”Han har kontakt med sitt ex fastän jag inte tycker om det.”
”Hon är ofta ute och festar och det känns inte alls bra för mig.”
”Jag känner mig aldrig bekräftad på riktigt av honom (förutom när vi skall ha sex).”
”Vet inte om hon är tillsammans med mig för tryggheten och pengarnas skull, eller om det verkligen är kärlek.”
Det här är funderingar och frågeställningar från olika människor som är i relationer. Jag tror att de allra flesta egentligen VET vad som behöver ske för att lösa knutarna i bröstkorgen. Vi kompromissar, vänder ut och in på oss själva och tänker: ”det är nog jag som ställer för höga krav och krånglar till det.”
Av rädsla för att mista den vi tycker om och älskar börjar vi rea ut våra övertygelser, drömmar och önskningar. Svartsjuka, ilska och ensamhet bor ständigt i tankarna och maler långsamt ner livsgnistan. Så skall det inte behöva vara.
Under senare tid har jag kommit fram till något ganska enkelt och självklart: relationer skall vara behagliga. Det handlar inte om en naiv och förskönande tro på att vi aldrig stöter på motgångar och kriser, utan att vi skall inte behöva känna oss oroliga och stressade. Istället älskade för de vi är – rakt upp och ned.
KOMPROMISSA ALDRIG MED KÄRLEKEN – BRA FÖRHÅLLANDEN LYFTER OSS TILL HÖGRE HÖJDER.
När vi ständigt hamnar i samma återkommande diskussioner, när rösterna höjs alldeles för ofta och känslan av avstånd är alltför stark är det bra att fråga sig själv: varför stannar jag i detta? Vad längtar jag egentligen efter?
EN BRA RELATION ÄR SOM ATT KOMMA HEM. I bilen på en rak sommarlandsväg med solnedgången framför, fantastisk musik i högtalarna, grönskande fält, doften av kväll och med möjligheterna dansande i hjärtat. Ett lugnt och leende nu där alla utmaningar möts av ett VI.
Har du några bra förebilder kring det GODA förhållandet?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Tack för dina kloka ord! Jag är så glad att jag hittat hit till din blogg.
Exakt SÅ ska det kännas! Allt annat måste gå bort.
Efter att ha levt i relationer där jag kompromissat med mig själv och mina egna känslor i 25 år så är det slut med det! Nu lever jag hellre ensam än har det så. Stort tack för peppet och uppmuntran och för att få mig att tro på att det både blir och finns nåt bättre!
Tack för dina kloka ord!!
Hej. Jag har länge funderat på att skriva något men inte riktigt kommit till skott.
Först och främst skriver du fantastiskt, ärligt, och det gillar jag.
Jag har dock på senare tid bearbetat det du skriver och funderat lite på hur det får mig att känna. Ibland är det så mitt i prick att det är skrämmande. Åtminstone när jag refererar till hur det brukade vara.
Jag tror på att man ska vara sann mot sig själv, men även mot andra.
Alla har vi våra sätt att kommunicera känslor och annat, vissa betydligt bekvämare än andra.
Ibland, när jag läser dina texter känns det som att framförallt kvinnor hetsas till att lämna. Du trycker på alla ömma punkter vilket gör att många känner igen sig och missnöjet växer i den egna relationen. Vi ska hela tiden ha mer och mer. Men vilka krav tillåts vi ställa på oss själva? I gensvar. Jag tycker för mkt fokus ligger på att vi hela tiden ska ha mer. Hur ska vi någonsin kunna bli nöjda när folk hela tiden tycker vi ska kunna kräva mer, annars lämnar vi.
Hade jag läst dina inlägg när jag och min sambo, även pappa till vårt barn, haft det svårt hade jag kanske lämnat. Vågat ta det steget. Inte gett det mer tid.
Det hade jag ångrat idag. Det tog tid att komma hit, vi ser så olika på saker och hade svårt att kommunicera tidigare utan att det blev pajkastning.
Men idag, vi har kommit så långt. Har en fantastisk relation såväl känslomässigt som fysiskt. Tidigare var den mest baserad på det fysiska. Nu är den djup, kärleksfull och respektingivande.
Tänk om jag gett upp det, och då även nekat mitt barn rätten att få växa upp med båda sina föräldrar hela tiden.
En liten tanke bara.
Jag tycker många gånger det pekas med hela handen på alla män men vet att även kvinnor behöver jobba på relationerna. Kanske kan man hitta en annan väg, ett annat sätt. Vi blir aldrig helt lyckliga om vi hela tiden ska ge upp, tröttna och leta efter något nytt. Vi hamnar allt som oftast i rännstenen igen. Vänner och familj är väl ändå det viktigaste vi har i livet och det gäller att vårda.
Ha en fin dag
Hos mig har det aldrig varit rea på vare sig övertygelser, drömmar eller önskningar, men så har jag också varit singel nästan hela livet. Ett högt pris att betala kanske vissa tycker, men jag tycker att det i sammanhanget är ett ganska lågt pris för att få vara den jag verkligen är och utvecklas till allt jag har kapacitet att bli. Att bakbinda mig själv i en begränsande relation hade däremot varit ett högt pris, så mycket för högt att jag aldrig varit villig att betala det.
Charlotta
Jag känner igen mig, jag har aldrig kunnat vara med någon när det inte känts rätt. Men som du säger, priset är högt, men kunde nog varit ännu högre om jag gått emot min sanning. Men det är ändå en sorg för mig att inte ha träffat den jag vill ge allt till och få allt av. Jag tänker ju ändå att en sund och god kärleksrelation är det vackraste som finns att uppleva! ❤️
Håller helt med dig Petra! Ge aldrig upp, du är värd att uppleva det du vill ha 😀
Tack Johanna ❤️ Det är vi alla ❤️
Jag har på intet sätt gett upp hoppet. Tvärtom ser jag det som att chansen är större nu än någonsin eftersom jag är en mer hel och komplett människa nu än jag någonsin varit tidigare. Hade jag träffat någon för 10-15 år sedan så hade det förhållandet haft väldigt dåliga förutsättningar eftersom jag var på väg in i en livsavgörande förändringsfas. Nu däremot, när jag är på väg ut på andra sidan så kan jag bidra till en relation på ett sätt som jag inte hade resurser för tidigare, så den som fångar mig nu ska tacka sin lyckliga stjärna. 😉
Charlotta
Härligt! 😉
Den sunda o goda kärleksrelationen finns för dig där ute. ❤️
Ibland måste man pussa på massa grodor innan man hittar sin prins. 😉
Skön text,Michael 🙂
Ja,jag har några goda förebilder omkring mig och precis som du beskriver hur ens eget förhållande bör vara och kännas,så känner man också av den känslan i atmosfären kring dessa par. Det känns behagligt att vistas med de,tonen mellan de är varm och kärleksfull och det blir trivsamt.
Till skillnad mot paren som utstrålar det motsatta – kyla,hackar på varann,ingen beröring,ingen harmoni osv,vilket genomsyrar luften,där man känner sig obekväm omkring dem.
Ett bra förhållande är värme,närhet och tillit och det utstrålar de paren som finns i detta 🙂
Helt sant! Jag vet också vilka de paren i min närhet är ❤️
:))
Älskar bilden idag …
Och så enkelt uttryckt. Bra!
”Kompromissa aldrig med kärleken” får bli ett av mina ledord, från och med nu!
Tack Michael!
Trevlig valborgshelg!
Efter att ha levt i två längre förhållanden.Där jag insett att jag börjat tillåta mer och mer. Av sådant som jag inte tycker är okej. Fick höra av barnens pappa att jag krävde för mycket. Så tillslut trodde jag på det. Det är först nu när jag separerat och träffat mitt livs kärlek som jag insett hur ett sunt förhållande ska se ut.Allt är inte enkelt men vi är både öppna och bra på att kommunicera och visar stor respekt för varandras olikheter.Vi ser det som att vi kompletterar varandra. För första gången är jag riktigt lycklig och älskad för den jag är.
TREVLIG VALBORGS ALLIHOPA 😀
Tack detsamma Petra! 🙂
❤️
Tack detsammat! 🙂 <3
(Jag kan inte göra hjärtan men ni vet vad jag menar.)
Desamma till dig
Ännu ett tänkvärt inlägg! Precis så ska det vara, man ska växa tillsammans och det ska kännas som att komma hem. Hoppas få uppleva detta i framtiden.
Det låter underbart! Men kan man förbjuda någon att ha kontakt med sitt ex? Eller att gå ut och festa på egen hand? Är man inte då en ”svag” människa med kontrollbehov och en som inte låter partnern leva sitt eget liv? Jag håller med om att jag inte vill att min partner skulle ha kontakt med sitt ex eller gå ut och festa men jag skulle känna mig som en svartsjuk och kontrollerande kvinna då. Tänker jag fel då?
Mikaela, jag tänker likadant. Ibland måste man kanske kompromissa med kärleken. Vi kan väl inte förbjuda en partner att göra något? Även om vi inte gillar det? Att kontrollera en annan människa blir aldrig bra.
Allt handlar väl kanske om att båda måste vara beredda att lyssna och kompromissa? Men jag skulle tex aldrig kunna ha en kille som gav mig dåligt samvete om jag ville fara på dans. Däremot skulle jag självklart inte dansa precis lika ofta om vi inte gjorde det tillsammans. För det skulle jag förstå om han tyckte var jobbigt.
Tack återigen för tänkvärt blogginlägg Michael. Allt blir så klart när du skriver, men jag får kramp och panik och har ändå svårt att leva efter det. Är nog rädd för att den jag vill ska älska mig helt enkelt inte gör det. Rädd för att bli sviken igen:( Det tar så mycket energi, och jag är helt slut istället för att vara glad över att han kommit in i mitt liv igen.
Ändå är jag livrädd för att stänga dörren helt och säga hejdå för alltid. Jag kommer ju sakna honom?:(
Klart man saknar en tid, men det går över. Själslig och känslomässig smärta gör ont, men det är inte farligt. Tvärtom leder det i de flesta fall till något bättre.
Charlotta
jag håller med, man behöver rensa platsen för det som ska komma! styrka!
Så klokt skrivet det är så bra att ett förhållande ska vara som att komma hem..
Har så fina förebilder i mina föräldrar hur de gått sida vid sida och hjälpt och lyft varandra i alla år ända in i slutet. Har så fint minne av pappa som sitter vid mammas sida de sista dagarna och jag hör hur han säger tack för alla år tack för allt du gav mig.. Han har funnits och tagit hand om henne sett hur hon förändrades och tillslut tynade bort.. De är mina förebilder ..
Trevlig Valborg
Va fint ❤️ Det e sån kärlek jag sett mellan mina mor- och farföräldrar också!!! De älskade varandra djupt.
Jag har inte haft några relationsförebilder..mer sett vad jag inte vill va i och varit singel för det mesta.
Det är först de senaste 5 åren som jag börjat fundera mer på relationer och vad jag vill med mitt liv.
Jobbat mycket med mig själv och funderat på vad jag vill ha och behöver i en relation. Nu kan jag också se de där paren och relationerna som är förebilder för mig 🙂
Va härligt 😀 😀 😀
Jag har inte haft några relationsförebilder, iaf inga bra. Mitt förhållande jag lever i nu är mitt första. Hans också. Det är ju detta vi vet, och kan, vi har inget att jämföra med.
Vi har varit ett par i 16år och har 3barn under 10år. Jag har funderat många ggr genom åren, det har gått upp och ner men de sista åren rakt ner. Känner mig ensam. Kan inte känna något för min sambo. Ibland tittar jag på honom och tänker att jag inte vet vem han är. Närhet och sex tar jag avstånd ifrån, jag klarar det inte. Vet inte varför, känns bara fel.
Vi pratar inte, har aldrig gjort. Hade en rejäl kris för ett par år sen då jag berättade att jag tvekade på oss. Gick då med på familjerådgivning, och det var väl lite konstgjord andning.
Igårkväll efter att återigen blivit avvisad så frågade sambon vad det var, och att vi inte kunde ha det såhär längre. Enligt honom mest problem med bristen på närhet. Jag försökte förklara att inget egentligen ändrats sen vi var på familjerådgivningen, mer att man hoppats och önskat att man kunde känna annorlunda-vilket inte skett. Han blev sur och undrade om jag bara skulle ge upp. Utan att försöka. Menade att vi inte försökt sist. Då undrar jag vad fan vi gjorde där. Jag var inställd på att lämna och han har ändå inte ansträngt sig menar han?
Nu vill han att vi pratar om det. Det måste ju finnas ”saker” man kan lösa. Fixa. Kanske det. Men det är för sent. Man kan inte laga sina känslor. Han fattar inte att känslor ändras/försvinner.
Jag känner mig så taskig, men likgiltig på nåt sätt. Ibland undrar jag om det är nåt fel på mig, även om jag vet att vi båda har del i allt..
Vet precis hur du känner dig.
Efter en lång, jobbig process är jag på väg att lämna nu.
Just efter insikten att man kan inte laga sina känslor, hans kärlek lyckas inte med det heller. Mina känslor är borta för gott.
Styrkekramar till dig och lycka till med vad du än bestämmer dig för!
Tack, så skönt att ventilera här..
Men ojj vad jag känner igen mig i det du skriver :(…….just detta jobbar jag på just nu……sambon älskar mig över ALLT annat men mina känslor känns som de är helt …..Borta!! 🙁
Jaa, min sambo börjar gråta och säger att han älskar ju mig.. Själv är jag bara helt, kall.
Orkar inte mer. Har slagit knut på mig själv och tjatat, surat, och bett om mer engagemang och ”hjälp” kring barn, familj och hem. Men inget händer. Vad ska kunna ändras NU, när det varit såhär i alla år.
Vi är så ensamma utan stöd av familj och knappt några vänner (han har inga). Barn med särskilda behov och egen sjukdom. Det har varit mycket dom tärt. Känner att jag inte har något mer att ge. Jag är tom.
Kram till dig Frida, känner igen mig i det du skriver har varit där, jag körde slut på mig själv , tjatade om stöd och hjälp av min fd. Nu efter super tuffa månader börjar det vända och det som ger mig styrka är att jag ser att barnen mår bra i allt det här och att de har fått en mycket mera harmonisk mamma.. Massor av styrke kramar till dig
Tack Kerstin, skönt att höra att det går åt rätt håll för dig!
Jag vill också tro att det på sikt skulle bli bättre för oss alla om vi går isär. Det jobbigaste är att jag känner så stort ansvar för allt och alla. Undrar hur sambon ska ”klara” sig, och hur barnen har det hos honom. ( om dom kommer vara där särskilt mkt ens?)
Han är ju ledsen och arg och förstår inte alls. Jag orkar inte ens prata om det igen. Ingen idé för inget kan räddas. Han lägger det på mig fast jag tycker jag försökt. Jag vill inte behöva be om saker som är självklara.
Jag har varit precis där du är. Efter att levt tillsammans i ca 11 år försvann alla mina känslor och jag ville försöka hitta tillbaka. Tvingade iväg mitt ex på Familjerådgivning som inte löste något. Vi gled längre ifrån varandra. Ett år gick och så plötsligt friar han. Jag säger nej och det blev ju inte bättre. Konflikter om allt och inget fungerar till slut. Hemskt att leva ihop. Jag tog steget och lämna. Tufft beslut med två barn 10,12 år. Nu har det gått ca ett år och jag börjar landa i mitt nya liv. Det har varit ett år av toppar och dalar känslomässigt. För mig, barnen och mitt ex. Vår relation är ibland ok ibland jobbig. Tacksam för denna blogg. Så bra skrivet av Michael. Du är så klok och ändå mänsklig! Det hjälper att läsa här och alla inlägg från bloggvänner ger mig kraft och igenkänning. Har gått och pratat med en psykolog två gånger senaste tiden. Det är bra men denna blogg är så hjälpande. Tack!!
Skönt att du tog steget och lämnade. Det är så det måste och kommer bli här också. Känns jättejobbigt, mest kring allt det praktiska och hur det blir med barnen. Men allt löser sig väl.
Du behöver all kraft du kan få. Barnen reder ut det och du oxå. Se till att ha någon stabil vän som kan hålla dig i handen. Jag tog hjälp av en psykolog för att fatta beslutet. Efter tre samtal fattade jag att det var något jag var tvungen att göra för att rädda mig själv. Min självkänsla var så dålig men jag var duktig på att spela teater för alla. Stor kram till dig och dig oxå Mia. Ni klarar det!❤️❤️❤️
Har vänner och systrar att prata med..
Åkte med barnen till Leos idag, frågade om sambon skulle med. Men han ville inte ”sitta där resten av dagen” (han sov till 12) vi åkte 15. Han är aldrig med på nåt. Så jäkla trist och en stor del till problemet. Att inte ens bjuda till nu?
känner också igen denhär känslan av avbryt, nu kan vi inte fortsätta för inget är kvar, jag måste tänka på mig nu….styrkekram
Ikväll sa jag att jag ville gå isär. Det gick bättre än jag trott. Men jobbigt ändå. Han vill inte och ville försöka, men förstår ju att det inte är någon mening om inte jag vill.
Han undrade om jag var säker.
Inte fasen vet jag, jag tror det? Är man nånsin säker. Vacklar man inte. Vet bara att detta, vi inte funkar..
Kram till dig också!
jag har en massa förebilder på hur jag vägrar bli behandlad! jag har dock inte ett skarpt fokus på vart jag vill…….för om man i ett förhållande ska vara kravlös och bara tillåta den andra att vara som den är………jag vet nog inte riktigt hur jag ska göra det?
Skriv en lista på det du måste/vill ha och det som inte är okej. Klart du får ha krav 🙂
tack ska nog börja lista det! kram
Vad skönt att läsa era kommentarer. Vilken skön blogg att ha hittat till.
Jag har varit i en relation i två år bara, min första, och sett så mycket nytt av mig själv som jag absolut inte visste fanns i mig. Så mycket kontrollerande, jag ville bara ge kärlek. Jag har känt mig hotad av hans karriär, hans sociala status, känt så oerhört starkt mindervärde och därför försökt få honom att tagga ner och inte förverkliga sig själv i så förbaskat hög takt. Behöver väl inte säga att mitt beteende, och mitt självanklagande (för nej jag vill såklart inte känna så och vara sådan, så har sett ner på mig själv för att jag ser ner på mig själv…), har fått vårt förhållande att lukta sjukt illa? Vi är ett sådant par som ni beskriver som det syns på långa vägar att vi är kalla.. det var så fint och tvärt om i början dock.
Kanske kan jag göra bättre val, mer kärleksfulla, i varenda nu i framtiden? Det har känts oerhört kasst, men av att läsa era kommentarer känner jag av någon anledning hopp, att jag har mer att ge, att jag kan ta hand om mig själv trots allt. Att jag kan vara lugn och vacker och tro på mig själv.
Jag har varit så rädd för att jag inte tar hand om mig själv genom att vara kvar. ”Är det såhär jag vill bli av min relation?”. Det är så svårt att veta.
Är jag en klar person än? Är jag redo för det här? Kan man bli vuxen tillsammans med en annan person?
Om jag skulle bryta upp för att lära känna mig själv bättre först – skulle jag någonsin bli klar?
Jag vill vara kvar. Jag är god i grunden och vill verkligen vara god mot honom och låta honom leva ut sig själv. Åh låt mig vara kapabel till det.
det låter nog som du kan !! vad ger dig styrka och glädje och lugn? gör mer av det och resten följer efter tror jag…du har ju styrkan och viljan, så….gör det!!! styrkekram!!