Bär på en klump i halsen. Det är inte en förkylning på gång, utan känslan över att min sjutonåriga dotter flyttar sextio mil härifrån. Vi har sagt hej då och i morgon bär det av för henne. En ny livsfas och det känns. Var inte lönt att försöka hålla tillbaka tårarna. Hoppas hon förstod att det var kärleksdroppar. Kom inte på att säga det då.
Det är ju som igår: när jag matade henne med vällingflaskan, inskolning på dagis, tröstade henne genom förlusten av den första förälskelsen. Jag tycker att det är svårt att ta till sig: förändringen hänger där som ett utropstecken. Påminnelsen om det icke konstanta. Förutom en sak: de oförstörbara banden – kärleken till sitt barn.
Påminner mig hela tiden om att detta är en viktig del i hennes utveckling. Att det kommer gå bra: fina vänner, lyhörd, kompetent personal och att hon har klokheten inom sig. Hon kommer ju hem varannan helg (påminnelse till själen).
Budkapet måste ha gått fram: självvärde först!
Livet består i enormt stor utsträckning av förändring och anpassning. Så kliniskt det låter när jag skriver så, men hittar inget bättre sätt att säga det på. Vi behöver vår kompass OCH flexibiliteten. Röra sig med mjuka rörelser.
För mig (och säkert även för dig), är det oundvikligt och avgörande att bara få låta känslan få finnas där. Utan att försöka ställa till rätta med optimistiska tankegångar: ”det kommer att bli bra. Det finns en mening i det här.” Det kloka får komma efter att vi smakat på känslorna.
Släppa taget om kontrollen och se tilliten i det inre.
Vill bara att min dotter skall få vara lycklig och att hon känner sig älskad av mig.
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Vad fint skrivet, blev lite rörd. Skickar en stor kram till dig!
/Johanna
Stor kram till dig med Johanna:-)
Känner så väl igen det du beskriver. Glädjen och stoltheten man känner inom sig när barnen visar att vingarna bär, samtidigt som hjärtat gråter lite över att den nya fasen innebär större distans (avståndsmässigt). Kram
Tack Helena och kram.
Känner så med dig Michael ❤️
Jag har min äldsta dotter på 19år som flyttar tillbaka till Skåne om en månad. Det är dubbelt så glad o stolt att hon gör det, men också saknad o sorg över att ”släppa” min ”lilla”tjej ut i världen.
Stor kram
Tack snälla Susanne – då delar vi upplevelsen av att släppa taget och vara stolta:-)
Jag tror och känner att du som far är bland den bästa som finns för din(a) döttrar . Det speglar sig i det du skriver, så kärleksfullt och varmt om dem! Så härligt att ni får möjligheten att ses trots avståndet 🙂 Och ni finns ju nära varandra i hjärta och tanke ! Kram!
Det bästa till dig Lin:-) Kram
Förstår precis hur det känns! Även mina döttrar prövar sina vingar på olika sätt även om de inte flyttar så långt bort…..
Tack snälla cj för dina fina ord.