”Tänk om han använder kärnvapen! Kanske sprider kriget sig. Tror du att det når hit? Tänk om vi dör!”

Jag svarar utan försköning: ”Han kanske gör det för att se vad han kan komma undan med. Psykopater trånar efter makt, men är även rädda för sin egen förgänglighet. Det handlar inte om vi dör, utan när vi dör. Vi måste se till att leva medans vi lever.”

Varken du eller jag vet hur många fler vårar som vi har framför oss. Vi vet inte hur många fler magnoliablomningar som vi kommer att få njuta utav, eller koltrastens mjuka sång. Vi vet inte om vi får leva så länge så att vi hinner få barn, se våra barn som vuxna eller leka med barnbarn. Vi vet inte!

Men vi förväntar oss genom att hoppas, längta och drömma om det vackra längs med vägen.

Så lätt att rusa in i ta för givet fällan! Vi glömmer att våra föräldrar inte kommer att vara här för evigt. Vi skjuter på den där fikastunden tills vi har mer gott om tid. Mer tid?

Ge någon du älskar en komplimang, en liten present, din tid. Att ge av sin timmar och närvaro är något av det mest kärleksfulla som vi kan göra.

Lyft undan det emotionella bråtet som gör att du inte kan ta dig fram på skogsstigen. Berätta för en klok och varm person om vad du bär runt på. Det blir lättare när du hör din egen röst formulera vad du har gått och går igenom. Vi får perspektiv och troligen upptäcker vi att det finns en stege upp ur den där psykologiska gropen.

Tänk om vi dör! Ja, vi kommer att dö en dag. Så därför: se till att leva så stort som du bara kan. Var generös mot andra och dig själv. Reflektera kring vad värdighet och frihet innebär, och agera.

Fängsla inte dig själv genom att vara konstant upptagen med vad andra ska tycka och tänka. Det spelar ingen roll!

Gör något med ditt liv som lämnar sköna fotspår efter sig. Läs sagor för de små. Skriv, ta hand om sjuka, inspirera, håll sjukdomar borta genom renhållning, vägled en ung människa till att utbilda sig. Gör sådant som får dig att respektera dig själv så att livet känns meningsfullt.

Var en försvarare av frihet. Även din egen!

Allt det bästa till dig en dag som denna min bloggvän.

Michael Thor Larsen – relationscoach