”Hon kommer aldrig att hitta någon så bra som jag. Han vet inte vad han går miste om. En dag kommer hon/han vakna till och ångra sig. Han är värdelös och patetisk! Kan inte förstå att jag levt med honom.”
Den första meningen har jag själv använt mig utav och så här i backspegeln ser jag att det handlade om psykologiskt självförsvar.
När ett förhållande tar slut och oavsett om vi är den som lämnar eller blir lämnad, finns det ett otroligt starkt behov att få ordning på det svåra. Det behövs struktur i kaoset vilket gör att vi bygger inre sanningar. Om dessa ligger nära verkligheten är någonting helt annat. Det viktiga är att vi tror på dem.
VÅRT SJÄLVFÖRTROENDE BEÖVER I KRISTIDER KONSTGJORD ANDNING – VAD ÄR VI INTE BEREDDA ATT BETALA FÖR EN DOS HOPP?
Några bra tankar att tänka:
– Att se vår f.d. som en bra person även om vi blivit sårade. Det läker och vi valde ju faktiskt att en gång i tiden leva med honom/henne.
– Förminska och försköna är två ytterligheter på samma mynt. Vi måste inte göra något av dem.
– Att se saker som de ÄR och inte hur vi önskar att det var ger oändligt större frihet.
De psykologiska försvarsmurarna finns där av en anledning och vi behöver inte försöka rasera dem innan vi orkar stå sårbart avklädda. Det kommer en dag då rationaliseringar och kosmetiskt ”styrka” läggs åt sidan och vi kan andas utan respirator.
Vilka är dina två största inarbetade sanningar?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
1. Jag fick tidigt höra ” jag har lätt att förälska mig ”. Min inarbetade sanning / eller vad man ska kalla det är att jag får skylla mig själv , delvis. Tecknen fanns där. En del Väldigt tydliga. Finns ju ingen lagbok i otrohet men .. Ibland behöver det inte handla om enbart en sexuell handling. Nummer två är att han verkligen på många plan varit en fantastiskt god människa. Men jag är kränkt och skitförbannad emellanåt när inte sorgen vikarierar och jag vill gärna tro att han fått hjärnsläpp alternativt en livskris för att få ihop det.
Skuldkänslorna som andra försöker ge dig: låt dem passera som vattenånga. Lägg inte alltför mycket energi på att försöka förstå honom, utan på vad du behöver för att känna dig stark och upprätt. All styrka och värme till dig.
:). Tack fina du!
Jag kan inte andas utan min ”respirator”, mina försvarstankar., jag är så fruktansvärt ledsen och sårad just nu. Träffade mitt ex idag, han kan inte låta bli att få mig att förstå hur bra han har det och hur lycklig han är med sin nya kvinna. Och ja, jag bröt ihop ute, offentligt. Såg alla nyfikna och förvånade blickar från okända människor. Men jag orkade inte bry mig. Tårarna kunde bara inte sluta rinna. Och mitt ex. ja, han önskade nog att han varit sådär hundra mil därifrån.
Jag behöver mina försvarsmekanismer just nu för att orka ta mig igenom dagarna.
1. Vänta bara tills han upptäcker vad han har gått miste om!
2. Hon kan omöjligt älska honom så mycket som jag gör!
Patetiskt?! Ja, visst!
Även detta skall passera cj – känslorna av övergivenhet – En fråga till dig cj: tränar du fysiskt?
Ja, jag tränar fysiskt.
Starkt!!
Med tanke på att han medvetet ville såra dej genom att beskriva hur bra han har det nu, kan man tänka sej att han faktiskt är en riktigt obehaglig typ. Du klarar dej bättre utan honom!
Styrkekramar till dej!
Tusen tack, Maja!
Mina största sanningar just nu är…
Dom kommer aldrig att hålla…
Vi kommer alltid kunna vara vänner….
Vad finns bakom dessa två sanningar Mathilda? Hur skulle du vilja se på det?
Bakom den första ligger nog fortfarande chocken över hur totalt olika hon, hans nya, och jag är… Hur ska det kunna hålla när det är så långt ifrån vad han gillat innan… Innerst inne ser jag nog henne som en tjuv som stal våra chanser till reparation…
Bakom det andra ligger en innerlig önskan. Jag vill alltid vara vänner och om jag upprepar det för mig själv kanske det håller…
Hur vill du att din personliga väg skall se ut? Han tar stor plats i dina tankar och det är ok Mathilda.
Han tar stor plats, kanske för att jag just nu försöker hitta en schysst väg att ha honom kvar i mitt liv fast på helt andra villkor än tidigare…
Min väg formas sakta och just nu vet jag inte hur jag vill att den ser ut, så jag går försiktigt…
Mathilda, jag känner så igen mig i det du skriver! Att vi är så olika, hans nya och jag. Att det är henne jag riktar min ilska mot, (inte personligen förstås, för jag känner henne inte) istället för att vara arg på honom. Jag ser det på något sätt också som att det är hon som har tagit honom ifrån mig, inte att det är hans om aktivt har valt henne. Om och om igen….Samtidigt som han gärna vill vara vän med mig. Jag vill ju också det. Men det är så svårt!
Det är galet svårt att vara vänner. För det gör ont att han säger att jag är hans bästa vän för att sedan återigen välja henne till sin kvinna…
Jag försöker va vuxen i allt, sätta barnen på prio och för deras skull fortsätta vara vänner. Men det är lurigt när hans nya efter 7 månader ff vägrar hälsa på mig… Borde det inte vara tvärt om kan jag tycka?!
Ensamheten är ett ofrivilligt tillfälligt tillstånd. ….
Men den gör ändock så otroligt ont !!
Till cj: en stor styrkekram. För inte så längesedan bröt jag ihop som ett barn inför exmaken. Och i oktober är det 1 år sedan han lämnade mig. Hoppas du snart mår bättre!
Tack Linda! Ja, ensamheten gör så ONT!
Jag ser det på två sätt.
1. Jag har gått i två år i terapi för att reda ut all skit mitt ex utsatt mej för. Måste gå på ytterligare terapi. Den här gången med fokus på våld i nära relationer. Han har aldrig slagit mej men enligt terapeuten har jag varit utsatt för psykisk tortyr. I tjugo år… Jag anser att jag har rätt att tycka att han är ett as.
2. Att uppehålla sej förlänge vid exet som person är helt kontraproduktivt. Det som har hänt har hänt och jag kan aldrig få tillbaks mina år. Jag tröstar mej med att resultatet är två fantastiska barn som jag gör allt för att stötta i deras liv med en otillräcklig och skadlig far.
Ilska ger energi . hur kan du använda den till dig fördel maja? Önskar att du skall komma ur det här tillståndet. Kram
Känner en ilska precis som du säger och den ger mej nån sorts energi att gå vidare med. Att kunna skratta åt allt elände är också nyttigt. Tyvärr tycks det som att jag kanske gått in i nån vägg här nu när jag trodde att saker och ting skulle börja reda ut sej. Det vill jag inte!
Hur tar man det lugnt som arbetslös med kraschad ekonomi och barn i en sjuk människas våld? Vill bara skrika på hjälp. Men vet att det finns ingen att få. Ingen kommer att ge mej ett jobb. Måste fixa det själv. Borde flytta men kan bara inte lämna barnen… Fast i en rävsax försöker jag intala mej att allt ordnar sej. Jag kan väl inte gå under nu när jag blivit fri?
Är du säker på att det inte finns någon hjälp att få maja? Jag önskar att du skall få känna lugn och känna vardagsframgång – små, små steg framåt. Kram till dig.
Har duståttmed mössan i handen hos socialen? Snacka om att skuld o skambeläggamänniskor! Kände mej nästansom en brottsling när jag bad om hjälp. Det ska INGA människor behöva uppleva.
Menar förståsatt det är socialen som skuld o skambelägger!
Kram på dej också Michael
Menar förståsatt det är socialen som skuld o skambelägger!
Kram på dej också Michael