En påminnelse från tidigare: De ägnar livet åt att dölja, både för andra och sig själva, den djupa känslan av värdelöshet. Regel nummer ett för dessa personligheter: se aldrig de egna karaktärsdragen i spegeln. Upprätthåll den grandiosa självbilden – till varje pris. Se allt som tävlan. Om de mot all förmodan läser rader som dessa, handlar det inte om dem. Livet är en ständig projicering.
De ser alltid fel utanför – inte i sig själva. Oj, vad de är experter på att se såren i andra så att exploateringen kan ta plats.
Genom förfinade eller ”rakt på” strategier får de dig att vara statist i deras livsmanus. Ifrågasätter du, haglar de rationella argumenten över dig. Emotionell och ekonomisk utpressning är annat på maktmenyn. Eller varför inte få dig att tvivla på din handlingskraft, utseende och duglighet som människa. Växlande mellan smicker och negativa uttalande om dig är ett annat vapen. Känslan av att du känner dig iakttagen ger dem näring.
Hur vet du om du har en härskarperson omkring dig? Kroppen har svaret och är ärlig – du tassar diplomatiskt fram för att inte ”unleash hell.” Energi sipprar ur dig.
Lättnaden infinner sig så småningom när det uppstått ett fysiskt avstånd. Då tar de djupa andetagen och en vilande pulsen form.
Du behöver städa ur de mentala trojanska hästarna som han (ja, nästan alltid en han), planterat i ditt sinne. När det är rent i huvudet, går det inte längre utöva makt över dig.
Ditt antivirusprogram är insikterna om deras metoder, hitta styrkan i din egen röst som säger: ”stopp! Nej! Mitt liv levs av mig!” Andra antivirusprogram är samtalskontakter där du sätter ord på din verklighet.
Ingen annan äger kraften i din bröstkorg, så länge du inte ger ifrån dig den.
Den bästa regeln: håll dig borta från de emotionella hajarna. Hitta huvudrollen i ditt eget liv.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Jag gillade meningen: ”Håll dig borta från de emotionella hajarna”!
Tyvärr lyckas jag så gott som alltid dra till mig sådana människor, inte bara i kärleksrelationer.
Ganska snabbt ser jag igenom dem, ser att de projicerar sina egna svagheter på mig. Men då är det redan försent, för då har de redan fått ett grepp om mig som är så gott som omöjligt för mig att komma ur.
Ja, jag vet. Jag kan ju inte skylla på dem för att jag är svag. Men ibland har det handlat om att jag på något sätt varit beroende av en sådan person,alltså beroende på sådant sätt att jag behövt deras hjälp på något vis.Men även i något fall har jag blivit beroende av en person känslomässigt. Jag vet att den personen inte har varit bra för mig tidigare, inte är det nu heller men jag har ändå tagit tillbaka honom i mitt liv.
Svagheten och rädslan för förändring och för konflikter gör att jag inte ser till att få huvudrollen i mitt eget liv.(också det en fantastiskt bra mening!)
Känner igen mig i det du skriver och att det lika gärna kan handla om vänskapsrelationer. Har också haft lätt för att få sådana personer runt mig och vänt och vridit på mig själv för att vara till lags vilket i princip alltid visat sig vara en omöjlig uppgift. Det där med att man tror sig ”behöva” sådana personer tror jag handlar om att man känner att man rycks med, det händer alltid något, det känns livfullt på något vis, en motsats till sig själv helt enkelt.
Tack Michael!
Även fast skilsmässan gjorde så att jag hamnade i min värsta period av livet, så här långt, så är jag idag oerhört tacksam för att jag har kommit bort från ovanstående person. Jag har en bit kvar för att stärka upp självkänslan igen. Och Han är fortfarande inte medveten, eller kanske villig inför sig själv, att erkänna de emotionella skador han har gett till mig och barnen. Som jag har försökt att få fram det budskapet till honom. Men den dörren är totalt igenbommad. Till slut sa jag; – det är tufft att ta ett steg tillbaka och titta på sig själv, och verkligen ta in det som någon annan har sagt, eller att helt enkelt se sin egen roll i det som hände ”. Jag har släppt taget om honom nu, tror jag. ..
Jag tycker ibland att det är så svårt att ”fastställa” om min ex partner verkligen var härskartypen eller inte.
Men jag känner igen mig så mycket i det texten handlar om idag. Han hade tidigt åsikter om till exempel mina jeans…att jag inte skulle platta håret. I början var det lite charmigt. Han såg ju MIG och detaljerna. Men det som inte var bra var ju att jag började göra som han tyckte. Meeen om jag nu tyckte jag var fin med plattat hår så ska det väl vara ok för honom. Vi kunde bestämma att vi skulle ses en kväll när jag hade barnen. Jag berättade vad vi hade planerat att äta, men det pratade han runt och tyckte vi kunde göra det och det istället. Vad gjorde vi då tror ni? Hur schysst var det mot kidsen? Just känslan han framkallade…att då var liksom inte min smak ok. Härskare? Spelar kanske ingen roll, för känslan hos mig var aldrig lugn när jag var i hans sällskap. Tyckte väldigt mycket om varandra men där var så mycket annat som kändes lite vilest, konstigt inom mig. När han varit arg/ledsen, så himla manga fula ord. Trodde knappt det fanns så manga fula ord…Men när man sedan sa det till honom att det sårar. Men han sa ju ”så för att jag hade sagt så”. Och när han blir ledsen säger han dumma saker istället för att gråta helt enkelt. Å ibland har han så klart inte sagt några dumma saker…enligt honom själv. Ja som sagt, känner igen mig i mycket av det som skrivs om härskaren…men svårt att ”se det”.
Problemet är svårt att lösa när detta härskarbeteende gäller sitt eget barn ❤️
Jag ältar, ältar och ältar. Det gamla osunda har bitit sig fast i mitt mentala tillstånd. Alla elaka, bittra och projicerande kommentarer som jag fått höra ältas i mitt huvud om och om igen. Jag vill ju inte att det ska bli min sanning, men mitt dåliga samvete att jag har lämnat fylls på.
Ibland kan jag värja mig, men det kommer tillbaka som en våg och sköljer över mig igen.
Ältandet gör mig trött i hela kroppen och mentalt. Jag vill bli fri från alla dessa tankar!!!
Gråtet när jag läser dagens text. Den känns så träffande, men ändå är det svårt att förstå att man/jag kan ha levt i en ”härskares våld”. Tror hela tiden om jag bara hade reagerat gjort saker och ting annorlunda så hade vi inte befunnit oss i denna uppsplittrade familj. Och det är ju till viss del det jag också får höra. ”Om jag bara hade hållt ut lite till”
Hm…i mitt nya förhållande är det något som gnager…kan inte sätta fingret på det.
Denna väldigt sociala, aktiva och engagerade person…
Men också ibland egoistisk och självcentrerad. Projicerar sina fel på andra, t ex sin chef, inte på mig. Tävlingsinriktad och svårt med tålamod med personer som inte fyller upp till hans krav…tävlar inte mot mig- behövs inte sas.
Lite impulsiv men diciplinerad.
Ger inte beröm om han verkligen inte tycker så.
Talar gärna om vem han tycker är snygg…
Svårt att tala om känslor men kan ändå uttrycka vad dom är viktigt i ett förhållande.
Är det hans riktiga jag, ev en härskartyp, som snart ska skönjas …
Och jag måste undvika att anpassa mig eller få för mig att jag ska hjälpa honom att utvecklas.
Svårt när människor visar så många olika sidor, det gör kanske jag med…
Hur tänker ni när ni läser vad jag har skrivit?
Kan känna igen mig lite i det du skriver Anna. Förstår dig…Så himla svårt att säga vilket, men lyssna på din magkänsla ett tag till. Och som du skriver, anpassa dig inte efter honom. Det var nog det jag gjorde med mitt ex… Hoppas du kommer fram till något svar snart. Var rädd om dig!
Vad jag lärt mig från detta förhållandet som jag tar med mig vidare i livet är att faktiskt säga ”nej,detta är inte ok för mig” och att göra det med en gång. Visst man är nykär i början men jag kommer ändå försöka att se det med klara ögon och ha inställningen att, visst gör du så men för mig är det inte ok,isåfall kommer du inte vara delaktig i mitt liv. OM jag skulle träffa någon ny vill säga… I mitt nyss avslutade förhållande lät jag saker fortgå,saker som jag inte tyckte var ok men jag var ändå överseende med det. Humörsutbrott,elaka ord,lathet,lättja mm. Kanske något för dig att fundera på? Vad vill du tillåta och vad vill du inte tillåta?
Mitt i prick Carolina. Att faktiskt saga nej, detta tycker inte jag alls känns ok. Att lita på att är det inte ok för mig så är det inte. Det är ok att känna så. Jag slutade med mycket av det som egentligen var jag. Jag slutade med träning, umgås med vänner. Han sa aldrig nej men känslan jag fick var att det var inte ok. Hans dumma uttryck när vi bråkade. Nä jag har svårt att förlika mig med det. Visst han var arg och ledsen, men har jag sagt 100 ggr att dem hårda och fula orden sårar. Då borde man väl kunna tänka sig för lite. Hmm… jag sager som du, jag har lärt mig en del…
Känner igen lite av det du skriver, Anna. Jag hade ett förhållande med en alldeles underbar man. Vi hade det jättebra….och jättejobbigt. Min magkänsla sade ganska tidigt att det var nåt som inte stämde…och jag hamnade in på den här sidan…http://www.varningstecken.n.nu/ Berättade om mina tankar för min särbo, och vi diskuterade kring manipulation och psykisk misshandel. Ganska bra diskussioner, som senare kom att ”slå mig i huvudet”.
Mitt ex hade behov av bekräftelse utanför förhållandet, och charmade och var trevlig med varenda dam som kom i hans väg. Att vara trevlig är ju bra, men det här var för mycket. Han var också noga med att på olika sätt förmedla till mig om han tyckte någon var snygg eller attraktiv. En gång t.ex då vi pratade och en dam han kände via jobbet kom upp i diskussionerna så sa han ”…och nej, jag har inte haft sex med henne”. Bara sådär! Vi pratade helt vanligt om en hans bekant, och han tyckte det var viktigt att nämna att han inte haft sex med henne. Jag hade inte ens tänkt tanken! …men nog fick hans uttryck mig att fundera lite… :-/ …och det var väl det som var meningen – att jag skulle känna mig osäker.
Kan ännu nämna att jag inte var svartsjuk då vi träffades, och det sa han också många gånger att han visste att jag inte var. Ett år senare var jag svartsjuk… 🙁 Han ville nog att jag skulle vara det. Han fick väl något slag av bekräftelse av det också….
Tack för att ni ”bollar”, det här är en fantastisk sida.
Förhållandet är ganska nytt, ca 8 mån, och det finns mycket som finns kvar att få erfaras. Vi har inga konflikter än men kommer ju såklart när det rosa skimret lagt sig…vilket det är på väg att göra. Det är det här också att han uttrycker sig korrekt och är verbal men det lyser lite igenom att han inte alltid lever efter de ”mjuka värdena”. Kan prata om att vilja hjälpa andra människor mer men är egoistisk, alla barn ska få vara med i tex lag men säger plumt att någons barn är kasst på fotboll, säger att jag är ”bäst” men aldrig eg vad som är bra med mig
Känner att jag behöver klarhet snart och det låter jag nog honom ge mig med tiden. Än så länge känner jag att jag kan ha råd med lite mer tid.
Hmm…jag skrev ett långt meddelande här innan, men det syns inte 🙁
Lita på dig magkänsla, Anna. Det önskar jag att jag hade gjort. Jag accepterade allt som jag normalt aldrig skulle göra…
Fattar inte hur jag kunde trilla dit. Eller jo, det gör jag ju…alla hans relationer går ut på manipulation, han måste alltid få sin vilja igenom.
Gärna genom att visa sig extremt villig och snäll för sin motparts skull, men egentligen handlar allt bara om att han ska få som han vill. Till varje pris.
Hans ständiga kontakt med sina ex var mkt märklig. I början brydde jag mig inte, anser att man har ett bagage och är helt ok med att man kan vara vänner med ex. MEN när han ofta påpekade att det fanns attraktion kvar, eller att exen fortf var intresserade av honom blev jag jättesvartsjuk. Enligt honom är typ alla världens kvinnor intresserade av honom, men eftersom han anser sig vara svår och säger att kvinnor försöker kontrollera honom så har det inte funkat med någon längre relation. Trots det så hann han inom loppet av ett drygt halvår avverka två förhållande efter vårt samt flytta ihop med en tredje. I mina öron låter det inte riktigt vettigt, men vem vet… Kanske har har träffat henne med stort H nu, och det var därför som det gick så snabbt. Men eftersom jag vet att han har flyttat ihop snabbt med en kvinna före mig (han slängde ut fru o barn ena dagen och nästa dag flyttade den nya kvinnan o hennes barn in…). Efter ca ett och ett halvt år slängde han ut den nya och träffade snabbt (eller innan) en ny som han introducerade för barnen. Sen kom jag. Tror jag…(jag försöker lägga pusslet nu i efterhand), eller så kom en annan och sen jag, eller så hade han oss samtidigt 🙁
Nåja, så här i efterhand tycker jag eg inte att det är så konstigt att jag blev svartsjuk med tanke på hur han betedde sig, men jag avskydde mig själv. Tyckte inte om att se mig så… Det var ju inte jag…
Min magkänsla sa att han gick all in (oerhört intensiv som person) så länge han var på och inte tröttnade men när han var less, eller det inte gick hand väg, då var det kalla handen och silent treatment.
Reagerade jag så var jag, enligt honom, instabil eller missuppfattade eller annat.
Detta var en väldigt liten del av min historia, men kanske känner du igen dig i nåt. Som sagt, lita på din magkänsla. Känns det bra så kör på 🙂 Tvekar du så tänk en extra gång, för har du med en härskare att göra kommer du bli oerhört sårad. Tyvärr.
Det sjukaste i allt detta är att jag tror att jag fortf älskar honom.
Vissa saker känns verkligen igen. Att en annan person talar om hur man är, att man inte vill höra eller se sanningen. Fast det egentligen känns som han talar om sig själv. Många anser att jag har god insikt och självkännedom. På arbetet beskrev ca 40 personer mina egenskaper….många skrev lika. Visade dem för min man.. Han kände inte igen något av dem….Så olik hemma och på jobbet är jag inte i grund och botten. Massor energi rinner ur mig hemma.
Philura, vad märkligt det kan vara att bli då uppskattad på jobbet och sedan inte känna igen sig hemma och tappa energi. Känner så väl igen mig.
Fick dålig samvete för att jag trivdes på jobbet till slut och fick kommentarer som:
– åk till jobbet där alla tycker du är då trevlig, för mig vill du ändå inte vara med!
Philura, låt dig inte ”ryckas” med i den dåliga spiralen av negativ energi. Jag vet att det är svårt, för det är ju hemma vi ska fylla på med god energi och ladda batterierna.
Styrkekramar till dig!
ÄNTLIGEN!!! Nu vet o förstår jag!!!
Efter fysisk distans (350 mil) o flera månader, har jag fått tebax MIN hjärna, vilja, känslor….
Å nu, efter att ha läst detta, trillade den sista poletten ner
TACK ❤️
Börjat inse att jag lever med en härskare… Jag är inte bra på nåt; lagar äcklig och fantasilös mat, får inga pengar kvar (tjänar såklart mindre) men står nästan alltid för barnens utgifter. Han betalar oftast när det är en resa eller nya golfklubbor, och det är ju såklart bra. Han har makten, eftersom han har mer pengar och kan planera som han säger. Vi bor ganska dyrt och flott, och han ser nog utåt sett ut att vara en fantastisk person. Men de där dragen han har, att alltid påpeka små saker, att maten är för dåligt kryddad, konsekvensen av att du gör si eller så blir ju att jag blir lidande osv. Han säger nedvärderande saker om mig inför barnen, allt är bara mitt fel och när jag försöket komma med andra argument så har han alltid ett bättre – tycker han. När vi ”tjafsat” om nåt så är han långsur och pratar inte med mig på en vecka ibland, säger knappt god natt ens. Jag tränar 3 gånger i veckan och försöker verkligen att inte rucka på det. Två av dessa gånger gör jag det när barnen sover, men då blir ju han lidande – han måste ju göra frukost till barnen! Hans tid är ju så värdefull. Och det är ju alltid jag som gör fel/har fel, enligt honom. Visst är han väl en härskare min man? Hur bryter man det mönstret?
Tessie
Om han inte vill lyssna på dina tankar och hur du upplever det så föreslår att ni träffar någon professionellt.
Så här kan du inte ha det.
Daniel: Har försökt 5 gånger att få med honom till familjeterapeut. Men han vill inte; Det är inte jag som har problem, så vad skulle det tjäna till? Han är nog rädd att någon ska komma på att han inte heller är perfekt. Vi har väl alla våra fel och brister eller hur? Vår kommunikation är verkligen urkass och blir sämre och sämre tyvärr. Vet att jag måste säga ifrån mer, men jag har svårt med det, vill ju aldrig vara ovän med någon…
Tessie,
Jag känner igen oviljan att söka hjälp.
Om du försökt få med honom på samtal utan resultat: kan du hitta andra argument? Är du beredd att ställa ultimatum? Om man inser att man inte kan ändra på någon, har man valet att gilla läget eller själv agera.
Vill du fortsätta leva så här? Mitt ex och jag fastnade i åratal av missnöjda argumentationer, istället för att komma till kärnan: vill vi leva med varann precis så som vi är?
Din man verkar ha egna själsliga sår, som han borde bearbeta, som gör att han beter sig så här mot dig. En del människor blir elaka mot sina närstående när de egentligen är olyckliga med något hos sig själva… Ta inte åt dig personligen av hans hackande! Eller är det så att han inte vill leva med dig, och inte har mod att stå upp för det?
Jag är också rädd att ta konflikter och bli ovän med andra. Har lärt mig den hårda vägen, att man måste vara sin egen allra bästa vän och inte svika sig själv!
Så klokt det låter Celeste. Tror faktiskt också att han mår själsligt dåligt, men han orkar inte ta tag i det. Eller annars försöker han bara bli av mig… Jag vill absolut inte ha det så här som det är nu. Tror att barnen fattar vad som händer också. Jag samlar mod och hoppas att jag vågar, måste göra något åt situationen. Tack för dina kloka ord, det värmer!
Anna…
När jag läste ditt inlägg så var det som om du hade träffat mitt ex som avslutades i juli förra året. Men hans nuvarande heter inte Anna 😉 och han skulle aldrig befatta sig med fotboll. (obetydlig parantes…vill bara du skall förstå att jag känner det du skriver mellan raderna:))
Jag träffade mitt ex januari förra året efter 2 års singelliv och blev enormt attraherad av hans ”manlighet” och föll pladask.
Fast att mina klockor och magkänsla sa till mig att vara varsam om mitt hjärta, så var det försent, jag var redo och öppen för att träffa någon och jag ville ha den mannen jag nu hade fallit så pladask för! I början i min förälskelse så såg jag upp till hans sätt att vara rak och stark i sina åsikter och hur han höjde sig själv. (men fick ont i magen (mer o mer) när han skyllde på alla andra). Och fast att han ganska snabbt visade tendens att söka bekräftelse genom sina ex som han höll kontakt med. Så ville jag vara större i hjärtat att inte förbjuda det…för jag var ingen svartsjuk kvinna av mig. Men mer och mer konstigheter…och tillfällen när vi gick förbi snygga tjejer på stan, som han gärna berättade för mig att han fann attraktiva och varför. Gjorde att jag tappade självförtroende mellan oss. Så 6 mån senare bröt vi upp pga. att jag ifrågasatte hans beteenden och kände att min svartsjuka var något av det obehagligaste jag har känt. En geggig massa som var svår att bli ren från och som fick ett läskigt tag om mig. Vilket jag aldrig trott skulle hända mig. Han sa till mig att han aldrig varit singel och behövde nog det….men det tog knappt 2 mån för honom att träffa en ny kvinna.
Han var ingen flörtig man på det där vanligt flörtiga sättet. Men han var charmig/manipulerande på ett oemotståndligt sätt, både för kvinnor och män. Fysiskt manlig och en röst som hördes. Inte burdus …men ändå. 🙂
Nu menar jag inte att du behöver uppleva detta Anna. Eller att det skall el kommer ta slut mellan er.
Men personligen så är jag glad att jag tog mig ur det. För än idag tycker jag han är attraktiv på många sätt…men skulle aldrig gå dit igen. Tacksam som fick berätta i ett forum som detta.
Kram och känn in…ventilera och fundera.
Ett litet tillägg… det var inte bara detta med bekräftelsen med kvinnorna som var orsaken. Utan det var även hans personlighet av att vara ”ego” trots att han var givmild och uppmärksam när han ville. Det var hur han pratade till sina barn ….som kunde vara allt från totalt kontrollerande till fantastiskt kärleksfullt. Han kunde säga högt inför sina barn att någon var fet och ful. Eller hur korkade människor är. Jag hoppades att jag skulle kunna nå hans hjärta fullt ut. Men hans förmåga att ge mig den uppmärksamheten som krävs i en tvåsamhet. den kom bara när han ville ge den. ( vilket var guld värd varje gång då)
Men som min mamma sa en gång…när man tar ut pengar från automaten så kommer pengarna direkt. Det är inte meningen att man skall stå och vänta på dem trots att man slått rätt kod 😉
Ja vad likt det låter!
Det är som om han har två sidor och när han visar den ödmjuka är han någon jag verkligen kan tänka mig att leva med. Sen kommer de där små kommentarerna som får mig att undra. Men det har aldrig varit något kränkande om mig eller min personlighet. Han har aldrig klagat eller klankat på mig. Ändå…
Lustigt Jeanette att du nämner det här med rösten; han hörs verkligen överallt!!
Han har så många sidor dock som mitt ex inte hade; denna man är glad och full av energi och vill hitta på saker, hör av sig och småpratar de dagar vi inte kan ses, vi kan drömma om framtiden, njuta av att tex laga mat tillsammans, han planerar sin tid och vill ha med mig, gillar att umgås med andra och mycket annat som jag saknat.
Tänker helt klart testa att faktiskt bara säga ”nej, det där är inte ok för mig” (så enkelt) nästa gång han säger något plumpt.
Hitintills har jag nog bara höjt på ögonbrynen eller sagt något ironiskt och någon gång har han då rättat sig och sagt att typ ” hoppsan så kanske man inte ska säg”.
Kanske är jag bara extra rädd om mitt hjärta denna gg och höjt kraven! Och är lite extra på min vakt.
Så träffande! Allt stämmer in på min tidigare relation! Han heter väl inte Thomas? 😉
Mitt tidigare meddelande var till Jeanette 🙂
Jag är precis där du är! Jag älskar energin han utstrålar, och vissa dagar när jag är lite låg tänker jag att det kanske var jag som var knepig. Att jag inte mådde bra pga min separation och att han därför agerade som han gjorde.
Men när jag är mitt vanliga jag igen tänker jag: ”nä, aldrig mer! Det är inte värt det!”
🙂 …jag för står dig Anna. För mitt ex var också väldigt social och hade många hobbys som han gärna ville ha med mig på. Va lite busig och ”egen” på ett charmigt sätt som attraherade mig väldigt mycket. Och det är inte många ”svenska män” jag har träffat som det är sånt GO i och som tar för sig av livet, sig själv och det han gillade. Det är definitivt en egenskap,… personlighet jag önskar ha i ett förhållande. Men det var jobbigt att han hade en fin gräns mellan att vara egoistiskt självbejakande till att vara fint närvarande.
Mitt ex sa aldrig något dåligt om el till mig i heller….men kunde ha förutfattade meningar om tex bilister.
Och när jag skrev att han inte skulle befatta sig med fotboll. Så ansåg han det som en vek sport. 🙂
Det finns mycket jag saknar …men skulle aldrig må bra tillsammans med honom, el någon annan med den energin.
Nu har jag lärt mig det…(förhoppningsvis :))
Det låter som om du är öppen men ändå känner in. Och det tycker jag är sunt.
Jag önskar dig all lycka till.