Mannen är oerhört identifierad med sitt intellekt. I så pass hög grad att känslorna hamnat långt bak i kön. Förnuftet framför allt! Tills han en dag träffar kvinnan som får honom att känna. Han har inte upplevt något liknande tidigare och befinner sig nu i en förföriskt romantisk drömvärld.
Allt hade kunnat vara fantastiskt vackert, om det inte var för att hon var destruktiv för honom. Han är väl medveten om hur fel hennes flirtande, enormt stora bekräftelsebehov, gränsöverskridande beteenden och långa CV av otrohet bakom sig, är för hans mående. Om de hade liknande relationssyn hade det kanske kunnat fungera…
Mannen är på väg att brytas ned av känslorna, eller rättare sagt: det han tillåter dem att göra med honom. Han vet sina värderingar, men säljer ut dem på rea för att inte mista henne. Ett uppenbart krig pågår på insidan: det sköna ruset av känslor när det är lugnt dem emellan, och samtidigt ett förnuftet som ropar:
”Spring, spring, spring…!”
Han berättar:
”Hon trycker på knappar inom mig som gör att jag känner mig fantastiskt levande. Men egentligen handlar det nog mer om en lättnad när det inte är kaos p.g.a. hennes utsvävningar. Jag tror att jag älskar henne, men kan inte leva med hennes syn på sex, relationer och trygghet. För en person som i vanliga fall är väldigt fyrkantig, blir detta en kontrast som är bedräglig. Förhållandet gör mig beroende av något som inte är hälsosamt. Likt en alkoholist! Men hon får mig att känna!”
Jag hör ofta liknande berättelser i mitt arbete: ett uppiggande känslorus i en annars så ”normal” vardagsvärld. Människor som håller fast ”bara” för att få känna. Känslor som medicin!
Vad hade du velat säga till den här mannen?
Om du känner igen dig berättelsen; vad behöver hända?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Lyssna på magkänslan som säger ’spring spring spring’. Rädda dig från att bli uppslukad och avidentifierad genom att vara ett ’värddjur’ åt nån som konsumerar din existens.
Möt även dig själv och se / förstå dina egna sanna behov och förlåt dig själv.
Sträck på dig, summera, glöm, förlåt det som behöver/kan förlåtas och gå vidare.
Det kommer att ta tid men att leva sant är enda alternativet utan tärande/falska relationer.
Hmm…oj…ja, jag vet…jag kan ibland oxå betala ett högt pris bara för att få känna de där känslorna. Det är verkligen som att vara alkoholist, när man vet att det man dras mot inte är det man egentligen är värd och vill ha. Det e känslorna som är så svåra att avstå från. Men å andra sidan…när man tänker efter…hur mår man egentligen när man håller på med något som oxå medför mycket smärta? Man mår ju egentligen väldigt dåligt. Tummar på självrespekten, sänker självvärdet, blir på insidan arg, less å besviken på sig själv mm. Det gäller väl att se det…helheten…inte bara känslotopparna. Våga släppa taget och tro att något skönare och sundare väntar längre fram efter vägen. Men jo…jag vet…det är inte lätt att hålla sig från det där som känns så ljuvligt men är så vådligt…
Tack Petra! Kloka ord som jag behöver läsa om och om idag. Jag vet ju, och jag kämpar emot och vet att det är det rätta. Snart släpper det krampaktiga greppet han har, snart…
Kram
Känner igen det där…känslan är underbar! Man är så närvarande fast man vet att det inte är bra för en. Jag skulle nog säga att till honom att lämna och sen va står det för att behöver en människa för att känna sig levande.
Oj! Ja jag har också varit där. Han var fantastisk…så in i norden kär! Men det var nog något annat egentligen. Det var ett rus, passion, spännande. Vi var enorma känslomänniskor båda två. Någon som var så olik mannen som är pappa till mina barn ( som jag haft ett mer än 20 årigt förhållande med). Jag hade svårt att saga nej, svårt att saga det vill inte jag, svårt att säga så här och så här vill jag ha det. Hängde liksom med. Men till vilket pris? När jag väl vaknade upp och började säga min mening, min vilja har det gått fram och tillbaka. Så enormt många bråk. Till och med det accepterade jag alldeles för länge. Jag skyller varken på honom eller mig. Men vi två tillsammans fungerar inte. Han tar för mycket av MIG. Talar så att jag tycker han har helt klart rätt. Rätt om saker som jag egentligen tycker att nej så tycker jag egentligen inte.
Så jag vill nog säga till den här mannen i texten, lyssna på magkänslan. Man kan tysta ner den där ”obehagliga” magkänslan för stunden, men den kommer alltid tillbaka. Jag har verkligen fått lära mig att känns det inte bra i magen är det inte bra! Jag önskar jag vågade lita på min magkänsla mycket tidigare. Hade sparat bade mig och honom en massa bråk, örfilar och hårda ord. Hade sparat en massa tårar.
Bli levande i dig själv. Känn känslor. Skapa utrymme att känna dina egna känslor och uttrycka dem, även när du är ensam. Gå på workshops eller kurser och möt dina känslor i en trygg miljö, bekanta dig med dem. Då blir du stabil men ändå levande och kan forma ett liv som är anpassat till att du mår bra och har det bra.
Bra beskrivet Johanna. Den väg du beskriver är den riktning som hjälpt mig, som haft så extremt svårt att sätta ord på mina känslor. Så viktigt i en relation oavsett kön.
Dansen är min drog oxå…där får jag känna och uttrycka mina känslor. Det är fantastiskt frigörande och hyfsat ofarligt 😀
Jag hade velat hälla en spann iskallt vatten över mannen så att han vaknar upp ur sitt känslorus (beroende). Jag hade tagit med honom på en lång promenad i skogen för att prata med honom. Hur det kommer sig att han, som är så intelligent, tillåter sig förföras av en extrovert, förförisk, falsk, känslokall kvinna, som i sin tur har problem med att söka kickar hos män. Jag skulle belysa kvinnas problem och att han löper stor risk att dra ned sig själv i botten, kanske förlora alla besparade pengar, hälsan, jobbet och värst av allt kanske sina vänner. Jag har hört tala som män som sålt av allt och lämnat sin familj och alla sina vänner för en förförisk kvinna som efter några år vänder honom ryggen. Sedan hamnar ofta sådan män i alkoholberoende och i värsta fall känner de tillslut livet meningslöst. Tror män har svårare än kvinnor att prata om sin inre dialog, fast det är det de mest behöver göra.
Vad är det hos henne han kickar igång på? Är det att han över huvud taget är glad över att ha en kvinna vid sin sida? Eller är hon en vacker kvinna att visa upp vid sin sida, utseende-förföring? Varför tror han då inte att han är värd en bättre kvinna än en kvinna som beter sig destruktivt? Varför har han bara fått lära sig att lite på sitt intellekt? Var det inte tillåtet i hans föräldrahem att visa känslor?
Tyvärr så tror jag att min före detta man till viss del råkade ut för en sådan här kvinna. Hon hade varit väldigt flörtig mot män i sin omgivning och fyra stycken fruar kom fram till mig efter att vi skildes och berättade att de slutat umgås över par middagar med den kvinna (och hennes före detta man) min före detta man blev tillsammans med, då de upplevde henne för flörtig. Och att de var rädda för att hon skulle ”ta deras män”.
Jag vet varför min man föll för frestelsen, jag vet att han ångrar sig djupt och ett tag gjorde han slut med henne och ville tillbaka till mig (efter tre månader) men likt mannen som Michael skriver om så insåg jag att min före detta man var tvungen att arbeta med sig själv. Man kan ju undra över varför jag var starkare än mannen som Michael skriver om, jag älskade ju min före detta man så enormt mycket… Vi hade levt ett halvt liv ihop. Orsaken till att jag stod på mig var nog, att jag tidigt i mitt liv var helt klar över att personer som är notoriskt otrogna, som i berättelsen, gör andra människor så illa, när det leker med andra känslor, att de inte tar ansvar över vad de skapar …. är inte värda att lägga ned sin dyrbara tid med.
Själv tycker jag det är så infernaliskt respektlöst att leka med andra människors känslor, bara för att du kan. Jag är uppväxt med principen att du lämnar det du har först innan du börjar på något nytt, för att det kan vara så farligt att leka med andras känslor, och att den som leker ALLTID drar det längsta strået, är förloraren i längden. Själv får jag väldigt starka känslor inom mig kring en sådan kvinna som i berättelsen, visst vet jag att hon också inte mår bra, men de negativa känslorna kring sådana kvinnor/män är väldigt starka. Jag har mött på dem som arbetskamrater och då tycker jag det är svårt att ha dem som kollegor, då jag vet att de är otrogna mot sin man.
Stackars arma man som hamnat i ett sådant negativt känslorus….måtte han ta hjälp av vänner eller professionell hjälp, så han reder ut sina egna problem…han är värd så mycket bättre. Det finns lugna, intelligenta och trygga kvinnor som också vet vilka knappar man ska trycka på för att skapa ett spännande förhållande, utan att för den skull bete sig destruktivt.
Hör då och då människor säga – att hon/han är kvinnan i mitt liv.
Samtidigt som de berättar hur de blir respektlöst behandlade. Brukar tänka tyst – nej,det är hon/han inte ,men du kan inte se klart ännu. Men det brukar hinna ikapp så småningom.
Fritt fall
Oj, nu blev det läskig igenkänning. Befinner mig just nu i fritt fall efter att ha blivit lämnad av en enligt mig helt underbar kvinna. En underbar kvinna som under de 5 månader vi träffades gjorde mig mer ledsen och nedstämd fler gånger än jag samantaget under hela mitt 50-åriga liv har upplevt innan. Vad sägs om denna meritlista där allt skett utan mig:
• Hånglat med andra män på krogen ett 10-tal gånger (minst)
• Hånglat upp en kille och ska hem och ha sex men får avbryta för hon är för full
• Bilkörning och alkohol är inget jättestort problem för henne, har kört bil onykter till jobbet flera gånger.
• Går ut på krogen och lämnar sina barn (inte mina barn) hemma (tonåringar dock)
• Minnesluckor efter krogbesöken är mer regel än undantag
• Träffat minst en man (gift) en vanlig vardag och hånglat i hans bil
• Bestämt att ha sex med en gift man, men berättar det för mig först och när jag förklarar hur besviken jag blir så lät hon bli.
• Ljög om att hon jobbade natt men tillbringade natten med en gift kollega.
• Valde att dumpa mig till förmån för den gifta kollegan efter att ha träffat oss båda under en månad eller så.
• Flirtat upp flera av mina kompisar och kollegor så de blivit intresserade av henne
• Sen ytterligare några grejer som är så speciella att jag inte kan skriva om dem.
Nu till det sanslösa, nu 3 månader efter det tagit slut jag saknar henne fortfarande så in i helvette och skulle förmodligen ta tillbaka henne ännu en gång om hon bad mig. Dock vet jag med 100% säkerhet att hon inte kommer göra det och den vetskapen gör mig galen av sorg. Jag har svårt att jobba då jag tänker på henne konstant. Jag är en enligt alla lugn logisk, strukturerad person, ekonom på ett stort företag som sällan eller aldrig tar risker. Jag skulle i normala fall inte ens dela hiss med någon som henne. Vad är hemligheten?
1. Galet bra sex, hon ville testa allt och vi testade allt, flera gånger och gärna flera gånger i rad.
2. Hon fick mig att känna mig levande och oövervinnerlig
3. När vi var tillsammans tvivlade jag inte en sekund på att hon verkligen älskade mig.
4. Hon är snygg med ett leende folk kan döda för, långt snyggare än alla tjejer jag haft innan.
Så där fick ni lite av min historia
Du föll för den stora stormande passionen där utseende och sex är avgörande. Hon förtrollade dig säkert, och du känner dig som 25 år igen. Att hon är en 10 poängare i sängen och snygg som få, men är otrogen, ljuger, söker konstant kickar hos andra män (gifta spelar ingen roll) är en ganska trasig människa. Ledsen för det, men hon söker hela tiden bekräftelse och kommer troligtvis göra andra människor ledsna och besvikna om hon inte finner sin egen värdighet. Hon skapar kaos.
Att hon inte mår bra kan vi konstatera. Det är bara hon som kan ändra kurs, om hon vill.
Vad är viktigt för dig i ett förhållande?
Jag hoppas innerligt att du ser ditt eget värde som människa.
Bruno; först – bra gjort att våga teckna ner din story, tänker att det är första steget till att kunna göra något åt det. För det andra – lyssna på Anna Klok, hon är verkligen klok.
Det är trasig människa du har mött. Som lever sitt liv mellan största djup och högsta himmel, fram och tillbaka. Och mitt i det har du farit som en ping-pong boll. Fullständigt destruktivt.
Gällande din lista:
1. Kan du få med många alldeles vanliga lugna kvinnor. Lovar.
2. Detta kan du faktiskt skapa alldeles själv. Den styrkan som följer när man har lyckats skapa den här känslan bara med sig själv i sig själv är oslagbar. Men man kommer inte dit utan jobb. Så frågan är om du vill göra jobbet, eller välja den lätta, men destruktiva vägen, och droga på kvinnor?
3. Men när ni inte var tillsammans har hon behandlat dig respektlöst. Du är värd mer än så.
4. Jo, men var priset att betala för att vistas med en skönhet verkligen värt? Det faktum att du läser på den här sidan tyder ju också på att du har insett att livet har större djup än yttre skönhet.
Jag tänker att Anna Klok har väldigt rätt. Börja kasta dig ut i ditt vanliga liv. Släpp sargen. Gör saker som förvånad dig, konstruktiva sådana. Prata med människor. Väx i dig själv så att du kommer att känna dig oövervinnlig alldeles på egen hand. Då kommer hon den där sanslöst snygga, oerhört charmiga, varma, glada och alldeles trygga kvinnan stå framför dig en dag.
Bruna, börja dela hiss med alla människor du möter, utmana att få fritt fall i alla slags vänskapsrelationer, släpp på din strukturerade vardag och börja ta risker….men inte med henne. Utan med allt i ditt liv, börja utmana dig själv med att våga göra saker du aldrig skulle göra. Även vanliga lugna och snygga kvinnor kan testa allt på vad gäller nummer ett på din lista i ett vanligt och långvarigt förhållande. Hemligheten är förmodligen att du är i en livskris (50 års kris) och känner att du vill förändra ditt liv, att göra saker du aldrig vågat tidigare…att du vill känna att din manlighet fortfarande duger, kanske din far nyligen har gått bort eller börjat bli allvarligt sjuk? Se upp med sådana här destruktiva kvinnor, förmodligen är du kanske redan så illa ute att din lista kanske mer är en trofé lista för dig och att du även om du skrivet den själv, inte förstår innebörden av vad du skrivet. Hoppas jag har fel.
Förmodligen var hon en känslomänniska som berusade dig och kanske orsaken är att du själv har svårt för att släppa loss men att i hennes sällskap, någon som du aldrig skulle dela hiss med, kunde du släppa på alla dina hämningar, En annan hemlighet kan vara berusningen av att för första gången få testa på en massa olika sexuella aktiviteter…för om nu inte nummer ett i listan hade funnits, hur mycket hade du längtat efter henne fortfarande efter 3 månader,
Ut i en massa hissar och tala med alla människor du kanske inte annars skulle göra, för det finns många kvinnor som inte är destruktiva som hon du träffade, och inse ditt eget värde att du kan få vem som helst, även om kvinnan är jättesnygg, för det handlar inte om utseende utan personligheterna, leendet och den inre styrkan som speglas i ögonen.
Anna klok, du är verkligen klok ❤️ Tack för ett mycket bra inlägg