attityd

 

 

 

 

 

 

Orden har just uttalats – antingen genom oss själva eller så är vi olyckliga mottagare av dem: ”jag vill skiljas… jag älskar dig inte längre… det finns någon annan…”

Det är svårt, ja för att inte säga omöjligt att kunna ta till sig de goda råden som familj och vänner välment vill lindra oss med.

Tunnelseende, ett sargat självförtroende och tårar från djupet, är naturliga konsekvenser av chocken från det inte sällan oväntade: ”det kom från ingenstans…hur kan hon/han göra så här mot mig? Jag kommer inte att överleva detta.”

När vi är mitt uppe i den värsta förtvivlan och desperationen över att just ha blivit ”bortsorterade”, är en varm hand, kär väns axel och ett par ögon som ser, den ovärderliga valutan. Kloka ord är för framtiden – inte nu.

Att klä frustrationen i ord kan liknas vid att hänga upp kläderna som ligger utspridda och hopknycklade överallt – på galgar, vika ihop och placera dem i hyllor och skåp. Struktur gör att vi lättare kan andas.

Att sörja innebär bl.a. att få prata av sig, om och om igen – ibland tills vi är utmattade och trötta på att höra vår egen röst. Herre Gud! Drömmar om framtiden har på ett par andetag och av några får uttalade meningar krossats – du har all rätt att vara nere för räkning. Vi är människor!

PARADOXEN ÄR ATT VI ÄR ENSAMMA I SORGEN – MEN VI SKALL INTE BEHÖVA SÖRJA I ENSAMHET. Det bästa skyddet mot psykologisk ohälsa är att ha varma och insiktsfulla människor omkring sig.

Michael Larsen – livscoach