Det är många av oss som vill undvika smärta, och som kollektiv har vi byggt upp en rad distraktionsmekanismer för att slippa känna existentiell ångest. Jag lägger ingen värdering i detta, utan konstaterar. Otrohetsappar, dejtingsidor, oproportionerlig kroppsfixering, porr, spel, renoveringar och inredningsprojekt som inte ser något slut, romantisering, andlighet som förklarar att allting har en mening, coachingmetoder som lovar oss nyckeln till paradiset, ständigt på gång för att inte känna alltför mycket här inne, eller i förhållande till partnern. Jag påstår jag inte att alla projekt och riktningar handlar om flykt, utan i alla de fall där svåra frågor och smärta till varje pris ska hållas på avstånd.

Jag pratar med personen som lyckats bryta sexberoendet och som en dag insåg hur det höll på att bryta ned honom/henne. Mannen/kvinnan som nådde botten och förstod att det inte handlade om njutning eller stark sexualdrift, utan ett beroende för att komma undan känslan av total meningslöshet, och avgrundsdjup ensamhet under det egna skinnet, trots att personen befann sig i en relation. Kickarna av att kunna vara en anonym åskådare till kvinnokroppar. Inga krav och förväntningar. Bara ett konstant bläddrande genom olika sex chattar.

En man som förstår! Ja han har greppat kärnan och känner inledningsvis en stor sorg över hur han slösat och spridit sin emotionella energi åt alla möjliga håll. Hur förhållande efter förhållande havererat p.g.a. hans panik över att en dag kanske tvingas stå vid ensamhetens ångestladdade djup.

Han berättar:

”När jag äntligen hade involverat mig i ett seriöst förhållande och känslorna blivit tillräckligt djupa, blev jag rädd. Enormt rädd för att bli ensam igen! Jag avskyr singellivets jakt på någon som skall uppfylla alla mina behov. Levde med en kvinna som jag älskade högt, men under tiden hade jag en rad kvinnliga kontakter som säkerhet. Någon som kunde ta vid om det här skulle skita sig. Mitt beteende gjorde att precis det jag fruktade mest slog in: att bli lämnad!”

Ovanstående berättelse är en så oerhört vanlig del av verkligheten och en av anledningarna till varför så många par går skilda vägar – rädsla för smärta.

Vad händer om vi stannar upp? Om vi slutar med jagandet efter bekräftelse och ser oss själva ärligt och naket i spegeln? Om vi har modet och kraften att möta vår egen ensamhet? Inser att vårt fysiska varande är ändligt och att ingen utomstående, inte ens en partner kan skänka oss evigt liv. Att inga sexuella kontakter, orgasmer, romantiska möten, resor, självhjälpsböcker eller bloggar i världen kan skänka oss varaktig tillfredsställelse och frihet.

Det börjar med ett accepterande av den du är, oavsett var i livet du står. Vill du veta vem du är? Fråga inte, utan börja agera genom vanorna. Bedöva inte dig själv utan stäm möte med den mest autentiska delen av din person. Sår läks inte genom att rusa på i 200 km/timmen, utan när vi kan säga:

”Vet du vad? Detta är vad som verkligen skrämmer mig…Draken som jag dag efter dag försöker döda.”

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare

Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se