”Har du gått runt och varit missnöjd i tre år!?” Han tittar på henne och sedan på mig med en uppriktigt förvånad min: ”varför sa du ingenting?”
Hon: ”Du, jag har gett dig hur många signaler som helst. Jag har försökt prata men du har ju inte lyssnat. Bara kommit med praktiska lösningar.”
Samtalet fortsätter fram och tillbaka och jag inser att båda har rätt – ur sina perspektiv. Han har inte sett någon fara i förhållandet, utan bara känslomässiga svackor från hennes sida. ”Såsom det är med kvinnor”(så förrädiska dess tankar är).
”Han förstår mig inte. Tror att allt handlar om problemlösning. Det värsta är att han inte känner mig. Och han undrar varför vi aldrig har sex.”
Mannen: ”vadå inte känner dig!?”
Kvinnan: ”Exakt – vadå inte känner…?(citerar honom). Problemet är att du inte ens vet vad jag pratar om.”
Så här tänker jag: när vi inte orkar med en känsla i partnern, speglar det någonting vi inte klarar av eller vill kännas vid i oss själva. Vi skiftar samtalsämne, rationaliserar, kommer med smarta lösningar eller blir förbannade.
Generellt sett har män svårare att hantera maktlöshet än vad kvinnor har. Män klär om icke kontroll till ilska eftersom alternativet är alldeles för frustrerande. När hon berättar om ett känslomässigt läge som andas maktlöshet och nedstämdhet, vill han hitta en lösning på ”problemet” för att inte behöva konfronteras med det svåra i sig själv. Detta skapar missförstånd och avstånd i kommunikationen.
Hon signalerar för att se om han bryr sig och förstår djupet i henne. En annan aspekt är att signaler är någonting förmedvetet – innan medvetenheten tagit full plats.
Kvinnor som är i förälskelsefasen kan höras säga: ”han ser mig för den jag är.” En kvinna i uppbrottsfasen: ”han saknar lyhördhet och är intresse för vem jag är på riktigt.”
Han i förälskelsen: ”hon tar mig för den jag är.” När blivit lämnad: ”jag förstår mig inte på dem!”
Dessa ord använde en man jag pratade med efter att han separerat för tredje gången: ”Man skall vara känslomässigt finstämd som en Stradivarius fiol, en världsatlet i kommunikation, lyhörd som den mest kompetenta terapeuten, djup utan att grubbla, handlingskraftig och dra in pengar, vara en närvarande kärleksfull partner och pappa, stabil och trygg utan att bli tråkig, socialt kompetent och anspråkslös, tränad och snygg utan fåfänga, romantisk utan kletighet, spännande och äventyrlig. Fan vad trött jag blir!”
Vad hade du velat säga till den här mannen?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Jag tror det bästa i längden är att vara sig själv, lära känna sig själv på riktigt och acceptera och tycka om sig själv som man är.
Då blir det nog lättre att ha en relation med någon annan och man träffar mer rätt. Istället för att leta utanför sig själv och försöka leva upp till någon slags mall om hur man ska vara.
Kloka ord Johanna.
Känner väldigt mycket igen det där om att mannen gärna byter samtalsämne när det blir för ”jobbigt” dvs det blir tal om känslor.
Till mannen som separerat för tredje gången vill jag säga att det är så lätt att vi faller in i olika roller om hur vi ”ska” vara. Det kunde lika gärna varit en kvinna som hade sagt något liknande. Det som ofta saknas i en relation när den ene parten uttrycker sådana känslor av maktlöshet, det är bra kommunikation och lyhördhet. Från båda parter. Vi kan bara närma oss varandra om vi både lyssnar och säger hur vi vill ha det och hur vi känner det.
Kloka ord från dig cj. Som alltid:-)