Oxytocin kan få oss att tro att en dejt eller partner vill oss väl (eftersom hon eller han kan ge det intrycket) vilket triggar igång våra belöningssystem. Vi vill ha mer eftersom vi känner oss så oerhört levande!
Tänk att få känna sig åtrådd, behövd, vacker och som universums mittpunkt i en attraktiv, spännande, intelligent och varm persons liv. Det är som att ha tagit några klunkar ur odödlighetens bägare.
Ibland finns varningssignalerna där från början. Ibland är de väl maskerade bakom den ”fantastiska” fasaden, liksom under vårt eget förälskelserus.
Det går några månader eller något år och fler sidor hos henne/honom har börjat komma ut i ljuset. Ibland är det tydligt. Ibland subtilt, vilket får oss att tvivla på oss själv. Vi har ju lärt oss att inte döma någon på förhand.
”Varför är Tinderappen fortfarande aktiv?” (Din vän såg henne/honom där).
”Hans/hennes humör kan minst sagt pendla. Är det jag som triggar igång känslokaos?”
”Det finns någonting hemlighetsfullt över henne/honom, men jag kan inte ta på vad det är. Det är troligen jag som övertolkar.”
Ni har ju det helt fantastiskt för det mesta, och du vill inte förstöra genom att sätta igång diskussioner som förstör förhållandet. Du känner stress i bröstkorgen men hoppet om att det så småningom blir bättre lever starkt inom dig.
Du är en förstående person och ser varför hon/han beter så här. Det har varit stökigt för henne/honom de senaste åren. Du vill stötta, hjälpa och t.o.m. rädda genom din kärlek. Du är kanske även övertygad om att du inte kan få det bättre tillsammans med någon annan. För att inte tala om ångesten över att vara ensam eller gå på en rad meningslösa dejter. Du kämpar vidare!
Några varningssignaler inom dig:
- Det finns ett alltför stort glapp mellan vad vissa av dina känslor säger och förnuftet.
- Du lägger mycket tid och stor energi på att försöka förstå varför det uppstår konstiga situationer i förhållandet.
- Du kämpar ständigt med att försöka dämpa frustration och förtvivlan.
- Du går runt med ett kroniskt hopp om att det en dag kommer att bli bättre.
- Din kropp är inte avslappnad. Dina tankar går ofta på högvarv.
- Gränser flyttas ständigt bakåt och dina värderingar har ”glömts” bort.
- Du är orolig eller t.o.m. rädd!
Medkänsla och kärlek är det som gör oss till människor. Det har fått mänskligheten att överleva som art. Men kom ihåg att medkänslan till dig själv inte får lyftas ut ur ekvationen.
Medberoendet älskar när vi förhandlar med vår integritet!
Michael Thor Larsen – relationscoach
Lämna en kommentar