. Jag går och går, flera mil om dagen för att slippa känna paniken.
Men jag vet också att jag har gjort rätt. Det var inte mannen i mitt liv. Jag stod upp för mig och då drog han. När jag sörjt klart finns det förhoppningsvis någon där ute som vill detsamma som jag.
Det finns någon som vill älska dig och få dig att må bra också! Du är värd bättre! Kram
Fasen va starkt gjort av dig!!! Du kommer klara det här trots att det gör jävligt ont just nu!!! BRA JOBBAT ❤️
Vad behöver jag för att lösa knutarna i bröstkorgen? Jag hade bestämt mig och berättat det och nu efter mycket tankar och velande igen där jag ändå funderat på om separation är det rätta så tror jag mig veta. Jag tror inte på möjligheten att reparera och gå vidare tillsammans. Så svårt det är. Jag ändrar mig ändå hela tiden nu när jag ser att han anstränger sig för att jag ska vilja stanna kvar. Skulle jag kunna hitta tillbaka till mig själv om vi fortsätter tillsammans? Kan jag glömma och lägga bakom mig alla känslor jag har med mig från flera år bakåt? Får jag tilliten och kärleken tillbaka? Vilka känslor har jag nu, är det omtanke och vänskap eller kärlek? Kan vi ändras och förändras tillsammans, hitta ett nytt sätt att vara mot varandra och ett nytt sätt att leva vår vardag? Kommer vi att kunna känns glädje, harmoni, ett kitt mellan oss och ha gemensamma tankar, funderingar och mål? Vilka känslor har jag? Om jag väljer att inte genomföra separationen, är det då på grund av trygghet och en ovilja att såra eller för att jag tror på kärlek mellan oss och på harmoni i livet?
Hej Lis!
Jag vet vad du går igenom.
Miljoners frågor som snurrar runt i huvudet.
Känslor och tankar som åker berg- och dalbana. Ibland tror man att man håller på att bli knäpp av alla tankar. Hjärnan vilar aldrig. Var är ON/OFF-knappen?
Man blandar ihop verklighet o förhoppningar, tankar, känslor, drömmar i ett virrvarr.
Är det kärlek eller trygghet?
Hur känner jag? Vad vill jag?
Mina känslor?….
Ja, till slut är man färdig med den energikrävande processen.
Mitt beslut blev LÄMNA. Har inte verkställt det ännu men känner mig helt säker.
Jag har fått ett liv, det vill jag njuta av fullt ut.
Lycka till med din process och vad du än bestämmer dig för.
Kram till dig!
Tack för tankar!
Jag har egentligen också bestämt mig men tvekar ändå nu när jag står inför att verkställa beslutet.
Kram
Tack för en härlig blogg:) brukar gå in och läsa lite då och då, ja varför stannar man egentligen? Jag och min man har varit tillsammans i 15 år och det finns ingen människa på jorden som jag känner mig tryggare med, han hjälper till i hemmet, han har ett bra jobb, han är en underbar pappa till våra 4 barn, vi skrattar ihop och trivs ihop, han är min absolut bästa vän…och där är problemet att han känns som min vän och inte som min livs kärlek, så nu står man med fötterna på varsin sida stanna el gå? Hur kan jag såra någon jag älskar så mkt? Ska jag vara egoistisk och tänka på mig själv? Och barnen usch mitt hjärta går sönder…och varannan vecka HJÄLP!!! Mina vänner har sagt att tänk vad skönt du kan få lite tid för dig själv du kan vara något annat än mamma ibland….visst jätteskönt men det innebär ju oxå att jag missar halva deras uppväxt…nää tankarna snurrar kanske har jag blivit knäpp och hamnat i nån 35 års kris…vad vet jag:) min man är nöjd och tycker att vi har det bra:)
Tack igen för en intressant blogg…man får lite perspektiv på saker och ting:))
Oj, vad jag känner igen mig i dina tankar.
Har oxå en sambo som är allt det där: snäll, kärleksfull, ställer upp, hjälper till med allting, en perfekt bonuspappa till mina barn med mkt värme o kärlek, trygghet…
Och är en fin vän… Ja, där har jag oxå problemet. Man vill känna mer än vänskap.
Kan man lämna o såra, kan jag vara så egoistisk, jag har nog en 40-årskris..
Och jag fastnade i det där som du skrev att dina vänner sa ”att få vara något annat än mamma”.
Där sitter nog en del av ”min kris”, tror jag. Jag har haft det väldigt tufft med mina barn (diagnoser o problem).
Livet är väldigt påfrestande o krävande. Jag känner att den här mammarollen kväver mig och jag vill vara något annat än bara mamma. En kvinna oxå med lust o känslor. Och där har vi vårt stora problem i förhållandet, den fysiska intimiteten är minimal och finns inte mkt till intresse för det från hans sida. Kärlek o kramar finns men inte lust. Det är ju ändå en viktig ingrediens i ett förhållande i mina ögon.
Kram till dig Elli!
Åå, jag saknar vårt VI. Ett VI som vi haft i 7 år.
Jag trodde att jag hade hittat min ”soulmate” och kände en närhet jag aldrig tidigare upplevt. Så många skratt och så många likheter.
Sen kommer han hem en dag och har köpt ett hus i en stad längre bort, som jag sagt blankt NEJ till och säger att vi ska flytta. Hela mitt liv vände och jag vet fortfarande inte riktigt åt vilket håll jag ska gå…
Jag ska inte tänka på den han varit innan, bara den han är nu, en konstig prick som går sin egen väg och tycker det är ok att trampa på sin halva del i VI.