En god vän som jag var och fikade med igår, ställde den kloka frågan då vi diskuterade bloggen: ”lägger du inte för stor skuld på männen för att förhållanden inte fungerar?” Tänkte på det en kort stund: ”sjuttio procent!”
Kvinnor lämnar i mycket högre grad relationer än vad män gör, så något måste vi göra fel. När män lämnar har de inte sällan en annan kvinna på g. Det är naturligtvis en generalisering när jag säger så, men det finns ändå ett visst mönster som inte går att förbise.
Det väcker frågan: är män mer obekväma/rädda för ensamhet än kvinnor?(ett framtida blogginlägg). Vilka erfarenheter har ni?
En sak till – det handlar inte om att skuldbelägga, utan vad vi kan förbättra. Män har inte i samma utsträckning som kvinnor någon att prata relationer med, vilket gör oss mindre verbala och uppmärksamma.
Det finns något män kan bli bättre på (hör det från er kvinnor – många av er!) – mycket bättre! Lyssna utan att alltid komma med praktiska lösningar. Det skapar SAMHÖRIGHET när vi vilar i lyssnandet.
En sista fråga. Tycker du att nedanstående påstående stämmer? Ja eller nej.
MÄN BEHÖVER BYGGA UPP EN BÄTTRE LYHÖRDHET OCH KVINNOR KOMMUNICERA TYDLIGARE (BORTOM SIGNALER).
Tänker att vi kan diskutera detta vidare i morgon min bloggvän.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Jag håller med om att män är mer rädd för ensamheten än vi kvinnor. Vi är också rädda för den men det funkar liksom inte i vare sig hjärna eller övrig kropp att hänge sig till en ny person. De flesta av oss har inte det alternativet i oss att gå vidare direkt i nytt förhållande. Vi väljer att vara ensamma och sörja det som inte gick som det skulle istället för att göra, som du skrev i ett tidigare inlägg, leva fort så känns det mindre.
Det sista påståendet du skriver har jag inte svar på. Detta för att jag befinner mig i en period där jag hela tiden frågar mig ”vad var det som gick fel när vi hade det så pass bra?” Jag vet helt inte, generellt, vad män resp kvinnor behöver bli bättre på. Enskilda individer går det att tycka till om men generellt det är svårt.
Tack för att du delar med dig av dina erfarenheter Anette. Jag håller med dig om hur viktigt det är att ge sig själv tid till att sörja färdigt.