Alla kan inte tycka om oss eller det vi gör. Självklarheter eller hur? Men hur undviker vi att låta kritiska kommentarer eller dumma uttalanden skala bort bitar av självförtroendet?
Så fort vi gör något som blir synligt för andra, riskerar vi kritik. ”Experterna” poppar upp med sina bedömningar och åsikter. I dessa stunder har vi valet att ta till oss och låta den där tviveltabletten ligga kvar i munnen och ge en sur eftersmak, eller så rycker vi på axlarna och tänker: ”ja, det är vad du tycker.” Jag påstår inte att vi alltid skall slå ifrån oss kritik eftersom den emellanåt kan vara berättigad. Vi behöver kunna källsortera!
Det finns även de som älskar att analysera och som tittar på dig med en granskande blick och säger: ”vad tror du det egentligen står för?” Frågan är: ”bjöd jag in dig till att vara min terapeut?”
Låt mig ge ett exempel. Jag var på en middag hos några vänner där det även fanns några nya bekantskaper. När det var dags för mig att gå hem berättade jag i förbigående om mina planer att ta en löprunda samma kväll. Såg direkt hur en kvinna jag inte växlat särskilt många ord med vaknade till och med sarkastisk röst sa: ”vad har du för problem?” Jag kunde inte låta bli: ”jag lider av sådan fruktansvärd ångest att jag måste få den ur mig.”
Om du går genom livet med kronisk rädsla för att bli kritiserad kommer du att vara allt annat än fri. Om du inte är den arroganta typen behöver du inte ursäkta och förklara dig för någon.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Visst är det intressant det där med kommentarer och åsikter från andra människor. Det säger så mycket mer om de själva än om mej!
Just nu håller jag på och omvärderar människor omkring mej. Vilka är mina vänner och vilka klarar jag mej bättre utan? Ibland är det svårt att se vilka som snarare tar din energi än fyller på den. En dag fick jag höra att några av mina sk vänner diskuterat en detalj i mitt utseende och de kom med förslag till förbättring. Blev jag glad? Nej. De pratar bakom min rygg. De funderar över mitt utseende när jag inte är där. Vad mer pratar de om? Inte kul…
En kompis byter alltid ämne om jag svarar med nåt inte så positivt på frågan hur jag egentligen mår. Sen får jag höra en lång svada om alla vedermödor med hennes dejtande med olika män.
En kompis kommenterade en killes nobbande av mej med orden: ”Du vet han är ju väldigt ytlig och är mest ihop med snygga, smala tjejer.”… Tack för den! Nu vet vi vad du tycker om mej… Och även om det är sant så säger man ju inte så…
Listan kan tyvärr göras lång. Dags att rensa. Dags att bestämma sej för vilka man ska anförtro sej åt och vilka som kan få snattra i bakgrunden likt en radio man inte lyssnar till.
Jag tror ändå att det finns en mening med detta. För när vännerna visar sej inte vara så vänliga längre dyker nya personer upp. Personer som kommer att vara med mej på min resa när den tar in på andra vägar.
Och så är jag lite nyfiken på reaktionen hos kvinnan när du svarade så där på hennes dumma fråga.