De ägnar livet åt att dölja, både för andra och sig själva, den djupa känslan av värdelöshet. Regel nummer ett för dessa personligheter: se aldrig de egna karaktärsdragen i spegeln. Upprätthåll den grandiosa självbilden – till varje pris. Se allt som tävlan. Om de mot all förmodan läser rader som dessa, handlar det inte om dem. Livet är en ständig projicering.
De ser alltid fel utanför – inte i sig själva. Oj, vad de är experter på att se såren i andra så att exploateringen kan ta plats.
Genom förfinade eller ”rakt på” strategier får de dig att vara statist i deras livsmanus. Ifrågasätter du, haglar de rationella argumenten över dig. Emotionell och ekonomisk utpressning är annat på maktmenyn. Eller varför inte få dig att tvivla på din handlingskraft, utseende och duglighet som människa. Växlande mellan smicker och negativa uttalande om dig är ett annat vapen. Känslan av att du känner dig iakttagen ger dem näring.
Hur vet du om du har en härskarperson omkring dig? Kroppen har svaret och är ärlig – du tassar diplomatiskt fram för att inte ”unleash hell.” Energi sipprar ur dig.
Lättnaden infinner sig så småningom när det uppstått ett fysiskt avstånd. Då tar de djupa andetagen och en vilande pulsen form.
Du behöver städa ur de mentala trojanska hästarna som han (ja, nästan alltid en han), planterat i ditt sinne. När det är rent i huvudet, går det inte längre utöva makt över dig.
Ditt antivirusprogram är insikterna om deras metoder, hitta styrkan i din egen röst som säger: ”stopp! Nej! Mitt liv levs av mig!” Andra antivirusprogram är samtalskontakter där du sätter ord på din verklighet.
Ingen annan äger kraften i din bröstkorg, så länge du inte ger ifrån dig den.
Den bästa regeln: håll dig borta från de emotionella hajarna. Hitta huvudrollen i ditt eget liv.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Spännande….hur många kommer att tänka… Mmmm min partner är sådan, hen är den som gör att vår relation inte fungerar….läs första stycket igen
Mitt i prick! Vad bra du känner denna människotypen! Och vad mycket du måste ha fått lyssna på för att få förståelsen. En förståelse man som drabbad tror att man själv måste uppleva för att förstå.
Det känns skönt att få bekräftelse på detta vis.
Det var verkligen träffande. Den dagen jag fattade att nåt inte stod rätt till började han behandla mig illa. När jag ifrågasatte honom fick jag tillbaka att det var jag som inte vågade älska eller släppa någon nära. Han gjorde genom handling, på ett mycket smärtsamt sätt, väldigt klart för mig hur lätt utbytbar jag var. När jag berättade om honom för en beteendevetare öppnades mina ögon och hela vårt förhållande tydliggjordes i rampljuset.
Exakt!!! Helt skrämmande o träffande. Men jag förstod det inte när jag var i själva relationen utan efteråt…tar lång tid att betarbeta men det är bara att acceptera o gå vidare. Det är den största gåva du kan ge dig själv.
Ja denna teknik är inte lätt att hantera för de som utsätts för den. Men glöm inte bort om du orkar att se och försöka förstå varför denna härskarteknik existerar hos dem. Kan du nå hen på djupet ? Har ni tryggheten hos varandra ? Finns det en plattform som är stabil ? Har du energi så gräv djupare och se bakom handlingen hos hen och agera inte på handlingen <3
Ojojoj vad jag känner igen mig både i beskrivningen om hur min fd var men också i lättnaden jag känner nu när avståndet blivit större har tagit tillbaka makten av vad jag ska lyssna på,och hur jag vill vara/göra i mitt liv.. men Får fortf ibland kämpa med att inte gå in och känna mig som en dårlig mamma eller ta åt mig när han går på och försöker styra eller när han påpekar hur jag ska vara, eller när han försöker bestämma vad jag ska göra med barnen mina veckor. Men har lärt mig att ta ett djup andetag och tänka efter om det finns någon sanning i det han säger..
Hoppas att han slutar en dag och inser att det inte är någon tävlig vem som gör mest saker med barnen utan att vi behövs båda två..
Ha en bra tisdag och tack för ett bra inlägg som fick mig att känna att jag kommit en bit på väg till att vara som du skrev huvudrollen i mitt liv..
Mitt i prick! Min undran är varför jag dras till härskarpersoner..? Är tillsammans med nr 3 nu.. Känner mig lugn och trygg när jag är ifrån honom.. Vet att det enda som återstår är att lämna..
Magdalena, ett tips är att läsa boken ”Kärlekens enegi” av Ingalill Roos. (Och helst också gå i terapi.)
Jag lovar att det är värt det!
Lycka till! 🙂
Tack Amalia!
Tack Michael för dagens ord!
Gäller i samtliga relationer i livet och inte bara mellan man och kvinna!
Att ta sig ur ett sådant grepp kan vara väldigt tufft. De är ju härskare på sin teknik och det kräver ibland många antivirusprogram.
Det gäller att se till att strypa syret de stjäl och ta tillbaka makten över det och rätten till ett eget liv.
Så sant Rebecca – ”strypa syret de stjäl” – klockrent!
Har nog aldrig läst en så träffsäker bild av denna personlighetsstörning. Tack Michael.
Och verkligen klockrent, Rebecca, med ”syret de stjäl”. Det var min främsta lyckokänsla när jag bröt mig loss: att det äntligen var tillåtet och gratis att andas.
Tack snälla Sara!
Ja det är inte alltid en han, även om det är det i många fall. I mitt fall är det en hon. Behåller kontakt med sin ”vän”. Den kontakt man har sett att dom har så har det varit, om det inte fortfarande är, mer än vänskap. Samtidigt undrar man varför hon vill vara kvar tillsammans med mig. Är det bara meningen att man ska sköta sånt som hon inte hinner med för att sedan finnas för henne när hon vill? Hur ska man orka med en ny frisk framtid när det förflutna dyker upp hela tiden?
Hur vill du känna dig i den här relationen Kalle? Vilka steg behöver du ta? Varma hälsningar.
Jag lever med samma ”undran”, här har alltid ”bästa vännen” funnits i bilden sen dag ett när vi träffades. Alltid hon som har varit viktigast, som jag känner det. Hon som han gjort saker med, medans än annan snällt får sitta o vänta på att det ska finnas tid övers för ”oss”. Alla lögner som varit ang henne ”dom”.
Jag hamnade i en depression pga att känna att jag hade inget värde för honom…hon va alltid viktigare. När jag hamnade i depressionen tog han mer avstånd, när jag kände att det va väll nu, mer än någonsin han borde funnits o stöttat. Vilket enligt mig man vill göra o finnas för den man älskar.
Men på något sätt ”ett under” tog jag mig sakta upp. Har en låååång bit kvar, då jag trillar ner igen, o igen.
För ett år sen, bestämde vi att vi skulle försöka på riktigt, alla oros moment skulle uteslutas o tas bort från bådas sidor. Så fram tills 2 veckor sen, hade jag lyckats släppa lite av oron, börjat känna att min tillit sakta hade börjat byggas upp igen. Det va en så skön känsla, att slippa vakna varje dag med en ständig oro o ångest i kroppen, kände att mitt liv va påväg tillbaka. Hade börjat få energi igen, orkade ta tag i hemmet. Så hör hans ex av sig, som han va otrogen med när han levde med den som han har barn med innan mig. Allt rasade, allt man byggt upp på det här året va bara borta, tilliten, den lilla trygghet man kände. Så jag undrar oxå, hur ska man orka bygga på en framtid, när det dyker upp något från det förflutna hela tiden. Ville väll mest tala om att du är inte ensam, fler som sitter i den sitsen, med liksinnade tankar.
Jag har inte upplevt detta men kan se det framför mig..hur luften blir tung att andas. Den där långsamma dräneringen..styrka till alla som orkar ta sig ur det.
Alla hoten man får höra, tystnaden då man inte existerar, frågorna jag ställer som inte är värda ett svar. Alla tårar som vaggat mig till sömns i min ensamhet på kvällarna, allt som sagts som repeteras i mitt huvud om & om igen. När man protesterar högt & tydligt mot hur man behandlas får höra att man är psykiskt instabil & borde söka hjälp för det eller blir straffad… Ett straff var att bli utslängd på altanen i enbart nattlinne med 70 cm snö & 10 minus i en timme, fick vira in mig i en hängmatta för att försöka hålla värmen. Jag ska nu i veckan kolla en lägenhet & orkar ta mig härifrån så fort den blir ledig. Sen ska jag ägna mig åt mig & barnen & försöka läka i min egen takt. Men inser att med gemensamma barn så kommer jag inte bli kvitt honom & han kommer alltid att bråka med mig om pengar till barnen…
Men herregud Petronella… Ta dig och barnen därifrån. Du kunde ha frysit ihjäl. Väldigt stora styrkekramar till dig…❤️
Ska försöka göra det. Tack Bo <3
Fina Petronella Håller med Bo!!! Du måste ta dig, er, bort från denna hemska situation omedelbart!!!! Hoppas du har någon som kan hjälpa er
Petronella! OM DU SAKNAR KRAFTEN ATT LÄMNA DEN HÄR SJUKA PERSONEN, BEHÖVER DU TA HJÄLP AV NÅGON UTOMSTÅENDE. NÅGON SOM STÖTTAR DIG BORT FRÅN DETTA DESTRUKTIVA. EN HAND MOT DIN RYGG SOM LEDER DIG I RIKTNING MOT DIN EGEN KRAFT. Nu Petronella!
Jag ska Michael, jag lovar. Jag fick lägenheten fick jag reda på idag, men den blir inte ledig förräns i juni. Det är ont om lägenheter i denna orten så jag har inget att välja på, men det är en fantastiskt fin lägenhet så hoppas att den är värd väntan…
Får du inte tag på en lägenhet fort så se till att kontakta en kvinnojour eller socialförvaltningen och berätta om din benägenhet. En man som behandlar dig på det sättet visar ingen respekt för din person. Lycka till och kram
Allt stämmer in på honom och jag tänker att han använder sig av härskarteknik, och har även tänkt så innan, även om det har blivit bättre nu, men å andra sidan så säger han att jag är allt som beskrivs ovan…. Hur ska jag då kunna veta om det är han eller jag…..
En härskarpersonlighet ställer aldrig sig själv frågan som du gör i slutet.
Tack! Jag har många gånger funderat om det ändå inte är mig det är fel på, och att det faktiskt är jag som omedvetet är härskarpersonligheten…
Vet inte om min fd fru har några av de här dragen eller om jag själv har några. Förmodligen. Jag har inte tänkt på det så mycket. Det finns dock alltid plats för självrannsakan. Speciellt när en text som den Michael skrivit så tydligt visar karaktärsdragen
Nu försvann det text igen… Hade skrivit mer men nu kommer jag inte riktigt ihåg det. Tack iallafall för inlägget idag Michael. Fick mig att fundera på vissa saker i min fd frus beteende och i mitt egna beteende. Även om ingen av oss är karaktären fullt ut tror jag att vi båda i vissa fall använde/använder vissa av attributen under äktenskapet samt under och efter skilsmässan, omedvetet eller inte. Kan nog kanske vara så i många fall. Tänkvärt…
Återigen försvann text…. Iallafall, om någon prickar av alla de här karaktärsdragen på mig får de tala om det för mig illa kvickt, sådan vill jag inte vara…
Försvinner text för dig Bo?
Ja, det gör det
Och nu gjorde det det igen haha!:)
Det är så svårt att ta det sista avgörande steget…eftersom en sådan här person växlar så…så backar man ett par steg när de smickrande och lugna stunderna kommer, inte för att man låter sig luras av dem utan för att det är skönt att få vila en stund i lugnet…tänker för tusende gången ”men det är ju inte så farligt just nu, han är ju riktigt trevlig”, och ” alla andra, som inte känner honom så väl, tycker ju att han är sååå trevlig och charmig och en glädjespridare…”, man tvivlar på sitt eget omdöme för hundrafemtielfte gången…Trots att förnuftet VET att det är inte normalt att man blir utfrusen och inte tilltalad på flera dagar om han blir nekad sex. Att han köper saker till barnen, hemmet eller mig om jag har sex med honom. Att han är sjukligt svartsjuk och jag alltid får ha koll i ögonvrån på hur han reagerar om jag pratar med en man…i bland fungerar det hur bra som helst, och ibland kan han reagera på minsta lilla sak, allt beroende på dagsformen hos honom. Att jag alltid får höra att det är jag som gör honom osäker, och att det är min uppgift att göra honom trygg och ge honom kärlek, och det är när jag inte gör detta på ett tillfredsställande sätt som han blir svartsjuk.
Men eftersom allt inte är svart eller vitt så ser jag ju att han har bra sidor också, och det gör det så mycket svårare…
Det där lugnet som du beskriver Michael, det som infinner sig när han befinner sig någon annanstans…det är gudomligt! Det händer så sällan, men när det händer så är det som om 100kg lyfts från mina axlar och det går lätt att andas igen, och alla tre barnen blir genast gladare av att mamma ser lycklig ut….det är den känslan jag får fokusera på för att ta mig vidare, den får hjälpa mig att dra mig i rätt riktning….
Jo förresten; hur städar man bort de trojanska hästarna??;-)Vilka städverktyg behövs? Tips?
Tack för gårdagens och dagens ämne på bloggen! De gör skillnad!
//Em
Tack för att du delar Em. Du riskerar fastna i det ”normaliserande” onormala. En förgiftande tillvänjning!! Bland annat är jag ett sådant ”städverktyg.” Ta steg av mod framåt. Varma hälsningar.
Jo du har så rätt…
Eftersom jag är en ”grön” personlighet så processar jag saker under en väldigt lång tid innan jag kommer till skott…och detta märks oerhört tydligt i detta; har varit ”på väg” i säkert 7 år…lite väl lång tid, jag vet!
Din blogg är ett fint verktyg, att jag inte tänkte på det…;-)
Har kommit mycket längre i tanken sedan jag hittade hit…
Tar myrsteg med modets hjälp…men de tar sig fram de också….myrorna alltså..
Tack!:-D
Full pott här! Levde med en sådan man i 10 år..tills jag bara var tvungen att välja. Var helt genomskinlig o ingen självkänsla kvar. Som en grå liten mus som. Bestämde mig för att samla kraft för att ta mig därifrån. Var svårt eftersom vår minsta dotter endast var 5 år. Kan inte påstå att det varit lätt sen jag lämnade för nu 4,5 år sen. Maktkontrollen o martyreriet har fortsatt och det har varit minst sagt påfrestande. Men jag vet att jag gjorde 100% rätt..det går inte stanna i ett sånt förhållande. Man måste lämna..våldet blir bara värre o värre o upphör aldrig.
Jättesvårt och viktigt ämne. Jag blev också som genomskinlig med tiden. Utan eget driv och personlighet. Klart då att min xman samtidigt tappade intresse för mig som person.. Han var fullständigt ointresserad av vem jag var och vad jag tyckte/tänkte. Obegripligt hur det kan bli så, i efterhand, men slitage varje dag.. som mycket små detaljer i vardagen, plus vardagsstress, gör så med människor tror jag. Om jag tog upp de saker jag upplevde på ett sätt, fick jag alltid oförstående tillbaka, att jag var överkänslig, fokuserade på fel saker, att problemet enbart låg hos mig, mottagaren, inte den som sänder budskapet så att säga. Han är ju en populär och trevlig person enligt hans vänner, barnen, föräldrar etc så därmed låg felet hos mig. I den litteraturen jag läst i efterhand verkar det som min xman har en narcissistisk personlighet och det är otroligt vad mycket jag känner igen av hur sådana människor beskrivs. (aldrig fysiskt våld dock, på något sätt, bara utfrysning, nonchalering etc ) Faktum är att i samband med personlighetstester för jobb så fick han resultat som lite pekade åt dessa håll, jag tog del av dessa men var alldeles för okunnig för att kunna dra slutsater. I samband med sjukdom (min) rasade allt som ett korthus. Tyvärr kunde jag inte återskapa någon tillit eller förtroende för Xman och allt var bara en stor kamp, varje dag, att orka dela samma tak med någon man måste ”skydda sig ” emot, någon man måste hela tiden ta plats emot, ta för sig etc. Klart jag undrar om jag kunnat få ett annat resultat om jag tidigare förstått detta, istället för att hoppas att han skulle förstå mina känslor och situation. Eller hade det tagit slut ännu tidigare? Frågor, frågor.. som våra terapeuter aldrig kom in på. Under våra terapisessioner kan jag inte komma ihåg att vi överhuvudtaget berörde dessa ämnen, vilka jag tycker är de viktigaste, att lyssna på varandra. De sa visserligen att kommunikation är det viktigaste men de gav oss inga verktyg för att kunna klara av detta. De frågade honom vad han gjorde för att jag inte skulle lämna relationen. Han hade tyvärr bara ett svar på den frågan. ”Ingenting”.
Nu slår det mig en sak. Det hände allt som oftast att jag bad honom göra saker tex. Eller ännu mer bad honom att inte göra saker.. Då han upplevde dessa saker som påhopp eftersom min röst var så gnällig/sur/negativ så måste jag ändra min attityd när jag sa såna saker. Hm.
Känner igen mig i din beskrivning, och jag lever i detta nu.. När han inte är nära känner jag mig levande, energisk, full av
idéer.. När han är nära känner jag mig SÅ låst, granskad och ifrågasatt. Enligt honom är vårt enda bekymmer att jag visar för lite kärlek..
Det här är så kristallklart. Nu. Trodde aldrig det skulle bli som att tvätta rutorna. Jag kan se mönstret och numera ställa mig utanför och betrakta. All kritik mot mig som person och förälder. Varför? För att jag valde att lämna det dysfunktionella? Jag vill bara ha lugn och ro tillsammans med mina barn nu. Njuta av återtagandet av mig själv som mamma och person.Hoppas det kan få vara så, men jag får tyvärr inte vara ifred för maktmissbrukaren.
hur gör man när det är en jobbrelation och man inte kommer undan? om när du går till chefen för att få hjälp får höra att den som trakasserar dig gör rätt??jag anmälde och rev upp helvetet, men blev avstängd och förflyttad… hm
Att läsa detta var en aha upplevelse. …precis så hade jag det i mitt senaste förhållande samt att man får lägga till att han hade missbruk oxså. ..varit fri i snart två år….lever igen
Att leva med en ’härskare’, men när dom finns på din arbetsplats. Då är det inte lika lätt att gå därifrån.
Man får finna sina strategier så dom inte går in under huden på en.
Och att man själv inte hamnar i ’fällan’ och använder härskartekniker. Skitsvårt!
Ojojoj… Jag har träffat på många som utför härskarteknik. Har råkat ut för det i både kärleksrelationer och i andra sammanhang. Innan hade jag jättesvårt att hantera det. Den jobbiga känslan av att hen ”bestämde” stämningen. Med åren har jag fått nog av denna typen av personlighet. De är – oftast – väldigt svaga. Innerst inne. Och detta måste de manipulera över på andra människor. Det allra bästa är förstås att undvika dem. Men i vissa sammanhang kan man ”tvingas” ha en dos av dem. Mitt råd är att var inte ”rädd” för dem. Ifrågasätt dem och deras beteende. Oftast klarar de inte av det, för de flesta jag har träffat är otroligt konflikträdda när det kommer till kritan. Nej, tacka vet jag människor som har en härlig trygghet i sig själva. Som inte har något de måste bevisa. Deras trygghet smittar av sig och kan få en obalanserad grupp att bli harmonisk. Och i kärleksrelationer – stick snabbt som bara den. De kommer inte att förändras. Skulle de förändras under en period är det oftast pga att manipulera. Hos mig har de med härskarteknik inget att hämta. Jag genomskådar dem snabbt.
Har precis samma åsikt
Samma här! Och i kärleksrelationer är det bara att dra,man vinner ALDRIG över en med härskarteknik/ Psykopat
Been there, don that 🙁
Inte så utstuderat kanske. Tänkte inte själv på hur jag var. Fanns lite i bagaget som gjorde att jag inte såg mig själv åt det hållet.
Kan säga att det smärtar mig enormt när jag tänker tillbaka.
Funderar även på om det inte går att lägga in denna kategori på människor i närmare bekantskapskretsen också.
”De ser alltid fel utanför – inte i sig själva. Oj, vad de är experter på att se såren i andra så att exploateringen kan ta plats.”
En väldigt träffande mening tycker jag.
Får höra en del om vad andra människor har sagt eller kanske säger än idag efter det som hänt.
Verkar som de aktivt vill styra handlandet mot någonting som jag inte kan likna vid annat än negativt.
Man har åsikter. Ibland säkert ganska starka om hur det kommer bli. Hur man skall göra. Alla vet bäst. Och framförallt vet alla vad som kommer hända.
Någon säger sig till 100% förstå ens situation. Men i sitt agerande visar man på det motsatta. Jag anser mig vara på det klara med vad orsaken är. Och inte är det att man har full förståelse för sin nästa. Utan någonstans har man inte sorterat ut sitt eget förflutna utan det känns nästan som man vill hämnas, fast på fel person.
Hos denna typ av människor kan jag se en tydlig ”Härskarmentalitet” Jag kan inte förstå vad gott det kan komma ur vissas kommentarer.
De bygger verkligen på att söndra. Inte på att få till någon försoning. Eller ens till att vara ett stöd.
Men var finns dessa personer nu ? Var är dem med någon form av tröst och förståelse nu när ingenting, absolut ingenting som de beskrivit så ingående har hänt ? Eller ens kommer att hända !
Nästan så jag tror de försvunnit. Vilket på ett sätt är lika bra det.
Jag bedyrar att jag själv lärt mig läxan för framtiden. Och denna typ av agerande kommer aldrig mera över min själ.
Har funnit att det är så sagolikt mycket mysigare och trevligare att leva på mitt nya sätt.
Ärligt och modigt Peter. Förstår att det smärtar att blicka tillbaka. ”Om jag bara gjort annorlunda så…” Den frågan får aldrig ett svar. Det känns dock som om du kommer ur det här som en starkare och mer medveten människa. Vi kämpar på, du är aldrig ensam.
”When you know better, you do better.”
Ett av mina favoritcitat av Maya Angelou.
Charlotta
Tack Michael!
Du fick mig att inse att jag är i just det ” slutstadiet” du nämnde i din text idag! OUTSTANDING! Det var en lång resa, mycket kraft och energi, gråt, ilska mm men nu kan jag se i vitögat ” I´m back”! Jag hittade tillbaka och jag har fått tillbaka min identitet! Mitt ”antivirusprogram” är uppbyggt av mig och bara av mig och det finns inget virus som kan längre ta sig igenom. Du är en inspirationskälla Michael och en styrka !
Ewa
”been there, done that” – När man tassar på tå för att inte stöta ner brödsmulor är det svårt att bryta berg… När jag väl tog tag i det och bröt mig loss förstod hon ingenting… Nu bygger jag upp huvudrollen i mitt liv 🙂
Bra Mikael!!
Har levt med en man i 16 år som alltid har sagt att jag är ansvarig för allt negativt som händer… Om inte direkt så inindirekt. Om du inte hade gjort så…. Eller för att du gör så… Osv. Har inte haft kraften att lämna med två småbarn utan stannat med förhoppning om att det skulle bli bättre. Nu har jag fått stressrelaterad depression och verkligen börjat rannsaka mitt liv och omgivningen. Tänkte att nu ska jag få styrkan att lämna min relation och börjar ett nytt liv. Nu är det så här att min man har verkligen tagit detta på allvar och har blivit en omtänksam, hjälpsam och stöttande make, något jag har väntat 16 år på…
Dessvärre tror jag att det är försent, men svårt att lämna nu när han verkligen gör allt för att det ska bli bra. Är totalt förvirrad
Har precis kommit ur ett förhållande som känns lite som den här typ av personlighetsstörning eller vad man nu skall kalla det?… Har lite funderingar… Ändras sig en sådan här person sig någonsin i sitt sätt att vara.. Kan en ny individ ändra hans beetende eller kommer det för eller senare att visa sig för henne tex vem han är? … tack och lov så har han lämnat mig för en annan kvinna. O jag tror ärligt att det var de ända sätt jag någonsin kunnat ta mig ur vårt förhållande… Annars hade jag varit fastlåst… Så ska man tacka denna kvinna eller tycka synd om henne vad som vänta skall? Eller kan det vara så att hon förändrar honom helt?… Eller kommer hans person förr eller senare fram.. … jag vet ej.. Lika snurrig.. Trottts att jag blev lämnade så blev jag så oerhört ledsen och chockad.. för denna beroendefaktor som han / jag skapat till honom… Medans jag ändå iprincip bara kännt mig som ett objekt för honom. Ska förklara lite av hans grejjer han hållt på med. Så snälla säg mig att det är han och inte jag som är koko. För jag hamnade i fasen av tvivel på mitt eget omdöme för längesen.. Allt började såklart charmigt bra , kärleksfullt…. lindade mig runt sitt lillfinger totallt.. Efterhand trappades allt upp såklart… Varför har du mobilen på dig när du går på wc… varför pratar du fortfarande med gamla manliga vänner? … Misstänksamheten har alltid varit där på ngt vis.. konstigt nog ibörjan så kan den vara rätt ” gullig”.. så tänkte inte så mycket mer på det.. Började ifrågasätta varför jag umgicks med vissa tjejkompis o förklarade varför dem inte var bra… isolerade mig mer o mer… Hoppar lite från olika saker han gjort men så någon får en bild iallafall… När han stack till jobbet kunde han lägga nudel (?!) packet under vår sängmadrass för att se så jag ej legat där o varit intim med någon….!?… då var dem ju såklart krossade?? .. Om jag då bara lagt mig för o vila den gången tänkte jag… vad hade hänt då? … Har satt som små märken på ytterhandtaget för o se om jag varit ute o gått typ?… Hävdat att jag har haft någon i hans lägenhet för det doftat parfym? … Anledningen till att jag städat är för att de ska komma någon… Dumförklarat mig så oändligt många ggr… o glorifierar sig själv i alla diskussioner som att han är ett sändebud till världen med budskap och energier att sprida… Har ej fått använda en parfym jag fått av min svåger.. för den fick jag av min svåger… o han var misstänksam att jag hade en relation med honom… ? … herregud.. Han ville aldrig träffa min familj max 4 ggr på ca 6 år… Hotat mig kontinuerligt för saker som han misstänkt mig för… därav svårigheter att lämna situationen då jag faktiskt känt rädsla för mitt liv.. Lite känslan att ” det är aldrig du som får lämna mig .. utan det är jag som lämnar dig om det så skall vara någon gång”… Jag har alltid försökt att inte ifrågasätta om jag blir irriterad för något … för jag vill ej han ska bli sur så det blir konflikt… o likadant… fått välja mina ” strider” efter jag analyserat hans humör och alt sånt för dagen… det är faktiskt rätt fantastiskt vad man som ”underlägsen” lär sig att överleva och strategiskt sköta situationerna… skrämmande faktiskt… Äkta kärlek i denna relation kan ju aldrig ha funnits eller? … Hat & kärlek förhållande? … Jag älska o han hata? … Eller de va kanske aldrig äkta från min sida heller iochmed jag har ju aldrig blivit behandlad bra av honom… varken fysiskt eller psykiskt? … Så har allt då bara varit ett känslomässigt beroende av varandra och ytligt?… hm… detta är bara LITE av alla saker… och då är jag själv en väldigt accepterande och fridfull människa som hatar att ställa krav på andra… därav jag blivit uttnyttjad förmodligen? …. hmm. tacksam för tankar o frågor gärna 🙂 kram. meya
Det känns overkligt. Hittade bloggen av en tillfällighet och inser att jag lever med en man med dessa härskartekniker. Ju fler inlägg jag läser inser jag hur nära separationen vi står, eller i alla fall jag.
Mina dagar passerar och jag är osynlig i vår relation. Varje gång jag tar upp diskussionen om att jag känner mig osynlig, obekräftad och ensam i relationen får jag till svar att jag är jobbig och krävande (eller var det kvävande?!).
Vi har varit tillsammans i 15 år, varav 9 som gifta. Barn, hus, lån, bil… Allt har blivit orsaker till att stanna och kämpa lite till. Jag inser mer och mer för varje dag att det är dags att tänka om, tänka nytt, ja kanske även bryta upp. Men hur får man kraften och modet att göra det. Våra liv är skickligt uppbyggda á la Tetrismetoden. Om jag (eller han) väljer att flytta faller allt som ett korthus…
En liten varning för ett lite längre inlägg, men läs gärna hela om vad jag gjorde mot härskaren i mitt liv.
Det intressanta är att härskartekniken även existerar mellan ”vänner”, chef-medarbetare m fl. I nästintill varje förhållande mellan två eller flera individer finns det alltid någon som är mer dominant än de andra och vill det sig illa utövar denne person även härskarteknik för att bibehålla sin makt. De personer jag haft erfarenhet av har varit livrädda för den informella ledaren i en grupp eller att bli ifrågasatta för sitt agerande eller att trilla av piedestalen som andra placerat denne på. Lärde mig i ett tidigare förhållande att det värsta ”min härskare” visste var att jag kom med en motfråga, typ ”vad menar du med att säga så?” eller ”vart vill du komma med den kommentaren?” eller den som oftast tog mest skruv ”hur menar du nu?”. Hens kommentar föll ofta platt mot marken, för något vettigt svar erhölls sällan. Nu var jag stark i slutet av detta förhållande och orkade stå emot den psykiska krigsföringen, men hade önskat att jag stått upp för mig själv mycket tidigare. Kanske min erfarenhet kan hjälpa någon annan i liknande sits och om det så bara är en som blir hjälpt, så har min erfarenhet åtminstone gjort någon nytta i allt sitt elände. Lev väl och må gott!