Till oss med kromosom Y:
Tro inte för en sekund att jag anser mig vara ”färdig” för att jag skriver dessa rader. Det är jag inte. Men har viljan till att vara öppen och lära. Det är en bra plats att börja ifrån.
Fundamentet i relationer är samhörighetskänslan. Vi kan göra allt annat rätt, men om inte den finns där, finns ingenting. De mentala, emotionella och kroppsliga kopplingarna – någon som ser och lyssnar till det enastående i henne. Liksom osäkerheten, frustrationen, förvirringen och den tillfälliga uppgivenheten. Och stå kvar! Utan att slukas upp i sin egen avstängdhet eller frustration av att inte logiskt förstå allt som händer.
Det är lätt att uppvakta, smickra, bjuda på fina middagar ute och allt det där, men att visa ditt inre och se hennes är någonting annat. Där fungerar inte dejtingstrategier och andra smarta moves. Vadå inre, tänker kanske någon? Dina relationsdrömmar, tankar, känslor, osäkerhet… ditt transparenta jag utan smarta lösningar på allt.
Under den mest intensiva förälskelsefasen har vi ett egenintresse av att visa upp en skinande självbild. Inget konstigt i det. Det ger ju sexuella upplevelser. Men vi behöver även ankaret på insidan – som gör att vi kan vila i oss själva. Annars börjar vi så småningom syssla med olika kontrolltekniker för att demaskera osäkerhet. Det stöter bort kvinnan vid din sida.
Hennes ensamhet i ditt sällskap är din värsta fiende.
Relationen är oändligt mycket mer än ett 100 meters lopp. Vet att du vet, men vi glömmer alla emellanåt.
Vad kan du göra för att inte hamna där du inte vill hamna?
- Rör vid henne, utan en ständigt sneglande blick mot sovrummet. Håll hennes hand ute bland andra.
- Ställ frågor – visa att du vill vara en del av hennes värld genom viljan till att förstå.
- Att vara öppen och sårbar är inte likställt med gnällighet. Visa vem du är.
- Se till att hon kan vara stolt över dig. Vad vet du med dig att du missar i vardagen? Vad ser du i spegeln?
- Tala om att du saknat henne när ni varit ifrån varandra. Och mena det.
- Rör vid hennes hår, stryk handen över hennes kind och kyss henne.
- Visa att du finna där varje dag – i ord och handling.
- Lyssna utan att avbryta. Hon kommer att vilja prata med dig för att ventilera stress. Stå kvar utan försvar.
- Ifrågasättande är inte likställt med attack på din personlighet, utan hennes sätt att vilja etablera djupare band med dig. Kom ihåg ankaret på insidan.
- Lätta fotsteg och humor. Inte som ett sätt att släta över tunga områden, utan som en inre livshunger.
- Tyck om dina egna vanor.
Önskar dig en fin dag min bloggvän!
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Och till alla oss med kromosom X:
Sådana män finns att finna! <3
Efter ett långt förhållande som var mer som en lång kamp där vi båda blev våra sämsta versioner av oss själva fick jag en dag bara nog. Jag bara visste att jag aldrig skulle bli lycklig med honom. Jag hade försökt allt och det fanns inget kvar att ge.
Så jag lämnade. Och gav mig själv massor av egentid, terapi (någon form av terapi är nästan nödvändig för att inte upprepa samma mönster igen), dejtade en del för att lära känna olika sorters män och framförallt komma på vad jag ville ha och inte ville ha.
Och efter ett par år stod han där. Och jag kunde för första gången få vila i kärlek.
Imorse när jag öppnade ögonen möttes jag av ett leende.
Det jag vill säga är att DET GÅR!! Det behöver inte ta en evighet även om jag tror att ensamheten efter ett uppbrott är väldigt viktig.
Och DE FINNS. Män (och kvinnor) som vill ge kärlek, leva tillsammans, som vill lyssna, öppna upp och på riktigt vara ens bästa vän.
Ha tillit och ge dig själv kärlek så finner du din väg!
Tack Amalia! Ditt inlägg ger mig hopp om att det kanske faktiskt finns nån därute även för mig.. 🙂 Längtar efter den där sanna, riktiga livskamraten som finns där livet ut…
Leta efter din bästa vän NN! Vänskap och åtrå tror jag är ett vinnande koncept.
Lycka till! 🙂
Underbart att läsa! Hoppas så innerligt att få uppleva det jag med…
Fantastiskt fint och kraftfullt Amalia! Tack för att du levandegör.
Tack Michael!
Jag läser ofta det du skriver och känner så ofta igen mig. Du gör något riktigt bra, det vet jag!
Tack och så fint skrivet. De här orden ska jag ta med mig. Befinner mig fortfarande i läkande fasen och har precis börjat vänja mig vid/med ensamheten.
Ohh… Du är så klok!
Det behövs öppna reflektioner och tankar i dag.
Vad hade hänt annars med människan.
Hoppas vi kan ses så snart som möjligt.
Tack för dina inlägg M…☺
Något jag funderat över är om vi har för höga krav på hur vår tilltänkta ska vara. Är rejält bränd känner jag och våga därför inte våga hoppas på att där finns någon därute för mig, singel resten av livet känns därför väldigt lockande. Jag ser lite grann ett mönster i den typ av män jag träffat och detta mönster hade även mitt ex som är far till mina barn. De två män jag träffat efteråt har däremot haft andra kvaliteter som inte mitt ex har men jag ser det negativa före det positiva, jag letar kanske fel. Hur vågar man släppa på det där negativa och istället våga se det positiva? Jag orkar inte med vissa bitar hos de män jag träffat medan andra är bra. Funderar också vad kärlek är. Börjar fundera över om det jag känt för andra är kärlek, hur känns den? Pirret finns där i början men snabbt övergår det till något slags slentrian och allt känns jobbigt. Jag ser även min egen orkeslöshet som infunnit sig, jag ser allt som behöver göras men orkar inte ta tag i det. Jag vet såklart varför jag är så trött, som många andra kvinnor så tar barn, hem och heltidsarbete all ork och det ger konsekvenser. Funderade lite igår och insåg en sak, när en annan människa visar mig kärlek blir jag rädd för situationen, jag vet inte hur jag ska hantera den. Då lägger jag på tanken och låter den styra framför känslan, jag vet inte hur jag ska hantera den uppkomna situationen helt enkelt och är rädd att vardagen ska bli som i min relation till exet. Jag älskade mina barns pappa men blev bränd. Kan någon människa verkligen älska mig och kan jag älska någon igen? Så länge jag letar fel i männen kan jag i vilket fall inte älska någon fullt ut, singellivet är nog ett säkrare kort.
Stora och viktiga frågeställningar där Ensamstående mamma. Kanske är just dina frågor viktigare än de omedelbara svaren. Skyddande murar behöver gradvis monteras ned. Vad vill du ge till dig själv och en annan?
Finns nog många som har höga krav. Ständigt på jakt efter någonting nytt. Går alltid att söka sig mot något bättre.
Men vad är det som lockar ? Vad är syftet ? Varför ?
Vi matas även hela tiden med allsköns budskap från alla och en var. Alla har åsikter om hur det (man) skall vara. Osäkerheten sprider sig då man själv inte tycker det stämmer in på en själv. Men jag vill också dit.
Fast verkligheten ser helt annorlunda ut.
Så än en gång varför ?
Frågar man får man säkert inget svar man kan se någon logik i. Eller så får man höra att det handlar om att utforska eller upptäcka.
Men varför kan det inte göras i en befintlig relation ? En del är att acceptera varandras behov.
Kommer alltid finnas positiva och negativa sidor hos ens partner. Så var går egentligen gränsen för det man kan eller det man bör acceptera ?
Finns kärleken och en öppen kommunikation borde det inte vara något problem.
Oj! Vad jag känner igen mig i din beskrivning. Livrädd för förhållanden , blir bara fel och VARFÖR ska han tycka om mig? Känns skönt att läsa någon som har samma tankar som jag.
Jag har ofta fått höra att ”du har för höga krav”. Men så en dag träffade jag en terapeut som sa till mig att jag skulle börja stå för mina höga krav. Att andra sa att de var för höga kunde mycket väl bero på att de själva blivit brända och sänkt sina krav, svalt stoltheten, försöker att nöja sig med mindre och tröstar sitt inre gnagande missnöje med godis, vin, porr, smink, you name it.
Så om du ärligt analyserar dig själv och kommer fram till att det är helt rimliga saker du har på kravlistan, som att bli sedd, bli respekterad, kunna göra kul saker tillsammans etc etc (till skillnad från att kräva diamantringar och minkpälsar), plus att du själv funderar på vad du har att ge i relationen – ja då är det bara att stå upp för dina egna krav. Och plötsligt kommer du att vägra gå in i destruktiva relationer eftersom du väntar på den rätte. Och plötsligt kommer du att inse vilka svaga sidor du själv har och behöver komma till rätta med för att matcha den där Mr Perfect som man ju letar efter. Och så en dag så står han där. Efter många om och men. Detta är jag säker på – trots att jag ännu inte har upplevt det.
Se männens ”fel” som tecken på att du själv måste ändra på något. Frågan är bara vad. Men svaret är nog aldrig att du ska sänka dina krav (förutsatt att du har analyserat fram att de är helt rimliga).
Go go go! Lev livet Mama! Inte ska du va singel resten av livet. Bara ett tag tills du har landat i dig själv. ”Ankaret” som Michael skriver om 🙂
”Mannens guide till kvinnan”, jag kan se boken med det lockande omslaget ligga där på bästa plats i bokhandeln och sälja som smör i solsken, kanske ligger den precis intill ”Kvinnans guide till mannen”? Ditt budskap är mitt i prick och fantastiskt viktigt Michael, jag hoppas du sprider det på alla tänkbara sätt.
Charlotta
Tack snälla Charlotta:-)
Instämmer med Charlotta! Dina texter, insikter och budskap går rätt in i hjärtat och dina böcker kommer gå rakt upp på topplistan som nummer ett! =) Fortsätt att inspirera och bidra till insikter som skapar bättre och lyckligare relationer! Dina föreläsningar kommer dra fulla hus! Eller varför inte starta en relationsskola för män! 😉
Fantastiska idéer Lena!! Snart så…:-)
Tack Michael – vad härligt att du tycker det! Idéer finns det gott om här! 😉 Älskar att läsa din blogg varje morgon och längtar efter att få läsa din bok! Lycka till med den och alla andra spännande projekt! 🙂
Så mycket frågor och funderingar man får när man läser.. Ibland hade man verkligen velat gå in i den andra partners psyke / tankesätt. Sitter här blivit lämnad i 8 månad gravid. Efter 6 års förhållande. DÅ,inser mitt x att hans kall har kommit till honom. Hans skall flytta ner till varmare breddgrader och leva där med den nya tjejen som har enligt honom ” öppnat upp hans inre för att se världen att det finns så mycket mer”. Även fast jag sitter här gravid med hans barn i 8 månaden? Hur kan man inte se att detta barnet borde ju vara hans ”kall” i livet? Enligt honom så är detta barnet ett ”indigo” barn och jag borde se detta som ” en gåva” från honom till mig? Han menar verkligen detta. Och att detta barnet är så mycket mer än mig och honom. Ja visst, det är det. Absolut. Mig och honom får man ju acceptera. Men hur kan han? Lämna sitt ofödda barn, och kalla att flytta utomlands sitt kall. För att då mena på han vill inte ge sitt barn detta systematiska inrutade kalla klimat till vardagsliv. ( ”Svenssonliv”) Han vill att jag ska i princip ha ensam vårdnad några år. För att sedan ska vårt barn komma ner till det land han har bosatt sig i så han kan visa honom en annan varm o härligare atmosfär i livet? .. För mig lever han i en drömvärld. Man kan väl inte förvänta sig att vara en pappa om några år? Om han inte ens är här ibörjan eller knyter an något band till sig barn överhuvudtaget?.. Jag behöver någons reflektioner över detta. Står i ett stilla sinne för att ha förståelse över så enligt mig djupt problematiska tankar denna man har. Kan man gästspela när man vill som pappa eller hur hanterar man sånt? Då ska vi se till saken att jag blivit nu iefterhand.. Ekonomiskt uttnyttjad till en gräns då han varit arbetslös, uppmålad en bild av livet ska bli så bra,bedragen mot då han kom till sin insikt med sitt kall som denna tjej då fått honom att ta steget till att ta, lämnad höggravid i förhoppningarnasväg att allt blir fint och han kommer inte ens finnas där för sitt barn trotts att vi separerat så flyr han landet i stället för att finnas där för sitt barn?.. Tankar och åsikter? Mvh någon som funderar så mycket.
Hej Marija, skulle gärna ge dig några reflektioner men kan inte. Jag kan inte förstå hans beteende. Förstår inte hur han tänker. Måste vara någon livskris, hur gammal är han? Totalt oansvarigt mot dig och ert gemensamma barn. Förfärligt.
Kram.
Hejsan bo! Han är 28 år. Jag kan ju säga att jag är inte äldre. Så mina livserfarenheter är ju inte inte i dem bredaste vad det gäller uppbrott och separationer och lärdomar kring. Men nu har man ju redan fått mycket perspektiv på saker. Antar islutändan att det inte är min förlust överhuvudtaget. Utan hans. Så får man väl tänka för att kunna komma vidare. Trotts tuffa tider.
Ja, förlusten är med all säkerhet hans. Det är nog tyvärr så att han förstår inte det nu. Kanske gör han det småningom. Det är nog Som Överlevnadsguiden skriver. För mig är hans agerande helt obegripligt. Som ett slags flyktbeteende. Jakt på någon dröm när drömmen finns hos och i er. Det vackraste som finns, en familj i nydanande. Den bästa tiden
Nu försvann text igen… Jag tror dock att att verkligheten kommer ikapp honom småningom. Insikten kommer till honom men med all sannolikhet alldeles försent. Ta väl hand om dig och bebisen i magen
Tack bo för du tog dig tid o skriva några ord. 🙂 Det är det små medlen i livet som kan lyfta upp en mycket när man har det tungt. Och orden från andra som ger mig mer förståelse att det är inte jag som är ute och cyklar.. Ibland tvivlar man på sig själv och sitt omdöme. Därför brukar jag använda andras omdömen för att testa mitt. Om det nu inte låter helt befängt. Men det var väl de där med bekräftelse igen att man inte är helt ute själv. Tack bo.
Marija, jag förstår att du måste vara både arg, besviken och förvirrad av hans beteende. Vad som rör sig i hans huvud och vilka upplevelser han har i sitt liv just nu vet bara han, men en del tankar dyker upp utifrån vad du skriver så jag vågar mig på en gissning.
Kvinnan han har träffat är förmodligen en person med väldigt stark övertygelse och självbild och med en annorlunda världsbild mot vad han är van vid, den kombinationen kan vara oerhört förförisk om han själv upplever sig vilsen och kanske att livet inte blev så intressant och fantastiskt som han hade hoppats. Kanske har han verkligen hittat det liv han är ämnad för, men sannolikheten är större att han flyr in i något nytt och okänt för att komma undan något annat som han upplever som för svårt att hantera, och det är med största sannolikhet inte dig det handlar om då, utan honom själv och vad som rör sig i hans inre. Jag gissar att han vantrivdes med sig själv och hon presenterade en flyktväg som han trodde skulle lösa alla problem. Förmodligen upptäcker han med tiden att det inte blev så, har han inre demoner som han brottas med så har de följt med honom söderut och gör sig förr eller senare påminda.
Oavsett hans anledningar och hur det kommer att utveckla sig så är det inte mycket du kan göra åt det. Försök att inte vara arg för länge utan se det som att han inte förmådde mer, i det här skedet i hans liv så var detta det bästa han kunde åstadkomma, och det var inte för att såra dig eller ert barn som han gjorde som han gjorde, utan för att rädda sig själv. Det betyder inte att det var rätt att göra som han gjorde eller att det ursäktar beteendet, men det går inte att kräva mer av en människa än hon förmår, hur gärna man än vill.
Det bästa du kan göra är att fokusera på sig själv och barnet och bygga upp ett liv för er två. Jag förstår om det är frestande att inte tillåta honom att alls vara delaktig i barnets liv om han inte kan ta sitt ansvar, men för barnets skulle kommer det att vara viktigt med en relation till pappan, men inte tvunget på hans villkor.
Du har nog tyvärr råkat ut för en man som inte är riktigt vän med sig själv eller sin plats i tillvaron och dessvärre får du leva med sviterna av hans tilkortakommanden. Du låter som en klok och rationell person så jag tvivlar inte på att du kommer att klara det gallant, men det är tråkigt att du måste gå igenom det.
Sedan kan du hälsa honom (eller snarare flickvännen) att barnet med all sannolikhet inte är ett indigobarn utan ett kristallbarn. De flesta är överens om att från och med 2010 så föds det huvudsakligen kristallbarn. 😉
Kram till dig och bebisen!
Charlotta
Mycket kloka ord Charlotta!
Varma kramar till dig och bebisen Marija!
Önskar er all lycka i framtiden.
Charlotta! Det värmde i mitt hjärta nu när jag såg att du hade skrivit så bra spalt för mig att ha fokus på. Jag instämmer på det du har skrivit. Jag försöker nog få bekräftelse på att det är så i dem banor du har skrivit. Det är lite dem tankar jag själv suttit med.. men inte riktigt kommer underfund med. Håller med om inre demoner och en förmodligen en insikt för honom att barnet är snart på väg in i vår värld och nu börjar allvaret. En sak som jag faktiskt ej nämnt. Som kanske möjligen TROLIGEN ändrar lite i hela situationen så att säga är att han.. Tyvärr.. Bruk/missbruk,medicinskt må de nu vara något,använt sig i princip dagligen av marijuana. Vi pratar om en person som använder alla argument i dem flummigaste betingelser. Vet själv ej hur jag ska klassa denna planta förlåt mig. Man kan missbruka/bruka många lagligt klassade tabletter och dylikt med. Men åter igen. Hur pass kan detta han har brukat påverka hans sinne och logiska tänkande? Kan det vara så att han har kommit i en psykos/livskris? och att verkligheten tydligen har blivit för mycket? Eller är frågan snarare behöver han sluta upp med denna vana för att komma tillbaka till verkligheten och inse vad det är han missar med sitt liv. Inser han någonsin att detta kommer vara en stor förlust och misstag. Man kan ju hoppas på det någonstans att hans uppvaknande kommer. För mig så är hans världsbild rätt så skrämande när jag väl nu fått perspektiv. ”Illuminati, styrda av ett system som bara vill få oss att tänka i en bana, manipulerade av tv och program,chemtrails i himmlen besprutar vår värld”. Jag kommer göra allt för mitt barn. Och aldrig ta tillbaka en sån människa iaf hur mkt han vaknar en dag. Charlotta. Jobbar du som terapeut? Tusen tack. Känns så skönt i ensamheten att hitta folk som tar sin tid och ger mig lite guidade gångar. Som sagt är under 28 år. såklart man ifrågasätter mycket och spiralen med tankar går runt runt. Kramar.
Dagligt missbruk av marjuana eller cannabis kan leda till psykos, minnesförlust, förvirrad världsbild samt i förlängningen försämrad hjärnkapacitet. Minskad sexlust och dålig hygien kan vara följder också. Inte att förglömma att man kan bli paranoid, konspiratorisk och lida av vanföreställningar. Detta är olagliga droger och tyvärr ofta inkörsportar till tyngre missbruk. Nu lät jag som en polis men har tyvärr upplevt detta på nära håll. Han behöver akut hjälp med avvänjning mm. Misstänkte att något sådant här låg bakom men vågade inte fråga…
Ja jag har försökt googla så mycket som möjligt om alla dem här paranoida,psykotiska,egotrippade tankar han går med. O vi kan säga det har varit dagligt användande i i ca 8 månader. Allt i hans värld är konspirerat. Skrämmande att folk kan fastna så hårt i det? För att definiera hur illa det är. Till och med psykologer och kurator o dylikt. Finns enbart för att manipulera dig ännu mer. I hans världsbild?.. hm… Han ör nog en vilsen själ… tyvärr. därför kan jag inte ens vara ledsen,enbart känna sorg för hans del.
Jag tänker att denne man verkar vara väldigt naiv och obetänksam och oansvarig. Att lämna dig precis innan du ska föda ert gemensamma barn, det känns bara så fel och jag kan inte ens föreställa mig hur du känner dig!
Så fruktansvärt sårande mot dig att säga att han plötsligt hittat sitt ”kall”, att flytta utomlands och dessutom med en ny tjej! Jag har själv erfarenhet av att en man kan tappa huvudet totalt om han hittar en tjej som är väldigt intensiv, impulsiv, passionerad och inte minst manipulativ…..
Kram
Gäller nog dessvärre båda könen när det gäller intresse för andra personer.
Ibland både känner och ser man omgående att något inte står rätt till hos en, kanske, manipulativ person.
Men de som faller för något hos en sådan. Vad biter som argument ?
Ja jag håller med. Just ordet ” kall” mitt kall finns utomlands och det är där o den plats jag måste fortsätta min färd. Därav den psykologiska biten för mig är mer intressant än allt annat just nu. Nästan lite … ironiskt? att jag vill veta mer om människors beslutstagande och vad man sätter värde på. Riktigt gräva djupare med andra ord 🙂 tack <3
Hej,
läste din text och kände igen så fruktansvärt mycket, förutom barnet. Samma sak med barnet har mitt ex gjort fast med kvinnan tidigare.
Mitt ex lider av bipolär syndrom där flyktbeteende varit hans starkaste drift för att inte falla i depression och då lockar allt från kvinnor till droger. Om ditt ex har något liknande då ska du bara önska honom lycka till på hans resa och tacka Gud att du blir av med problem som kommer med dessa personer om dem inte kan hantera sin sjukdom rätt.
Jag vet hur tufft det är att skiljas från sådana personer då dem är duktiga på att bita sig under skinnet på en, men tänk bara på en sak, det handlar inte om kärlek utan om deras egen överlevnad.
Och tro mig han kommer att vilja komma tillbaka efter några veckor eller månader. Hoppas att du då kan vara stark nog och inte ta tillbaka honom för han kommer att lämna dig igen efter ett tag.
Du förtjänar bättre och barnet också.
Han förtjänar också att ha det bra, men det kan vara som så att han inte klara av det just nu. Jag tror absolut inte att han är elak innerst inne men han kanske inte vet hur man lever på ett annat sätt. Och du kan aldrig förändra honom även om han kan få dig till att tro det.
Ta hand om dig själv, glädjs åt barnet som kommer. Där han du den finaste kärleken som finns. Ja, se det som livs gåva. Man måste ha positiva tankar för att överleva.
Vad än du gör gå inte tillbaka, stäng dörren till det som suger din kraft.
Lycka till.
Marija, jag känner igen besvikelsen du beskriver från egna erfarenheter. Här kommer mina tankar, ta dem för vad de är:
Det är lätt att fastna i anklagelser av den andre. Men om man vågar vara riktigt ärlig mot sig själv så inser man att man egentligen såg tecknen tidigare. Och även om det inte ursäktar den andres beteende så inser man då att man själv är del i vad som har hänt. Med den insikten blir det lättare att acceptera situationen plus att man kan lära sig något till nästa gång.
Dina punkter känns viktiga för mig att få av min man, MEN lika viktiga att ge. Man är två i ett förhållande.
Har det varit en lång svacka och båda är överrens att börja om fungerar det inte om inte jag också ser och ger. Så viktigt att ge de vardagliga orden, kyssarna, kramar, hålla handen och framförallt ge sin tid❤️
Det behövs två som ”dansar” i takt. Ett ömsesidigt ge och ta. Tyvärr är min erfarenhet att vi män, brister i större utsträckning.
Jag har varit singel i snart tre år, och jag som många andra män har sabbat mitt äktenskap med att inte ha gjort det som förväntas.
Efter att jag fått hjälp av en psykolog, så insåg jag vad som egentligen hände i mitt äktenskap!
Det jag också lärt mig är att det är väldigt många kvinnor som glömmer bort sin egen roll i ett förhållande, att det är vi män som ska prestera!
Så det är väldigt viktigt som Marie skrev här ovan att komma ihåg att man är två i ett förhållande.
Samma lärdom drog jag i terapi. Man är två och båda behöver känna sig uppmärksammade och älskade. Man slutar omedvetet ge när man slutar få. Ansvaret är bådas. Framförallt idag när vi förhoppningsvis, så var det i mitt fall, delar lika på allt som ingår i arbete, hem och familj.
Helt rätt MJ och Bo!
Man är två i ett förhållande. Båda ska ge och få och kämpa för att få det att funka.
Bådas insats är lika viktig. Båda ska känna sig älskade och bekräftade.
Kommunikation, respekt och tillit!!!
Håller med dig till 100 % Bo. Och tack för att du delar med dig.
Så sant MJ. Skriver under på det.
Tack för din kommentar! Inte ofta man ser den vinkeln på problemet, vilket är nog så viktigt.
Det låter så härligt – att verkligen få uppleva att någon är sådär intresserad av MIG. Att få känna sig sedd och utvald å intressant för en människa som jag själv känner så för. Men tyvärr så känns det aldrig som att JAG skulle kunna räcka till för att vara nr. 1 och kunna betyda sådär mycket för någon jag vill ska se mig och älska mig. Jag hör ju att det låter jädrigt trist. Men det är iaf så jag känner.
Jag känner mer bara prestationsångest…å undrar vad jag behöver säga och vara mer av för att få uppleva det där!!! Hur skulle JAG kunna konkurrera med alla andra vackra, trevliga, intressanta kvinnor? Hmm, så vill jag inte heller tänka å känna.
Brukar det inte som tjej räcka med att säga ”Hej” 🙂
Men det är jobbigt när känslorna är ensidiga. Hemskt jobbigt.
Annars tror jag det är enklast att helt enkelt vara sig själv, som så många säger.
Inga omvägar där man kanske ibland vill verka annorlunda än man är. I slutändan åker man ändå dit när sanningen kommer i dager.
Annars som samhället ser ut överlag är det väl inte konstigt man har prestationsångest och känner sig misslyckad. Kanske svartsjuk på någon.
Kanske skall man tänka på att det finns mycket som ser bra ut på ytan. Men när man gräver lite så kommer det upp mer och mer.
Hört klart intressanta berättelser från vänner senaste dagarna. Kan konstatera att gräset inte är grönare ……
Näsan så jag kan fundera över om jag verkligen själv är den som drabbats hårdast ?
Kanske är jag den lyckliga som på allvar fått chansen som så många aldrig får eller tar.
Och du verkar väl också definitivt ha funnit fram något mera i ditt innersta. Säker på att det för med sig goda saker till slut.
När sedan den riktiga kärleken står där finns en trygghet och insikt som gör att det blir väldigt, väldigt bra.
Men TACK Peter!!! Det där var ju världens finaste svar!!! 😀
Tack själv. Värmer 🙂
Tack Peter. Nu känner jag mig redan lite lugnare 😀
Ärsch, skulle stå sist!
Jag tycker att du verkar vara en rolig och härlig kvinna Petra. 🙂
Du måste tro på det själv oxå. ❤️
Då är du nr 1.
”Det vackra inom dig lyser mycket STARKARE när du bestämt dig att du duger, precis som du är.”
Kram till dig!
Tack Josefina! Va klok du är! Med vissa människor å på arenor där jag känner mig hemma tex på dansgolvet där jag bara, bara njuter av att få uttrycka mig med kropp å själ så kan jag är fantastisk precis som jag är.
Det skulle stå…så kan jag känna mig fantastisk som jag är…
Du kan helt enkelt ”vara för dig själv, för en stund”
Vill tro att man i en miljö som är hemtam utstrålar ett lugn eller frid över sig själv. Harmoni.
Och så är det väl så att du i t ex dansen har ett forum där du direkt och indirekt rensar både kropp och själ.
Jag kör just nu hårt med musik. Tar mig till mitt innersta.
Och när du trivs med vissa människor då skulle jag tro att de människorna trivs med, med dig.
Smittar liksom av sig 🙂
Svar till Peter: TACK för ditt svar Peter 😀 Jo, jag tror du har helt rätt. När vi känner oss trygga och gör det vi älskar så bara strålar vi välbefinnande å glädje!!! Jag brukar få såna kommentarer…att jag är en glädjespridare…så jag vet hur det känns när jag är i mitt flöde. Samtidigt kan jag känna mig helt obekväm å fel i andra sammanhang 😀
Du ser Petra.
Nog många som ser dig som intressant när du får sådana kommentarer. Säkert står du dig väldigt bra i konkurrensen också 🙂
Och vem känner sig inte obekväm i fel sällskap.
Gör i alla fall jag. Är nog så det är. Vi kan inte matcha alla.
Du är ditt egna nummer 1, bär upp dig själv stolt, älska dig för allt det vackra inom dig och vill du att folk ska märka dig då gör dem det. Man attraheras till säkerhet, stolthet, glädje.
Folk som attraheras till depressioner och misär kommer nog med egna problem och är för upptagna för att se dig.
Lycka till
TACK ❤️
Jag blir så beklämd när många (kvinnor) längtar och hoppas träffa ”den rätte” och verkar tro att först då börjar livet. Dessa kvinnor har alltid oerhört svårt att förstå och tro på mig när jag deklarerar att jag verkligen önskar leva själv. Jag får så ofta höra att ”vänta du, det finns nån för dig med, du har bara inte träffat den rätte”. Herregud! Jag är en bra bit över 50 och om jag hade önskat leva i ett förhållande skulle jag naturligtvis gjort det. Jag har varit fruktansvärt olyckligt gift, haft ett antal passionerade förhållanden men jag vill verkligen inte dela tillvaron med någon. Blir stressad bara av tanken. Ni alla som förespråkar tvåsamhet och tror på romantik; hur skulle ni reagera om jag försökte påtvinga er mitt sätt att leva? Om jag ständigt skulle tjata på er att skilja er och bo själva? Det skulle aldrig falla mig in, även om jag ser en hel del dåliga förhållanden. Lita på mig när jag säger att jag trivs och är lycklig, så ska jag försöka tro på er.
Så fint skrivet –(@
Oj, så bra!!
Tänk om män (och nu upprepar jag säkert vad många redan skrivit) visste att de inte behövde vara svårare än så här.
Att känna sig trygg i en relation är ju så viktigt och att det inte behövs ”mer” än vad du skriver. Tänk så mycket svartsjuka vi skulle slippa då.
En bok i detta ämne skulle bli en storsäljare.
Tack för dina ord.
Hej!
Du skriver mycket klokt och bra. Jag har läst en del inlägg, men inte alla. Jag undrar vart jag kan läsa om hur jag behandlar en man i alla faser i ett förhållande? Jag vet vad jag önskar och behöver och även om vi pratar mycket så önskar jag läsa om mannens behov. Är de samma? Varför framgår det isf inte? Är de andra, vilka?
Lina
Lina, Vänd genus i den inledande texten så hamnar Du helt rätt, vill jag hävda med bestämdhet.
Då anser jag att texten skulle varit könsneutralt skriven… ”Hur du behandlar din partner i alla faser i ett förhållande”. Det var lite av poängen. Ser hur mina vänner (kvinnliga) delar inlägget om och om igen med små gliringar till sina män utan att reflektera över sej själva…
Bra skrivet! Instämmer precis i detta. Små saker som gör att man känner sig speciell.
Ser att fler än jag vill läsa om det motsatta dvs Så behandlar du en man i alla faser av förhållandet. Hoppas du vill skriva även om detta även om det i många fall troligen är lika. Men finns det skillnader?
Ha en fin dag alla!
Jag försöker och försöker men han kallar det ”kontrollbehov”. Jag vill bara ha tillit och kunna föra ett samtal. Är det för mycket begärt?