Att bli lämnad av någon vi älskar ligger högt på listan över stress vi kan utsättas för. Det är i de allra flesta fall även oerhört svårt för den som tar steget att avsluta relationen.
Så vad gör vi med alla känslor som sköljer över oss och hur går vi vidare efter ett avvisande? Vad gör vi med skuld, ett krossat självförtroende, sorg och tomhet?
Först av allt: vi vill så gärna att allt skall ha en lösning och att det skall finnas logik i det som sker – så är det inte alltid och det kan göra fruktansvärt ont. Vi är utelämnade åt kontrollöshet, något som de flesta av oss skyr likt pest.
Personen vi haft en relation med, vi kunnat anförtro oss åt och som kanske varit vår bästa vän är nu plötsligt likt en främling. Hon eller han har fattat ett beslut som påverkar hela vårt liv och framtiden och det finns ingenting vi kan göra åt det valet. Häri ligger den största vanmakten.
Känslomässig smärta är inte något man löser genom en magisk trollformel och smarta knep, utan en process vi kämpar oss igenom – dag för dag. I stunder kan det t.o.m. kännas som om vi inte skall överleva.
Det behövs TID för att läka och bli hel igen. Det kan låta kärvt, men separationer handlar om att härda ut det som känns outhärdligt.
Glöm aldrig att:
Du är MER ÄN en annan persons åsikter, uttalanden och känslor gällande dig.
Du är MER ÄN ett sargat självförtroende.
Du är MER ÄN en som missade varningssignaler och som tyngs ner av skuld.
Du är MER ÄN drömmarna som ryckts ifrån dig.
Du är MER ÄN tårarna som aldrig verkar vilja ta slut.
Sakta, sakta kommer du att vinna personlig styrka och känna att det finns något mer än ett ensamt nu som väntar på dig.
Jag vet att det kanske kan låta fullständigt främmande mot bakgrund av vad du går igenom, men en dag kommer nya leenden, mjuka dofter, behagliga synintryck, fantastiska låtar spelas och drömmar ta form i ditt inre. En ljummen vind kommer att nå ditt ansikte och ryggen kommer att rätas ut.
Michael Larsen – livscoach, mental tränare och rådgivare
Det är jag som har lämnat, efter sju år. Han vill inte annat än att ha mig tillbaka, han tror nu att han insett ”allt” som var fel. Men hur kan man tro på att det inte blir likadant igen…?
Mitt dåliga samvete och min skuld äter upp mig. Har så dåligt samvete över att jag äntligen börjar må bättre fastän han mår skit ännu. Vad gör man av all sin skuld? Skulle uppskatta ett eget inlägg om det 🙂
Förstår att det känns tungt. Samtidigt gäller det att komma ihåg vad det var som fick dig att lämna relationen. Du har säkert försökt i det oändliga tills du kom fram till ditt beslut. Tack för ditt tips om blogg inlägg: skall skriva om det.
Tack Michael för dina otroligt träffande ord idag. Du sätter ord på mitt liv, mina känslor och min dagliga kamp.
Ska läsa det om och om igen….dag efter dag.
Tills det sista stycket du skriver sakta känns i mitt system.
Då ska jag vända blad….
/Linda
Bra inställning Linda:-) Låt orden bli en del av dig. All värme till dig en dag som denna.
Ja, några punkter är mina men att jag är värd mer vet jag men huvudet säger att jag är värd mer men själsligen känner jag inte det helt ännu.
Det kommer en dag då huvud och hjärta är i takt med varandra:-)
Tack för dessa ord. Jag är precis nu i ett märkligt limbo där min man inte vill röra mig, inte vill prata om framtiden. Han säger stt vi älskar varandra men nog inte ska leva tillsammans. Jag förstår egentligen att hangar rätt. Men jag vill att vi ska kunna lösa det. Han är relations/sex/kärleksbetoende och jag gravt medberoende. Jag kan inte tänka mig en framtid där jag bara har barnen halva tiden.
Så så ledsen nu. Vi bor i hop. Försöker vara så mkt isär som möjligt. Jag litar inte på honom. Han tror jag kontrollerar honom fortfarande, trots att jag slutat helt.