Mannen har en orolig känsla i kroppen när hans sambo ska iväg på en konferens med jobbet. Ena stunden är han kort och avståndstagande för att i nästa skriva några meddelande för mycket. Han vill visa sig själv och henne att han är självständig, men när oron tar över blir klängigheten tydlig. Den kommer bl.a. ut som svartsjuka. Mannen ser bra ut, är intelligent och omtyckt av alla. Men i romantiska förhållanden händer det något: han känner en förlorad kontroll!
”Hon är en helt fantastisk kvinna som jag vet att jag kan lita på, men mina känslor skenar då hon ger sig iväg.”
Människor med det som enligt anknytningsteori benämns som ambivalent anknytning, känner sig inte sällan ängsliga för att förlora kärleken. Separationsångesten måste till varje pris hållas på rätt planhalva och samtidigt är det så oerhört lätt att övermannas av känslorna som krigar. Vi känner oss misslyckade när vi sagt och gjort det vi bestämde oss för att avstå från.
Jag har själv en ambivalent anknytning som tidigare ställde till det för mig, men idag har vi blivit betydligt bättre ”vänner.” Livet har lärt mig att det inte går att ha fullständig kontroll. Det går att lära sig att släppa taget och bli betydligt mer förankrad inombords. Känslouttrycken måste inte alltid ha sista ordet!
Vi behöver börja samla på emotionella minnen som vi kan känna oss stolta över. Mannen i exemplet ovan, tränade upp sin impulskontroll och fick andas in den sköna känslan av att kunna avstå från att trycka på skicka i smartphonen. Eller sluta med att stänga av sin flickvän när trycket inombords drog åt det hållet.
Våra beteenden påverkar andra människors känslor och genom att hitta en bättre balans inom oss själva stärks självförtroendet och självkänslan. Vanorna som kommer till uttryck i handling skapar plus eller minus inombords. För många minus i ”samlingen” bryter ner våra relationer.
Jag påstår inte för en sekund att det är enkelt att bryta psykologiska vanor, men det går! Vi behöver försonas med att det blottade hjärtat är sårbart. Så är det bara! Att kunna älska utan att vara överberoende – och hitta non attachment. Det är en stor konst att inte göra en annan människa till hela sitt livs mening.
Michael Larsen – relationscoach
Jag som kämpat med min ambivalenta anknytning och dess konsekvenser i många år har nu träffat en man som är oerhört bekräftande och intresserad, vilket jag aldrig varit med om förut då jag haft tendens att träffa känslomässigt otillgängliga män som jag klängt mig fast vid för att få den kontakt jag önskat, märker att jag nu tenderar att bli väldigt undvikande. Det är intressant att se hur en påverkas av den andra personen och dennes sätt att vara och agera…
Michael eller någon annan här inne….jag undrar kan vem som helst, även en trygg och sund människa, som lever ihop med en N person utveckla liknande mönster som en ambivalent person, även om man inte var det innan man blev ett par med en sådan person, eller är det något man har med sig genetiskt och eller från det sociala arvet i uppväxten?
Jag känner själv igen mig som en ambivalent person..allra helst i meningen ”Vi känner oss misslyckade när vi sagt och gjort det vi bestämde oss för att avstå ifrån”. Det är något jag behöver bli vän med i alla möjgliga vardagliga situationer…förmodar att det hos mig handlar om att komma underfund med att jag sällan visar mig sårbar, utan att jag tänker på det.
Vad är en N person?
Din blogg och dina texter är min tröst när jag kommer hem efter jobbet. Dina fina ord, din klokhet har hjälpt mig att växa och ta mig upp från självförakt och ångest, min ambivalenta anknytning har, förstår jag nu, drabbat mig. Men jag har accepterat det och jag tycker om mig själv och är stolt över min närhet till alla känslor. Mannen som inte orkade mer, förstår jag nu, har undvikande otrygg anknytning. Svår kombination….jag letar vidare
Anna K. En N persons mål är att glänsa själv och göra andra i dess närhet osynliga. Vilken normal människa som helst som är tillsammans med en N person tappar sig själv eftersom N personen tar och plockar bort livsutrymmet genom sina mysiga metoder. Man ska bara bort och komma i kontalr med sig själv igen och inte behöva reflektera hur man blir när man är med en viss människotyp. Är man i ett sunt sammanhang är man den man är. Då behöver man inte förhålla sig till sådana frågor om hur man blir i en viss personlighetstyps sällskap. Andra friska människor behöver man aldrig reflektera över hur man förhåller sig till dem. Det gör man bara med N personer och psykopater för man blir knäpp.
Tack Jossan! Du har så rätt med vissa personer känner man per automatik att man bara kan vara sig själv…ett tillstånd jag försöker uppnå med alla jag är med genom att inte nödvändigtvis ta in deras energier och lyssna på mitt hjärta. Inte alltid lätt men det är en härlig känsla när man lär sig att inte bli så känslomässigt engagerad.
Ja Anna. Försöka hålla sig borta från vampyren. Men de kan ju charma brallorna av en i bland tyvärr med sitt fina yttre och leende men oerhört ruttna och små inombords.
Vårt känslomässiga engagemang ska de goa få i överflöd som är värda det. Jag blir bättre o bättre på att identifiera energislukarna. Tänk om man kunde markera dem på något sätt så så många slapp fara så illa i dess väg där de far fram.
Jag har lärt väldigt mycket efter den senaste relationen. Har i efterhand insett att hon var väldigt ambivalent och jag gick från att vara trygg till att bli mer otrygg-undvikande, vilket självklart satte igång en karusell av osäkerhet i relationen.
Även om smärtan är total just nu så kanske man kommer ut som en ny människa, dock med djupt sår i hjärtat…
Det gör så ont att någon kan vara så PÅ och nu helt AV. Ju mer jag läser om otrygg ambivalent anknytning, desto mer stämmer på mitt ex.
Jag har fastnat i att känna skuld o misslyckande, att jag inte lyssnade tillräckligt, att jag inte ändrade mig precis som hon ville…