Sitter och skriver i en underbart avslappnande miljö i Köpenhamn och kommer att tänka på sådant som jag hört från klienter:
”Jag får panik när han drar sig undan!”
”Det kliar i hela kroppen och jag har ständigt koll på min mobil. Ett snabbt svar skulle förändra allt!”
”Jag letar hela tiden efter tecken på att han ska lämna mig.”
Det är några av alla de berättelser som personer med en otrygg ambivalent anknytning delar med sig utav.
En kvinna säger: ”jag vill snabbt planera för framtiden och få garantier för att det är vi. Även om det bara är på ett dejting-stadie. Min svartsjuka har stött bort flera män. Och varenda gång dras jag till dem som är känslomässigt otillgängliga. Det som jag avskyr mest av allt hamnar jag i.”
Och som så ofta så blir en otrygg ambivalent och otrygg undvikande tillsammans, och en emotionell katt och råtta lek inleds. Den undvikande vill ha ”egen-tid” och den amvbialente blir alltmer desperat, klängig och självförtroendet rasar.
Det finns tidiga orsaker till varför vi människor formats till de vi är, och en av de starka krafterna är förväntningar. Förväntningar som har sina rötter ur erfarenheter som alltför ofta inte varit hälsosamma för oss.
Har vi som barn programmerats till att se på oss själva som en person som måste visa starka känslor för att få uppmärksamhet och att ”kärleken” är villkorad, beroende av föräldrarnas livssituation och humör. Det blir emotionella tatueringar i våra medvetande som följer oss genom livet och vi fastnar lätt i upprepningsmönster.
Den stora utmaningen är att välja rätt person från början, annars kämpar vi ständigt i underläge, och riskerar att inte få uppleva den genuina närheten som vi längtar efter.
Jag påstår inte för en sekund att det är enkelt att bryta psykologiska vanor, men det går! Vi behöver försonas med att det blottade hjärtat är sårbart. Så är det bara! Att kunna älska utan att vara överberoende och att inte göra en annan människa till hela sitt livs mening ger frihet.
Föreläsning Live – En Levande Kärleksrelation. För stad och datum följ länken.
Michael Larsen – relationscoach
Känner igen mig men har aldrig tidigare haft detta beteende, förrns jag blev sviken av min dåvarande sambo. Han var otrogen och hade dessutom kontakt med olika kvinnor via sms. Vi försökte reda ut allt och det varade i tre år.
Var sedan ifrån varann dryga halvåret tills vi sökte upp varann igen. Vi provade igen men jag märkte så tydligt då att jag varje dag behövde få ett ”godkännande” att jag dög denna dag med. Lämnade honom nyligen för att jag var tvungen att stå upp för mig själv.
Tillhör en av dem med ambivalent anknytning, och mycket riktigt faller jag ofta för de otryggt undvikande männen. Funderar på om ekvationen aldrig går att lösa, eller om medvetenhet hos sig själv och den andre rent hypotetiskt skulle göra att det kunde bli en dynamisk relation? Om detta är en total omöjlighet borde ”sådana som jag” annars luska fram detta hos mannen så fort man träffas, och avsluta relationen innan man ens hunnit få särskilt starka känslor? Vad anser du Michael? Är det ett måste för en med ambivalent anknytning att träffa någon med en trygg sådan för att en relation ska fungera över huvud taget?
Känns snart som om var och varannan har en otrygg anknytning, särskilt bland singlar. Tänker att det ibland finns en anledning att de är just singlar…?