Oj vad det är lätt att förlora sig själv i känslomässigt kaos när vi genomgår en separation eller skilsmässa. Sidor vi inte visste fanns inom oss eller hos vår f.d. kan börja läcka fram likt en lavaström. Personen vi en gång stod närmast har förvandlats till en främling och det gör ont. Fruktansvärt ont!
Det är mänskligt att begå misstag – tro mig! Har själv trampat i flera av uppbrotts fällorna, där jag i efterhand ropat: ”hur kunde jag!? Fuck!”
Under några dagar framöver kommer jag blogga om några spelregler som jag själv önskat fanns inpräntade i mitt medvetande under de mörkaste dagarna. Egentligen är det inte främst regler, utan förhållningssätt där du agerar på ett sätt som gör att du kan stå upprätt på insidan oavsett vad.
– Sörj och ta hjälp ta hjälp av erfarna och insiktsfulla personer när det blir för tufft. Tårar liknar svettfunktionen som ”kyler” och rensar insidan när det blir hög belastning.
– Barnen först! Allt du gör och säger bör vara med barnens bästa för ögonen: ”såsom jag nu agerar – på vilket sätt gör det mig till en ännu bättre förälder?”
– Förminska och smutskasta aldrig den andra föräldern. Det skadar i förlängningen dina barn.
– Det finns en framtid som väntar på dig. Förstör den inte genom att göra och säga saker som inte går att reparera. Ord kan skada! (Skulle kunna skriva ett helt inlägg om detta). När det byggts upp ett inre tryck av starka känslor till följd att vi känner oss orättvist behandlade, svikna, bedragna etc. känns det som ”om vi bara måste få det ur oss. Jag måste få rensa luften!” Ventilera på andra sätt än att slänga det i ansiktet på ditt ex. När du är arg, skriv ned vad du känner och/eller träna fysiskt. Det är förlösande.
Fråga dig själv: vem vill jag vara om ett år från nu? Vad vill jag känna och hur skall jag nå dit?
Imorgon kommer det mer min kära bloggvän. Önskar dig en fin fredag!
Michael Larsen – livscoach
Tack för värdefulla förhållningssätt. Har burit dem med mig hela helgen…
Precis såsom jag önskar att det skall vara:-)