relationer

 

 

 

 

 

 

 

Någon jag kände på nära håll berättade med fascination och en touch av beundran i rösten (min tolkning), att en väninna berättat för henne att hon och hennes man lyckats hålla ihop så länge p.g.a. att de inte sågs alltför ofta. De levde separata liv med sina egna intressen och när de väl sågs var det fina middagar och goda viner, eller ständiga äventyrsresor som gällde. ”Jaha”, tänkte jag: ”det är alltså så du också vill att vi skall ha det.” Det var inte bara en snabbtolkande tanke som slog mig utan något jag adderade ihop med tidigare uttalanden och handlingar.

Misstolka inte det jag skriver: jag älskar livsnjutning, äventyr och att man är TVÅ separata individer i ett förhållande, men inte på bekostnad av närheten. Jag tror på delad vardag: mataffären, sjuka barn på vårdcentralen, läxhjälp etc. Ständiga kickar och ett liv med distans som förutsättning för att relationen skall hålla lämnar jag åt andra. Att hänga i varandras närhet utan att bli uttråkade är för mig något enastående. En plats att hämta kraft på.

Det jag försöker säga till dig med dessa rader är att vi ständigt får budskap om synen på förhållanden och kärlek från en partner. Ignorera inte gester och uttalanden. Under förälskelsefasen är det lätt och naturligt att idealisera. Det är en bra idé att se och lyssna. Ställ frågor och hör även på det som sägs mellan raderna. Var sann mot dig själv. Är vardagsnärhet (inte detsamma som att vara needy och klängig) vikigt för dig, men tydlig individualism för din partner bör du fråga dig själv om detta kommer bidra till lycka.

Vilka erfarenheter har du när det kommer till signaler i relationer?

Michael Larsen – livscoach och mental tränare