Om du låter passion, lust och fantastisk sex vara din enda ledstjärna när det gäller att hitta rätt partner, kommer du oundvikligen att så småningom känna kallduschen längs med ryggen.
Det finns en hel del personligheter som lärt sig att bekräftelse är någonting som enbart ges och fås genom utseendet, och hur välpresterande de är i sängen. Det är så lätt att slukas upp i njutningens energifält och att förväxla detta med kärlek.
Alla blir äldre och vad skall vi fylla på oss själva med om allt enbart bygger på ungdomlig skönhet? Botox?
Förälskelse är både någonting fantastiskt och samtidigt något som kan vara oerhört vilseledande. Sexuell attraktion som enda grundstenen i ett förhållande gör oss villiga till att vara emotionella sopstationer. Hur är det med tillit, pålitlighet, trygghet, transparens, godhet, inre skönhet, generositet, kommunikation…?
Vi styrs i alltför hög grad av rädsla för ensamhet och att inte duga/räcka till. Vi offrar integriteten för att passa in och få känna kärlek, eller rättare sagt, det vi tror är kärlek. Brödsmulor för vad?
Hur många har inte suttit där med smärta och ett oändligt antal frågetecken för att ”kemin kändes så rätt”?
Att välja rätt person av rätt anledning är ett vackert konststycke som vi behöver lära oss. En av grundförutsättningarna för detta är att vi någorlunda väl känner oss själva:
”Vem är jag? Vad vill jag? Vad värdesätter jag i livet? Vad har jag att ge?”
Rätt partner/person:
- Vill dig väl (inte bara då det är skönt flow) även då det stormar. Han eller hon finns där för dig i alla lägen. Personen är empatisk och kan ge omtanke till dig. Liksom till den egna personen.
- Känner sina rädslor utan att vara helt i händerna på dem. Vi kan inte leva i ett helt och sunt förhållande om allt handlar om rädsla för ensamhet. Skulle du vilja leva med någon som valt dig enbart p.g.a. rädsla för att vara ensam. Vill du enbart vara utfyllnadsmaterial i någons liv?
- Har impulskontroll: kan hon/han hantera och kanalisera frustration, sorg, ilska, sexualdrift etc. ? Om du inte älskar emotionella berg och dalbanor så sök efter personen som har hittat tryggheten på insidan. I alla fall en någorlunda stark sådan.
- Har slängt checklistan och ser dig som oändligt mycket mer än punkter på en önskelista. Du känner dig sedd och lyssnad till. På riktigt!
- Behandlar andra respektfullt.
- Lever fri från illusionen om perfektion. Ingen av oss har full koll och har greppat allt, så därför är det nödvändigt att förstå och känna empati för vår egen och partnerns brister och sprickor. Se skönheten i imperfektionen.
- Humor (inte detsamma som att skoja bort) är ett någonting vackert, eftersom det mjuknar av kanterna och injicerar optimism. Att skratta tillsammans är ett afrodisiakum.
Ikläd dig inte rollen som tidsfördriv i någons liv. Ta dig själv på allvar utan att bli tungseriös. Inse på djupet att kärlek läker. Att självrespekt är ett val. Tyck om dina vanor så att det kan lysa i dina ögon. Det är ingen dålig inledning att börja bli en bra partner till sitt eget liv. Att vilja sig själv väl så att vi kan ge.
Jag önskar dig en skön fredag!
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Du skriver så otroligt underbart och klokt. Jag har äntligen hittat mig själv så mycket mer än tidigare i livet. Har insett att jag är värd det bästa som verkligen genuint har intresse i både mig min dotter och vovvarna. Han lyssnar in och han läser mig som ingen annan gjort innan. Vi har valt att vänta med sexet ett tag då vi bygger på det psykiska planet först och lär känna varandra bättre och bättre. Det här kommer bli riktigt bra känns det som då jag aldrig träffat en man som är som han är.
Ha en trevlig helg
Önskar dig detsamma Sandra och tack för att du berikar bloggen genom dina ord.
Michael! Så himla klockren syn på relationer o vad som är viktigt för att en relation skall vara äkta.
Dessa rader borde de flesta människor läsa tidigt i livet för att ha större chans till en lycklig relation. Många relationer inleds på det du beskriver som, förälskelse.
Många tårar o krossade hjärtan om folk tänkte till ,under denna fas.
Frestelser som människor möter i vardagen , luftslott byggs upp, vardagen kommer ikapp, förr eller senare.
Tack för att du delar med dig av dina tankar Putte! Jag ser ditt djup.
Är det inte svårt att hitta såna människor i en värld som fostrar fram narcissister? Världen börjar bli ”stum”, orden studsar. Man ska bekräfta, inte bekräftas. Eller är det jag som letat i fel ”skog”? 🙂
Väldigt kloka ord Deborah! ”En värld som fostrar fram narcissister…” Kan bara hålla med. Det gäller att hitta sin tribe…
Ja allvarligt håller jag med dig Deborah, du kan leta ihjäl dig för hitta en sådan person, i värld som är full av egoister. Visst ska man älska sig själv och vara huvudperson i sitt eget liv men det skulle vara otroligt befriande om andra människor kunde åtminstone tänka på devisen behandla din nästa som du själv vill bli behandlad el älska din nästa som dig själv istället för att bara titta till sin egen vinning och till att tillfredsställa sina egna behov på bekostnad av andra.
Oj vad bra! De behövde jag idag. Precis avslutat en 5årig relation som byggde precis på de du skrev om…..
Tack för din fina blogg, många insikter!
”Inse på djupet att kärlek läker. Att självrespekt är ett val.”
Underbart! Tack!
Passion och underbar sex kan vara helt fantastiskt. Men när man sedan börjar känna att, nja kanske jag inte mår så himla bra i denna relationen… Kanske jag har anpassat ”ihjäl” mig. Men det är så himla svårt att rakt upp och ner svara på frågorna
”Vem är jag? Vad vill jag? Vad värdesätter jag i livet? Vad har jag att ge?” Jag är bara så himla glad just nu att jag tagit ett steg i rätt riktning. Att jag just nu är så glad över att jag slipper anpassa mig hela tiden. Kan komma hem och bara göra sådant jag vill. Fokusera på att träna, vilket jag älskar. Utan att få frågan, ska du träna nu igen??
Men svara på ovan frågor e lite svårt tycker jag…jag är vilsen:-)
Jag känner precis som du Vilsen!
Jag vet inte vad jag egentligen vill och behöver. Jag vill bara vara lycklig. Men hur man kommer dit och vilka krav som ställs för att nå dit är för mig just nu obegripliga.
För jag vet och kan inget annat än det destruktiva förhållandet jag haft i 25 år. Nu skall jag plötsligt stå på egna ben och finna mig själv.
Hur gör jag? Hur lång tid tar det?
Kommer jag någonsin att respektera mig själv?
Ensamheten är bedövande.
Tänker bara på hur bra han fick det som gick från ett förhållande in i ett annat. Han slipper att brottas med saknaden, sorgen, vreden, ensamheten. Han slipper att kämpa för att vara stark som jag nu måste för min dotter. Jag lider inte bara för min egen skull, jag lider med henne och för henne som nu har förlorat tron på en familj, möjligheten att ha sin far vid sin sida varje dag, sitt hem som hon haft i hela sitt liv. Det är en stor och smärtsam förlust för oss båda.
Lina, han fick inte det bra. Han har bara gått samma väg som han brukar. Bara vänta in tills du mår bättre och känner dig starkare, då är du vinnaren. Det kommer du att föra över på din dotter också. Det är sorligt att splittra en familj, men det är inte heller rätt mot varken sig själv eller sina barn att forsätta i något som är dåligt. Nu har du ju istället visat att det är ok att ta en ny väg för att alla ska må bra.
Jag tänker lite så här med dem här svåra frågorna, vem jag är, vad jag vill osv… att det får ta sin tid. Just nu är jag på steg i min trappa. Rätt som det är har jag gått upp ett steg till. Det måste inte vara stora saker som händer med en. Bara att vara nöjd av det där lilla som händer i vardagen. Ett leende från ngn, tulpaner på bordet, komma hem och bara slänga sig i soffan. Jag har lagt ner dem stora tankarna…stora förändringarna. Det kommer men i små små steg.
Lycka till på din resa och njut av en dag i taget. Kram
Tack Vilsen för dina ord. Du beskriver det så bra; har lagt ner de stora tankarna, de stora förändringarna. Det kommer med i små små steg.
Jag förundrades igår över hur mitt ex har satt upp storslagna planer. Mål han ska nå om i år, nästa år, året efter. Inom olika områden. Medan jag går omkring och är i nuet, fokuserar på det som är viktigt just nu. Inte har några storslagna planer. Njuter av harmoniska stunder med mitt barn. Stunden när jag sitter ensam i bilen. När jag har energi att fixa god mat åt mig själv. Funderade igår om det är ”fel” på mig som inte har de här storslagna planerna. Som tar dagen som den kommer.
Dina ord ger svaret. Mina stora förändringar sker också i små, små steg. I att jag gör bra saker i det lilla idag. Det leder framåt, och även fast jag inte vet exakt hur.
Trevlig helg allihopa 😀 Nu gör vi det bästa av den här helgen. Har vi tur så skiner solen och påminner om att våren närmar sig 😀
Michael – du överträffar dig själv igen! Ruskigt bra. Går rakt in i hjärtat. Jag ska läsa det här för mina döttrar. Dem är ute och ”jagar” som en annan gjorde i 20 års åldern. Helt plötsligt står en ny gänglig och glad kille innanför dörren och hälsar. Jag håller med Putte – tänk om någon hade kunnat beskriva för mig när man var 20-25 om vad en relation egentligen handlar om, hur otroligt viktigt det är att man utvecklar sig själv. Jag har fått gå den hårda vägen men har insikter nu som landat djupt.
Lina-känner starkt för din situation och hur du mår. Jag är också den som blev lämnad. Känner verkligen igen mig i det du skriver. Det går att komma upp ur träsket igen! För mig har dagbok, träning (mycket!), ta en dag i taget, fokusera på mig själv och barnen-släpp exet (jag vet det tar tid..)och ta upp intressen bla dans som jag tappat under vår relation hjälpt mig att se någon form av ljus igen.
Ta hand om dig!
Ååh så bra!! Igen… Och kram på er alla! <3
Ååh så bra!! Igen… Och kram på er alla! ❤
Hur mycket jag älskar mig själv så kommer jag aldrig någonsin att vinna över den känslan när någon annan ser mig.. occh en man som som lever upp till allt som michael beskriver finns inte hur väl.jag än känner min tribe.. så livet blir väldigt tomt…
Skogsblomman…jag tycker också att det känns svårt att träffa en partner som är rätt för mig,,,det är så många faktorer som måste klaffa…men jag känner starkt att det är viktigt att hålla hoppet uppe! Att våga fortsätta tro på kärleken och att det finns en bra man där ute, som längtar efter just mig. Vi får inte tappa hoppet och tilliten till det goda och möjliga. Kram
Musik. Vänner. God mat. En skogspromenad. Möten. Det finns såå mycket att glädjas åt här i livet. Önskar er alla en fridfull helg
Det är, tycker jag, svårt att träffa ”någon” och att träffa någon som verkligen tycker om en- verkar helt omöjligt.
Jag läser och läser allt du skriver…tar in,begrundar och håller med…Ibland får jag ett aha….separerar precis nu och det är inte första gången..
Jag ska vinna tillbaka tilliten till andra människor. Se med tiden om det finns någon han därute som ser mig bakom fasaden och står kvar. Som kan ge mig en klapp på kinden av kärlek eller en puss i nacken även efter några år…känna känslan av att fortfarande vara älskvärd. Tack för allt du skriver och delar! Jag tar mig igenom allt detta lite lättare genom din sida….
Så himla bra skrivet och tar till mig allt i din text känner igen mig själv i detta då det är lite upp och ner i mitt liv.
Van vid att leva ensam utan partner. Lycklig över min dotter. Beredd på att fortsätta livet utan partner. Trivs med mitt eget sällskap men saknar någon annan att dela vardag och livet med. Upplever det oerhört svårt att hitta en partner som har de värden du Michael skriver om. Har gjort dåliga val av partner som gett mig allt från underbara minnen till traumatiska upplevelser. Lever hellre ensam i en harmonisk situation än i ett berg- och dalbaneförhållande. Så svårt hitta KÄRLEK! Jag försöker istället bete mig kärleksfullt mot omgivningen i de små och nära sammanhangen och får mycket av ömhetsbehovet tillgodosett genom att gosa med min katt. Banalt men inte obetydligt. När jag betraktar par i min närhet kan jag inte alltid se kärlek. Folk är så upptagna av status och av att passa in i normen. Kärlek och personliga egenskaper verkar komma långt ner på ”listan”. Samtidigt upplever man ibland små fina kärleksfulla gester från andra kvinnor i sin närhet. Närs av dem och är tacksam och hoppfull.
Tack för dina fina ord som även passar på mitt liv idag – kunde inte ha uttryckt det bättre själv. Efter två äktenskap, där det första var fyllt med roliga men även väldigt jobbiga stunder och det andra, där det efter ett år visade sig att min man hade extrema problem (senare diagnos Borderline Personlighetsstörning), har jag nu inte ork att ens föreställa mig att ge mig in i en ny relation. Efter det andra, med mental misshandel, terror och omåttliga krav, begav jag mig snart in i en relation med en psykoterapeut – jag förstod senare att de ofta är narcissister – som var bättre på att manipulera, ljuga och fortsatte misshandeln. När jag slutligen tog mig ur den relationen beslöt jag att inte dejta, inte ingå någon ny relation. Jag måste först bli frisk och självsäker, få tillbaka någon sorts tillit till mig själv och andra människor, innan jag ens törs komma någon nära. Det verkar som att jag drar till mig störda typer, enkelt uttryckt, och det vill jag inte lägga någon energi på längre. Därför kan jag nu fokusera den ynkliga energin jag har byggt upp igen och lyckas hålla i någorlunda balans på mina nära – som min dotter och mor, någon enstaka vän och resten måste gå till mig själv för att överleva och klara av vardagen. Det är nog för mig.
Hej!
Mina förhållanden liknar dina.
Har du fått något grepp på varför du ”drar” dig till personer med någon form av personlighetsstörning?
Har själv levt med en tjej som hade starka drag av borderline, och dessförinnan en tjej som var bipolär.