relationer. tillit

Det är en stor och mycket intressant fråga som en av bloggvännerna ställde: hur kan man känna tillit till framtida relationer, trots mindre bra erfarenheter i bagaget? Jag gör mig inga illusioner om att kunna gå på djupet och kunna besvara frågan om tillit i ett blogginlägg, men tänker ta upp ett par tankegångar.

Så skönt det skulle kunna vara för oss om vi kunde radera ut en del minnen. Slänga dem på skräphögen för evig destruering och bara dansa in i framtiden. Kruxet är att våra psyken inte fungerar så. Vi är minnesvarelser.

Tillit är som du redan vet, grundläggande och byggs upp tidigt i livet. Föräldrar eller andra nära som fanns där, såg, lyssnade, bekräftade och gav trygghet. Eller inte. Det har format oss och synen på nära relationer. Vårt sätt att relatera kommer helt enkelt från våra erfarenheter. Mycket av det vi gör, sker omedvetet och är automatiska upprepningar.

Som du kanske också märkt :-), finns det inga knappar i psyket, där vi bara trycker och sen är det klart. Även om det skulle vara tilltalande med några i skimrande ”Ferrarirött”, med texter som TILLIT, KÄRLEK… osv.

Så här tänker jag: psykologiska/personliga egenskaper går liksom kroppens muskler att träna upp (även om livsmönster är mer komplicerade). Det som behövs är tid och upprepning. Det är inte särskilt lönande att köpa sig ett gymkort, gå dit en gång i veckan och sedan hoppas på att bli vältränad. Besvikelserna flinar åt oss.

Vi behöver vara i rätt omgivning, med sunda människor omkring för att kunna bygga upp tillitsmuskulaturen. En lördagskväll i det kriminella gängets klubblokal är ingen bra träningsmiljö, liksom parförhållandet med mannen eller kvinnan som har en heltäckande CV av otrohet, missbruk, överflöd av ilska m.m.

DET ÄR ALDRIG FÖR SENT ATT BÖRJA OMGE SIG MED TRYGGA MÄNNISKOR. ALLT VI GÖR RÄKNAS.

Kommer att fortsätta på detta ämne i morgondagens blogginlägg och hur vi rent konkret kan gör för att bygga upp tilliten, trots en mörkgrå historia.

P.S. Tack för alla era fina kommentarer i gårdagens inlägg. Ni inspirerar mig.

Michael Larsen – relationscoach och mental tränare