Jag har under det senaste året haft förmånen och glädjen att se katter på nära håll. Det har gett mig flera insikter gällande relationer och kvinnor. Katter är självständiga! I motsats till många hundar. Om du går eller springer efter en katt, kommer den att försvinna i timmar eller t.o.m. dagar. Den starka kvinnan fungerar på liknande sätt och om vi som män går på, tjatar, anklagar, stirrar upp oss, är det bye bye för en tid. Eller för evigt. Katterna och dess ägare har en del att lära oss!
Jag pratar med många kvinnor genom mitt arbete och om det är en röd tråd som syns tydligt, så är det: stå kvar man! Försök inte att förnuftsmässigt förstå allt. Analysera inte:
”Varför, varför, varför!???”
Var där! Bli aldrig hunden som ständigt springer efter hundbenet. Som bedjande står där med tungan utanför:
”Vad skall jag göra nu?”
Eller skäller som en byracka!
Hitta ditt syfte och lev det. Gå och gör det du måste göra…
En vacker kvinna har sedan senare tonåren lärt sig att män ger dem ständig uppmärksamhet. En man som ser bra ut, får inte i närheten av den uppmärksamheten. Den självkännande och starka kvinnan blir inte imponerad av hundar som söker bekräftelse genom kullerbyttor och andra cirkuskonster. Hon är katten som går sin väg, eftersom hennes intuition och klarsynthet scannar av en självkänsla som skramlar tomt. Eller ett självförtroende som är avhängigt antalet ”leksaker.”
Lär känna djupet av ditt eget väsen. Visa att du ser brister i dig själv och gör någonting åt dem. Jobba med din egen person. Beklaga dig aldrig bara för att du inte förstår henne. Känslor är likt vattnet i den solgnistrande i ån som flyter förbi – kliv inte i när det krusar till på ytan, utan bara betrakta kärleksfullt.
Är hon ledsen, orolig, frustrerad, avvisande….stå kvar i ditt eget vilande varande. Det bygger en enorm tillit inom henne.
Vad vill du att din person skall utstråla? Vad skall dina ögon kommunicera? Ditt kroppsspråk? Din röst?
En katt glömmer aldrig den trygga varma handen…
Göteborg den 29-30 januari – parkonsultationer och enskilda samtal.
Stockholm den 8-9-10 februari – parkonsultationer och enskilda samtal.
Michael Larsen – relatiosncoach
En katt glömmer aldrig den varma handen….super bra metafor
Så sant!
Klockren beskrivning. Jag lämnade just min fd för att han betedde sig som en hund, osjälvständig, anklagande och skällande. Stod inte ut med tanken om att vara kvar när han inte hade några brister utan letade dem hos mig istället.
Samma här! Lämnade pga partnern var totalt osjälvständig. ALLT skulle vi göra tillsammans. Var jag iväg o inte hade sagt ngn tid när jag kom hem, kunde han fråga tio ggr om jag var på väg hem. Veckorna vi inte sågs bara väntade han i princip. Han kunde inte göra något på egen hand, eller med ngn vän eller sina barn. Han hade stora problem med sitt skräpmatsätande, sitt sockerberoende. Han kunde säga, när det e ”vår vecka”, tar vi tag i det. What? Det e väl han som ska t tag i sina ätproblem själv!
När jag köpte gymkort, var hans första fråga, ”när ska du hinna träna på våra veckor”? Ja vi sågs bara den vecka jag var barnfri.
I början tyckte jag det var charmigt att han hela tiden ville vi skulle vara tillsammans. Men det blev på bekostnad av mina egna intressen, mitt eget jag. Nä aldrig mer någon ska få kväva mig!
När jag om o om försökte förklara för honom var alltid svaret att har man en relation ska man ses så mycket som möjligt. Ja självklart, men man behöver inte ses 24/7. Man måste få ta hand om sin egen person också.
Jag har bestämt mig för att nästa man jag blir tillsammans med ska vara vuxen OCH bete sig som en vuxen.
Inte en som vill ha en morsa som ska ta hand om dem, hålla dem i handen och alltid vara den starka.
Han ska kunna ta ansvar både för sig själv OCH relationen, och ta hand om mig emellanåt. Ta egna beslut
och ta ledningen när det behövs,. Inte vänta på att ”projektledaren” Känns bra att äntligen kommit fram till det.
Självklart måste jag rannsaka mig själv om VARFÖR jag haft detta kontrollbehovet tidigare. Varför har jag inte
tillåtit mig att vara den sårbara som ibland behöver tröst och stöd, och emellanåt är osjälvständig?