Intensitet i känslor behöver inte vara detsamma som att personen du träffar är rätt för dig. Förälskelse och sexuell laddning kan vara SÅ förförisk att hela ditt ”system” lockas till att kompromissa med saker du normalt sett aldrig skulle göra. Kemiska substanser, isolerade från varandra kan vara fullständigt harmlösa, men mixade – destruktiva till tusen.
Kickarna i mötena med passionen är några av de absolut starkaste drogerna. Och så är vi skapta. Men vi fick med någonting annat i ”verktygslådan” – reflektionsförmågan: stanna upp, se, lyssna och andas djupt. Sänkta hjärtslag är en bra beslutsnyckel. Vi behöver påminna oss själva om det i stunder då vi är nere för räkning. Jag vet – inte alltid så lätt men styrkan i påminnelser är potent.
Vi tror att vi aldrig mer skall få känna det fantastiska ruset, så det klamras fast vid hoppet om personen som inte bryr sig över hela spannet, en dag skall nå ”upplysning” och se oss. Det kan hända men skulle du satsa alla dina besparingar på aktier med 50 % risk för brakförlust?
Så här tänker jag: lugn behöver inte vara likställt med tråkigt. Vi kan både vila i någons sällskap OCH samtidigt känna passionsvågorna. Att komma hem i någons sällskap är enastående.
När det blir haveri i förbindelsen till dina egna djupare värderingar/övertygelser/sanningar i förhållandet, är du inte på rätt plats. Det blir aldrig bra om vi dumpar värdet på självrespekten för att till varje pris passa in. Har själv gjort det – sålt den inre gps:n under inköpspris och vet därför vad det leder till.
Dörrar stängs samtidigt som andra öppnas.
Önskar dig en fin lördag min bloggvän.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Som vanligt klockrent skrivet! Förälskelsen lurade mig att tro att det går, trots avstånd, skilda familjekonstellationer och annan vänkrets. Men inte blir det mindre smärtsamt när hon krasst konstaterar allt detta genom att välja en lämpligare och enklare relation, hennes ord, direkt efter en date veckan innan vi skulle resa iväg. Nu, så här veckan efter, i Berlin, så har jag insett brutalt att jag måste ändå våga igen. Men måste man tänka som i affärer? Hur kommer det då att bli passionerat och galet?
Måste det bli passionerat och galet?
Helst…
Jag tycker inte heller man ska tänka som i affärer. Känns det rätt så känns det rätt. Det vill man satsa på (trots hinder som i ditt fall med avstånd osv). Helst galet och passionerat.
Börjar man överanalysera allt i början så förstör man känslan.
Sen på vägen kan man se något som man inte vill se och då ska man nog inte blunda för det. Det är då man ska plocka fram ”verktygslådan”. Genast!
Lycka till!
Lugn – jag tror faktiskt att jag vet va du menar för känsla!!! Man kan ju känna så när man träffar människor man ”vet” kommer bli vänner för livet också!!! TACK fina du. 😀
Michael du har så rätt…..i 5 års tid har jag träffat en man som gjort mig drogberoende och jag honom. Våra möten är vansinnigt passionerade, känns äkta, vi säger hur mkt vi älskar varandra och vill ha varandra. Vi har alltså varit otrogna så länge och tro mig jag/vi har försökt göra oss drogfria men gång på gång faller vi tillbaka. Jag har sårat min sambo och förstört min familj pga av denna drog. Är hemsk ledsen för det! Bor nu själv och försöker komma underfull med hur jag ska komma ur mitt drogberoende….mannen som är min drog träffar jag fortfarande ibland och han säger att han vill ha mig men vågar inte ta steget och lämna sin familj. Det är kanske som du säger Michael…..Intensitet i känslor behöver inte vara detsamma som att personen du träffar är rätt för dig.
Men om man har både lugn, passion och fantastisk sex i sin relation samtidigt som den viktigaste beståndsdelen ända saknas.
Han vill inte bo m mig, han värderar sin egentid mer än vår tvåsamhet just nu. Skyller samtidigt på att han bara varit skiljd ett år (vi har varit ihop sen dess). Vi får se heter det.
För mig är det viktigt att leva ihop.
Men jag vill inte, kan inte göra slut på grund av att det inte sker nu.
Samtidigt undrar jag såklart om jag kastar bort mina år.
Så jobbigt känsla. Kram på er och Tack för alla bra inlägg
Glömde, vi träffas dessutom alla lediga stunder och han älskar mig verkligen.
Många säger vänta, det kommer. Så det är väl bara att vänta då
Så fint inlägg får mig att känna att det finns en framtid, speciellt näst sista stycket om lungn och att vila i någons sällskap det låter så fint.. så skulle jag vilja ha det..
Ha en fin dag och njut av det härliga vår /vinter vädret . Kram
Oj, så sant! Jag måste haft ögonbindel på mig när jag träffade min förre kille. Ville inte riktigt se att han egentligen inte var rätt kille för mig. Han var allt som min tidigare man saknade. Romantisk och passionerad. Han fick mig att känna mig så betydelsefull! Skön känsla! Jag använde inte min ”verktygslåda”. Följde bara vågen med alla härliga känslor. Det gick inte så bra till slut. Blundade för saker som jag tycker är bland de viktigaste värderingarna i en relation. Trygghet, tillit och respekt. Kunde till slut inte få ihop allt, det blev kaos.. Ville inte släppa taget eftersom jag hade känt så starkt och var rädd att aldrig mer få känna så för någon igen. Aldrig få känna mig så älskad… Men jag visste innerst inne att jag själv inte skulle kunna bli lycklig av att fortsätta med killen som inte delade samma övertygelser som jag. Han gav mig kärlek, men ingen trygghet. Jag var förvirrad i flera år. Har lärt mig en del om mig själv och kommer att ha vaknare ögon nästa gång. Känner mig besviken på mig själv att jag var så naiv och inte såg alla brister som egentligen fanns mitt framför mig. Man lär sig så länge man lever! Det kanske aldrig blir så passionerat igen, men trygghet är skönt att ha i ett förhållande för att kunna komma ner på djupet. Utan det känns det förvirrat och oroligt. Tack Michael för dina sanna ord! Ha en härlig lördag!
Känner igen varenda ord. Jag har mycket svårt att släppa trots att jag ser de sidor som inte överensstämmer med mina värderingar. Passionen lockar..
Du skriver som om det vore jag själv som skrev mig tog det 25 år innan jag vågade …. Men nu vill jag vara bara jag o ingen annan………
Tack för ditt inlägg!!!
Tack för ditt inlägg! Så braaaa!
Känner igen mig i detta inlägg….
La mig platt och blev styrd…jag som har en egen vilja gjorde det!! Var förblindad av den förälskelse som tog överhand….
Det tar tid att komma till insikt….och det är lätt att falla tillbaka…men för varje dag går det bättre!
Ha en underbar dag alla och du också Michael! Dina inlägg gör oftast min dag❤️
Här skiner solen och det känns som om det är hopp om livet! Kram på er!
Härligt att du känner så Nina. Värme i solen:-)
Men känner att jag inte förstår detta så skulle vara väldigt snällt om någon ville förklara. Måste jag avstå från att bli kär för att kunna träffa rätt person? Jag var så oerhört kär i exet men han var absolut inte bra för mig. Har träffat någon nu som är lätt att prata med och känns avslappnat och skönt och vi tycker om ungefär samma saker. Men är inte kär…blir det inte bättre än så här…kan nog inte kompromissa bort dessa känslor då jag är en person som känner mycket…
Det måste ju finnas en laddning och spänning mellan två personer. Man kan ju inte bara gå på ”sunt förnuft”. Måste ju kännas pirrigt och härligt, men samtidigt sunt. Det måste väl gå att kombinera? Det vill jag tro på i alla fall. Det ska ju inte bara vara en kompis. Kram till dig!
Ja, det går absolut att kombinera Cicci:-)
Tack Cicci, skönt att höra! Får nog skriva ner vad jag absolut inte kan tolerera i ett förhållande och kika på detta när jag träffar någon speciell. Kram tbx
Kär i personen som får dig att må bra linda. Vad gör det annars med dig?
Åh det är nog precis som du säger att det är en oerhört stark drog -passionen. Men att helt avstå från dessa känslor när man går in i ett förhållande skulle vara som om man gett upp hoppet om den riktigt stora kärleken som jag hoppas finns därute… tack Michael för att du ställer så bra frågor som hjälper mig framåt i sorgen…
”Förälskelse och sexuell laddning kan vara SÅ förförisk att hela ditt ”system” lockas till att kompromissa med saker du normalt sett aldrig skulle göra. Kemiska substanser, isolerade från varandra kan vara fullständigt harmlösa, men mixade – destruktiva till tusen.” så klockrent ..här har jag varit ..så underbart en kort sekund ..såå trasig nästa ..och bara en del i en annans beroende…jag kan se det med tacksamhet idag ..det bidrog till mitt växande.. Tack för en underbar blogg <3
Genröst sagt av dig Marie! Det inspirerar rejält! Varma hälsningar.
Tack Michael, den var till mig idag! 🙂
Önskar dig också en fin lördag!
Tack fina Karin!
Känner som ni i de tidigare kommentarerna igen mig. Efter flera år i ett förhållande där respekten, förtroendet och det ömsesidiga tanken på varandras bästa inte finns där längre. Känslan av attraktion, viljan att vara nära, ingen närhet alls eftersom jag och min partner slutat pratat med varandra om de djupa tankarna. Just frågan, hur blev det såhär? Nu står jag här och kommer inom en månad flytta från huset, exet och barnens barndomshem. Tungt men samtidigt vill och kan jag inte leva kvar i ett förhållande som inte fungerar. Efter flera års resonerande, funderande, samtal på familjerådgivning både tillsammans och ensam har lett till att vi båda insett att vi inte vill samma saker längre och har olika syn på vad som är viktigt i livet. Vi har, som det så klyschit heter, växt ifrån varandra. Men å så sant. Känner en stor trygghet i att mitt ex och jag är överens och än så länge inte blivit ovänner utan skiljs som vänner.
Men just nu känner jag mig känslomässigt labil, blir helt berusad så fort en tjej lyssnar på mig och förstår. Jag inser att jag blivit lite beroende av just den känslan du beskriver, förälskelsen, känslan som får mig att sväva, må bra, bli glad och det bubblar inom en. Efter att ha haft 3 mini förhållande där intalat mig själv att detta är tjejen för mig utan att faktiskt känna personen ifråga känns förförisk först men nu känns den mest destruktiv.
Min medicin är att backa och hålla mig för mig själv till jag kan sitta själv en fredag kväll eller varför inte en hel helg. Då får man precis som du skriver Michael, perspektiv.
Nu lyser solen ute, dags för en långpromenad.
Tusen tack för dina kloka och väl behövlig ord, råd och tankar som jag behöver just nu. Det fungerar som terapi online för mig.
Ha en underbar dag du med.
/Magnus
Fantastiskt fina ord Magnus! Oj, vad många som känner igen sig i din beskrivning av ett förhållande som under alldeles för lång tid gått på sparlåga. När vi sedan möter någon som ser och lyssnar… Önskar även dig en underbar dag i solen.
Känner igen mig i det där som du beskriver om att vara känslomässigt labil. Att bli berusad när någon (av det motsatta könet) lyssnar och förstår. Exakt så var jag i början av singeltiden för tio år sen när jag hade lämnat en 15 år lång relation.
Var utsvulten på uppmärksamhet och bekräftelse och sög åt mig för fullt. I början var jag inte ens intresserad av att träffa den rätta. Träffade en del män. Så fort det fanns attraktion och lust så kände jag, ”ja, varför inte”. Men jag hittade fel på den ena efter den andra och började tycka att det inte kändes bra längre. Tänkte att jag behöver inte ut på krogen varenda barnfri helg. Jag hade fått tillräckligt med bekräftelse. Behövde nog lite lugn o ro och tid för mig själv.
Men strax efter så träffade jag mannen som jag är ihop med idag. Kände att det var lite för tidigt men det gick inte att hålla tillbaka känslorna. Det var bara 100 % rätt då. Många bra år har vi haft med mycket kärlek men nu är man där igen och funderar på att göra slut.
Och då känner man igen den där ”berusningen” så lätt.
Känner en enorm längtan att känna mig levande igen. Fast inte på det där jagande sättet som förra gången.
Tur att man inte är sugen på att springa på krogen längre.
Lycka till med ditt nya liv Magnus!
Och njut av dina fredagskvällar 🙂
Kram
Tack Michael! Du gav mig verkligen svaret på min gåta idag
Härligt att höra Eva!
Har precis tagit mig ur ett sådan förhållande….investerat så otroligt mycket i sjutton år. Slutade med att jag stod där ensam….jag är mycket visare nu men otroligt sargad.
Det tar tid att komma igen men jag är på god väg och det är otroligt sporrande att läsa dina inlägg, det ger mig hopp 🙂 Tack!
Tack snälla Malin och allt det bästa till dig.
Så sant….
Det svåra med detta är ju att välja bort den underbara drogen…
Passion och förälskelse är nåt man känner så sällan i livet…
Hur ska kan då kunna välja bort det. Vet att det är så fel men samtidigt så skön känsla. Där och då, så rätt…
Kanske insikten kommer när man inser att det aldrig kommer bli ”vi två”. Från en smärta till en annan.
Sjukt vilka livssituationer man kan sätta sig i… Båda destruktiva fast med så olika känsla.
Tänkvärt som vanligt Michael!
Känslan får aldrig vara till priset av ett förlorat självvärde. Tack för att du delar Tina.
Så sant – mitt i prick! Been there done that. Ut flög jag havererad. Nu i en lugn och behaglig tillvaro där ömsesidig respekt är grunden – passionen finns men utan att hjärnan flugit iväg. Tack för påminnelsen!
Trevlig helg!
Tack detsamma Maja:-)
Det finns tydligen flera Maja bland läsarna. Går det att spara sin signatur på denna blogg? Mvh!
Ps. Vad ÄR passionen egentligen? En frukt man både kan ha och äta? Är uppriktig i min fråga.. Är väldigt nyfiken på vad andra tänker om detta.
Jag har precis upptäckt din blogg Michael och du skriver så insiktsfullt, klokt och öppet om känslor och relationer att jag har sträckläst dina inlägg den senaste veckan. Du berör på djupet. Det har givit mig hopp om att det finns män därute som reflekterar, vågar känna efter, vara öppna, ärliga och sträva efter att vilja utvecklas som människa och som partner i en kärleksrelation. Att vilja må och fungera så bra som möjligt i vardagen, livet och relationen, men acceptera sig själv och sin partner precis som han/hon är även i svaga stunder. Att våga visa sig sårbar. Att våga prata om sina känslor. Att inte dra sig undan så fort det blir jobbigt eller fokusera på ”fel och brister” hos den andre. Själv har jag sedan en tid tillbaka fått insikt om våra anknytningsmönster och hur det präglar våra relationer. Vilken aha-upplevelse! Vi dras naturligt till vissa personer just på grund av deras anknytningsmönster och tyvärr blir det därför oftast alldeles fel. Du känner förstås till detta, men jag vill passa på att tipsa om två böcker för den som är intresserad och hoppas att det är okej. Den första boken jag läste var ”Hemligheten” – från ögonkast till varaktig relation av Dan Josefsson och Egil Linge. Den andra – den som verkligen grep tag i mig på djupet – var ”Attached: The New Science of Adult Attachment and How It Can Help YouFind – and Keep – Love” av Amir Levine. För mig har det förändrat allt. Jag ser nu med större förståelse, acceptans och ödmjukhet på mig själv och hur jag fungerar i en relation. Och – framförallt – jag har lärt mig vad jag ska ”se upp” för. Insikterna fick mig också att avsluta en 14 år lång relation. Den relationen var ett klockrent exempel på vad som händer när två personer med olika anknytningsmönster har en kärleksrelation. Det ironiska är just att precis de anknytningsmönstren DRAS till varandra som två magneter. Otrygg/undvikande och otrygg/ambivalent. Den senare kallas i den engelska boken för ”anxious” och är framförallt skriven för den personen som har ett otrygg/ambivalent/anxious (oroligt) anknytningsmönster. Det är den personen som mår allra sämst av att vara i fel relation – tillsammans med en undvikande alltså. Dessutom stärks man av boken som beskriver hur en ”anxious” person ofta är den som bidrar starkt till en levande, nära, öppen och kärleksfull relation. När jag läste boken var det som att hela min värld förändrades och jag fick insikter som jag nu bär med mig när jag går vidare i livet. NU kommer jag till det du skriver om i dagens inlägg – passion och starka känslor. Jag har nu lärt mig att det är precis som du skriver: ”Intensitet i känslor behöver inte vara detsamma som att personen du träffar är rätt för dig.” Det blir en utmaning eftersom det är lätt att ”dras” till ”fel” personer, men med de här nya insikterna kan jag göra medvetna val, ställa rätt frågor och till och med ”testa” en person för att få klarhet i om det kan handla om en otrygg/undvikande person. Då tackar jag för mig och fortsätter att leva mitt liv på alla de sätt som hjälper mig att må bra – i mig själv. När jag trivs med mig själv känner jag mig levande och full av energi och jag vill hellre må bra och leva själv än att känna mig olycklig och ensam i tvåsamheten. Men, min intention är förstås att jag kommer att leva lycklig i tvåsamhet en dag.
MEN så mycket klokt Lena!!! Min tur att fullkomligt instämma!!! Är själv otrygg ambivalent har jag insett!
Vad roligt att du tycker det Petra, även om det är Michael som är experten här och bidrar generöst med sina kunskaper och insikter… Det känns ändå värdefullt att vi här också får möjlighet att dela med oss av våra erfarenheter och stödja varandra! Vill tillägga till min egen text – den långa relation jag levde i var på intet sätt enbart dålig. Tvärtom – det fanns många gemensamma intressen, nära vänskap, familjeliv och en stor gemensam vilja att leva tillsammans. Det fanns även en stor inbyggd dragningskraft, passion, till varandra. Ibland kändes det som vår relation hade allt – utom det viktigaste. Grundtryggheten. Vi kunde aldrig mötas i eller svara upp mot våra känslomässiga behov eftersom båda i grunden hade ett otryggt anknytningsmönster. Det var den största anledningen till att relationen tog slut. Det blev helt enkelt för jobbigt till slut att konstatera att hur mycket som än var bra och hur stor önskan det än fanns att leva tillsammans och hur mycket vi än jobbade på vår relation (fast alltid på initiativ av mig…) så kunde vi aldrig uppleva en grundtrygghet i relationen eftersom vi båda, omedvetet, spelade ut våra tidiga anknytningsmönster som väckte så starka inneboende känslor i oss båda att vi hamnade i återkommande konflikter. Innerst inne två otrygga barn. Den ena hade stort behov av att uttrycka och få sina känslor bekräftade (gissa vem) och den andra kunde inte hantera känsloyttringar och ”stängde av” och ”kopplade ifrån” och ”drog sig undan”. Det blev förstås aldrig bra – för någon av oss. Idag lever jag själv och mår så otroligt bra i det och jag har värdefulla insikter om mig själv och relationer. Det tar jag tar med mig vidare i livet.
Tack! för en mycket intressant läsning 🙂
Vad roligt att du tyckte det Marie! =D
Kanske kan Michael skriva lite om detta med anknytning
Ja, Linda, när jag läser Michaels texter så känner jag att han redan gör det och förmedlar det på sitt unika sätt. Men, jag tycker också det vore väldigt intressant att få höra lite reflektioner kring anknytningsmönster av Michael! =)
Jag stämmer oxå helt in på det du beskriver, Lena. Jag blir helt förvånad över mej själv som dras till den avståndstagande typen hela tiden! Som inte ger mej nåt av d jag behöver. Vad är d för fel på mej o hur kan jag bli hel?!
Kram
Kan bara helt och fullt instämma med ditt första inlägg, Lena…wow, som om jag hade skrivit det själv! Håller fullständigt med i vartenda ord du skriver.
Läst samma bok och fick samma Aha-upplevelse, rekommenderar den varmt vidare till er alla!
Idag fick jag bara upp en bild i huvet om att allt handlar om att lära känna sig själv, respektera sig själv, tycka om sig själv, förstå sig själv. Att det är det övningen ”livet” handlar om. För att på den resan kunna lära sig känna kärlek för andra människor som också jobbar på uppgiften för sin egen del. Som om relationer är platser där vi får möjligheter att bli utmanade och få insikter om oss själva och vad vi behöver öva mer på!
Jag delar din uppfattning helt och hållet Petra! =)
Jag upplever ibland att jag dras med så mycket i olika känslor att jag glömmer bort vad de står för och vad de visar mig att jag behöver öva på. Fast det är väl utmaningen! Att höja blicken å försöka se syftet med det svåra vi möter. Att ha med sig frågan: Vad är det jag ska lära av det här?
KAN lära lät bättre…det e ju en möjlighet som ges…
Ja, Petra, även om jag i efterhand kan se att något inte har varit bra för mig så vet jag att jag lärt mig oerhört mycket om mig själv, av den andre personen och av relationen. Det ger mig nya insikter som är värdefulla och som jag inte vill vara utan. Jag försöker se med tacksamhet på mina erfarenheter och relationer. Det gör mig starkare. Men, i fortsättningen kommer jag inte att ”kämpa, försöka och anstränga mig” så mycket i en relation. Då är det inte meningen eller bra för mig och ger bara energiblockeringar. Jag har fokus på att må bra i mig själv och då kan energin flöda fritt inom mig. Det ger mig tillit till att allt ordnar sig precis som det är meningen och kommer också hjälpa mig naturligt att bidra till en trygg relation på alla sätt.
KATCHJIIIING LENA ;-D
Haha, tack Petra! =D
Jag undrar i mitt stilla sinne vart min verktygslåda finns?
Jag har aldrig haft den. Jag har varit blind, och det är bara då jag vågat kasta mig ut.
När det blivit som en drog. När det inte går att tänka.
Gärna ska han ha ett motstånd som jag måste igenom också, för att inse att det motståndet alltid kommer att finnas. :/
Det här gav mig massor!
Men också frågor.
Ännu en liten pusselbit på plats iaf. Fy 17 va du är BRA Michael. 🙂 Hoppas du innerligt förstår, hur tacksamma vi är för att du skriver här så vi får insikter och lärdomar.
Ha en underbar dag!
Kram
”Att komma hem i någons sällskap är enastående”
Underbart Michael.
Det är just det.
Känna närvaron, lugnet, blickar och prata eller vara tyst, men ändå i varandras sällskap.
Det skapar möjlighet till att ha passion, en hand beröring, kram, puss i pannan…VI.
Och när den inte känns rätt, ta till verktygslådan. Stanna upp, prata, fråga på rätt sätt utan krav. Bevara lugnet och intresset. Något som måste finnas med varje dag. Varje dag är ny. Vi påverkas av annat i vardagen, på jobbet medmera som kan påverka oss och relationen. Ingen lätt resa, men uppmärksamhet och reflektion. Glöm inte bort detta och att prata i tid.
Oj, det här kändes som det var riktat till mig. Just nu. Känslan av att vilja ha honom tillbaka – just pga den magnetiska känslan av passion. Men… Samtidigt när jag analyserar det djupare och realistiskt så är jag medveten om känslan han plockade fram i mig. Att ofta komma inkilande med små små saker för att ”trycka ned mig”. Jag reflekterade inte så mycket direkt när han gjorde det. Men hade en olustkänsla som förstärktes för varje gång han sa saker som tryckte ned mig. Trots det så längtar jag efter honom och vill ha honom tillbaka. Till vilket pris. Jag fjäskade, visade ”förståelse” och satte mig själv åt sidan. Galet! Men det är ju den magnetiska passionskänslan jag längtar efter. INTE att bli nedtryckt. När jag tänker realistiskt så inser jag ju att han har någon form av egna problem. Är man trygg i sin person och personlighet så har man inget behov av att trycka ned någon annan. Det handlar inte om känslor riktat till mig, utan känslor som är riktat till honom själv. Och det ska inte jag belastas eller ta ansvar för. Men ändå plågar jag mig själv med att tänka på den magnetiska passionen som fanns.
Jag jobbar stenhårt med att försöka hitta min egen inre lycka. Och att den lyckan får jag inte av någon annan. Jag har kommit underfund med att jag – i princip alltid – har försökt att foga mig i kärleksförhållande så att den andra ska må bra. Och detta har jag ju gjort för att jag ska få vara kvar i hans liv. Men vad händer då? Jo, jag tappar bort mitt JAG. Och när jag gör det så är jag ju inte den person som han blev intresserad av. Jag är en självsäker person med en stor inre styrka och målmedvetenhet. Men självkänslan vacklar när det kommer till relationer. Jag ÄR även en känslomänniska och det tänker jag aldrig mera dölja i ett förhållande. Och jag ska träna på att inte foga mig för att göra honom till lags, för att få vara kvar i hans liv, inte vara rädd för att visa hur jag känner. Jag ska bli lika stark som jag är i övriga situationer och andra former av relationer. Och jag är medveten om att det kommer att ta tid. Men jag har iallafall fått insikten, medvetenheten och vet mitt mål och har börjat jobba på det. Att det skulle ta så förbaskat lång tid att upptäcka min inre rädsla i en kärleksrelation…
OCH va JÄDRA BRA att du gjort det NU!!! HÄRLIGT!!! 😀
Tack, Petra35! Det är nu det börjar!
Vad härligt att du nu fått dessa insikter! Jag förstår verkligen vad du menar. Min erfarenhet är att den stora passionen och dragningskraften i grund och botten handlat om anknytningsmönster. Hur välfungerande, stark och grundad man än upplever sig vara i övriga livet så triggar våra anknytningsmönster igång starka otrygghetskänslor i en nära relation (finns en inbyggd attraktion eftersom man omedvetet känner igen detta från anknytningstiden som baby/barn). Och tillsammans med det du beskriver där du fått uppleva kränkande ord och bli nedtryck av negativa kommentarer på grund av att den personen uppenbarligen bär på en inre otrygghet…ja, det är verkligen förödande för självkänslan. Så underbart att höra att du (äntligen, precis som jag) fått dessa insikter – du är på rätt väg nu! Om detta känns rätt så läs gärna om mitt boktips högre upp bland kommentarerna. Hoppas det kan hjälpa dig och lycka till!
Tack för dina ord, Lena! Du slår huvudet på spiken. Och jag ska absolut ta mig an dina boktips. Jag går till en person som hjälper till att man ska få en mental styrka inom det ”bekymmer” man har. Ska även börja med basal kroppskännedom. Så nu är det jobba, jobba, jobba. Och fantastiskt att vi här kan peppa och stötta varandra. Och sist men inte minst, Michael med sina kloka ord. Detta är den bästa sida. Ever. ❤️
Längtan: Vad härligt att höra! <3 Jättebra att du stärker dig själv och hittar metoder som hjälper dig i detta. Det har jag också gjort och det är otroligt värdefullt på alla sätt. Visst är det en fantastisk bloggsida Michael har och det är tydligt att den behövs och att vi är många som berörs. Kram och lycka till! <3
Tack, igen! Jag blir lite nyfiken eftersom du har gjort resan. Tog det lång tid för dig? Och lever du i en relation idag där du känner att du förhåller dig till ett annat sätt än vad du gjort tidigare? Fantastiskt att kunna kommunicera med andra om sånt här. Det stärker ännu mer.
Kram! ❤️
Stämmer precis in på mig också Längtan men nu får det vara slut med det. Vi, våra behov och våra känslor får också finnas i relationen. Vi är lika viktiga som partnern. Lycka till!
Tack, Linda! Vi är de viktigaste personerna i våra liv. Ett stort LYCKA TILL, till dig också! Tur vi har varandra här. Pepp!
Tack för det du skriver! Den personen kunde lika gärna vara jag. Nyttigt o läsa om det. Men vet vilken resa det är när man omedvetet ger upp sig själv för att allt ska vara så bra som möjligt. O sen vakna upp o inse att den personen man kör över är sig själv. Du har kommit en bra bit på vägen nu när du är medveten om vad som sker med dig i ett förhållande. Håller tummarna o vet att du klarar det nästa gång :-).
Tack, Nilla! Blir lite nyfiken, har du gjort din resa och nått ditt mål? Jag har förstått och fått det bekräftat, att när man själv vet var skon klämmer OCH var det kommer ifrån, då har man kommit en bra bit på väg. Vissa har svårt att hitta orsaken och kunna sätta ord på det. Så jag är tacksam att jag är igång nu. Och tack för dina tummar. Håll dem stenhårt.
”Kär i personen som får dig att må bra – vad gör det annars med dig?”
Sanningen är ju att jag aldrig nånsin blivit kär i män som på riktigt ger mig det jag är värd å som får mig att må bra. Jag har ALLTID jagat något jag aldrig fått. Och verkligen försökt ge mitt bästa och få dessa män att förstå hur bra och fin jag är. KÄNNS JU SÅDÄR!!! VARFÖR har det varit så jag gjort??? SORGLIGT
Fast nu vet jag vilken typ av man jag vill träffa och att jag verkligen inte VILL ge mer än jag får TA EMOT. Och inte heller GE för att FÅ bekräftelse på att JAG är bra nog. Fast jag märker att jag fortfarande måste vara vaksam, jag faller så lätt in i det beteende jag vill lämna bakom mig!
Hej !
Jag har nu läst de flesta av dina inlägg och för varje gång blir jag nog klokare. Det här med passion och attraktion och känna är som ett stort problem för mig. Träffade ”drogen” för ca fem år sedan och kan ännu inte sluta ta den…. Har försökt med allt eftersom han bara vill utnyttja mig för sina egna ”droger”
Har åkt på semester i tre veckor ensam för att kunna hinna tänka och analysera och glömma. Jag vill finna det där relations lugnet som du beskriver, med någon som älskar MIG med allt extra. Har levt i ofrivillig ensamhet i 17 år och jag bara slukar drogen när den dyker upp och sen bara försvinner. Det gör ont och längtan är så stark ibland att jag inte vet var jag ska ta vägen. Det gör fortfarande ont och sorgen i mig sliter i mitt hjärta. Sitter ensam på ett ställe på andra sidan jordklotet för att bli HEL igen. Jag vill av hela mitt hjärta tacka dig för dina fantastiska inlägg. Det första jag gör när jag kokat en kopp kaffe, dukat fram min frukost. Så loggar jag in och ser varje dag fram emot dina inlägg.
Då känns det mycket bättre att jag inte är ensam med mina tankar och funderingar. Hur gör man för att sluta ”droga” för att få iaf lite bekräftelse som tyvärr inte är äkta ?
Hej Tokfia! Va modig du varit som rest iväg ensam till andra sidan jorden för att verkligen försöka möta dig själv och slå dig fri från det som låter som en väldigt destruktiv relation för dig. Hur har du det? Kan du njuta av sol å värme? Kan tänka mig att det i vissa stunder känns väldigt ensamt, men å andra sidan kan ju resor i det yttre ofta öppna för spännande möten och resor i det inre. Att du tagit det här första stora och modiga steget är ju helt fantastiskt!!! Kram från ett isande kallt, blåsigt och mörkt Skellefteå 😀 Du är inte ensam, kom ihåg det!!! Alla vi som skriver på den här sidan är ju här av en anledning: Vi vill också bli starkare och växa i oss själva!
Är det riktat till dej?
Har också varit med i den passionerade förälskelsen.
Slutar dock i total kaos! Med svartsjuka,nedtryckt,kass på det mesta.
Sedan kom hoten, slagen och väck var passionen. Ändå ångest över att jag inte är hemma.
Vilken intressant och välskriven blogg, jag är glad att jag hittade hit. 🙂
Angående att hoppa på passionståget och hoppas att allt annat ska lösa sig av sig själv så tror jag att där kanske finns ytterligare en aspekt som spelar in. Möter man en stor passion så är det lätt att tänka att det är orimligt att begära mer av ett förhållande än så, att man ska vara tacksam för att få uppleva så häftig förälskelse och så stark attraktion och att man inte har rätt att förvänta sig mer, inte är värd mer. Jag tror alltså att självbilden och hur man värderar sig själv också spelar in i om man vågar ifrågasätta om passion räcker för att satsa på en relation.
Charlotta
Ligger väldigt mycket i det du skriver Överlevnadsguiden. Tack för att du delar med dig.
När man läst alla inlägg efter mitt första så ryser jag. Otroligt vad denna blogg sätter igång terapi för själen. Och jag hittar från flera av er egna erfarenheter och situationer som jag varit inblandade i och nu använder dessa för att läka mig hel för att våga igen fullt ut. Men tar med mig lite av tankarna från Michael och er. ..
Fina ord Urban! Tack!