En fortsättning på det som jag skrev igår om att vi inte alltid väljer det bästa för oss själva.
Vi har en vilja att välja. Eller? Om svaret är ja, hur stark är i så fall den fria viljan? Och hur använder du den?
Om vår övertygelse däremot, är att vi är helt i händerna på luststyrda impulser, har vi ett helt batteri av ursäkter till att kunna skada oss själva och andra, gång efter gång: ”sån är jag bara!”
Minns kvinnans kloka ord: ”det är sexigt med impulskontroll”. Jag är enig!
Vi kan fråga:
”Vad kommer att hända med mig på sikt, om jag väljer bort kärleken till mig själv p.g.a. destruktiv sexuell attraktion? Om jag sårar mig själv på djupet med ord som: men vi har fantastisk sex!”
För att någon timme senare i förtvivlan snörvla fram: ”han/hon ljuger och bedrar mig ständigt! Detta bryter ned mig!”
Här har du ett val. Det kanske inte är ett lätt sådant för dig, men du har ändå ett val: att respektera dig själv mer än den tillfälliga känslan, eller illusionen av att vara och betyda något för någon.
Belöningssystemet i hjärnan kan vara minst sagt förrädiskt – vi vet att kicken är kortvarig och att det långsiktiga kan och kommer att knäcka oss. Hur värdefull är du? Hur upprätt tänker du leva från och med idag? Vad tänker du betyda för dig själv?
Att medvetet välja sex är betydligt sexigare än att sexet ständigt väljer oss. Tillåt dig själv att leva med öppna ögon!
Kärlek, lust, attraktion och självvärde/respekt kan och måste få bo på samma plats.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Hur stark är viljan att välja? Det träffade mig i magen idag! Jag förstår att livet handlar om att göra kloka val. Och att det är svårt, det kräver en enorm vilja att gå emot sina känslor. Min vilja att välja rätt är ofta för svag i stunden.
…att komma till insikt om sitt eget värde…är det så man stärker sin vilja att välja det som gör gott i längden? Låter logiskt…
Inser att jag alltid känt mig tvungen att välja mellan inget alls eller de där smulorna…aldrig att jag upplevt att det är möjligt att välja det jag egentligen är värd. För det mesta har jag valt inget, ibland har jag bara inte motstå att välja smulorna…men jag är så less, så less…jag kunna se att jag har ett tredje alternativ och välja det jag verkligen är värd. Är det så att det finns i närheten utan att jag kan se det??? Jag undrar allt.
Jättebra skrivet Petra. Fast jag är man känner jag igen 100%.
Men de svek man orsakar mot andra går aldrig nånsin att polera bort, blir livslånga revor i partnerns själ. I stundens passion, gäller att tänka, är jag beredd stt betala det priset..
Intressant Putte! Jag har aldrig varit otrogen mot någon, och är stensäker på att jag aldrig skulle kunna vara det. Eftersom jag tycker det är så fel. Tror verkligen att mina värderingar sätter stopp där. Men nu när jag läste din kommentar så inser jag att det är just den där värderingen kring mig själv och mitt eget värde som är för svag ibland för att jag ska välja bort det som är fel att göra mot mig själv. Valet står inte mellan inget och smulor…det står mellan mig själv och smulor…tack!
Kan inte du ha en adventskalender, Michael, där man får en chans att vinna samtalstid med dig – kloka man! Jag har ingen möjlighet till privata samtal men OJ vad jag skulle behöva det!
Det du skriver går många gånger in i hjärtat, får hjärnan att sätta sig upp i vaken position och jag tänker AHA! Tack!
Jag har äntligen vågat välja. Så mycket som var bra, utseendet, ögonen, smilet, sexet, passionen, middagsstunderna…men så mycket som var dåligt. Bråken blev stora som berg, många fula ord, förlåten kom när man i princip trampat honom på strupen, oviljan att göra ngt på egen hand gjorde att jag inte heller gjorde ngt på egen hand. De två slagen som kom vid två olika tillfällen,. Visst han var onykter, jag var arg på honom, men ändå. Nu har jag gjort mitt val och har under en veckas tid verkligen känt mig mycket lugnare på länge… Trodde jag skulle bryta ihop av saknad, men det har jag inte gjort. Kanske har detta valet legat inom mig under så lång…
Starkt av dig Vilsen!
Ja ibland måste det sunda förnuftet få råda… Mitt hjärta är värt så mycket er än bara kärlek när saket och ting är bra.
Bra valt av dig Vilsen!!! Och väldigt starkt gjort! Hoppas du är riktigt stolt över dig själv! Kram
Tack Petra35. Jag vet inte vad jag är egentligen. Lite ledsen för att det inte blev som vi hade tänkt. Men för mycket storm i relationen tar för mycket… Jag känner mig så rofylld på ngt sätt. Än så länge inget bryt av saknad. Bara lite små funderingar framåt morgonkvisten, vad gör han nu? Men en dag i taget! Jag vill inte ha fler fula ord mot mig, inga fler örfilar ( fast att det e mitt fel oxå enligt honom), o inga fler bråk. Jag vill känna mig trygg o det gör jag nu…
du är så stark och du har valt dig! lycka till nu
Jag vet att jag borde välja att avstå… Men i stunden vinner lusten över förståndet…
O jag väljer honom om o om o omigen…
Så kommer det att vara tills du verkligen kommit till insikt gällande ditt eget värde Zuzz…
Om jag väljer att välja det jag vet inte är mer än sexuell attraktion? Om jag aktivt väljer det förnuftet vet inte är bra i längden? Om längtan är större än förnuftet? Om jag vet att det är ett aktivt medvetet val?
Måste det bli ett dåligt val för mig då?
Jag tror att du har svaret…
Klockrent inlägg idag!
Själv har jag verkligen övat mig i impulskontroll det senaste halvåret, inte främst ur den aspekt du beskriver, men att inte gå igång på och starta bråk med exet.
Nu har jag precis träffat en man. Som är helt olik de män jag har haft förhållanden med tidigare. Som jag inte känner någon stomande passion för (vilket jag alltid trott är ett bevis på stor kärlek), men som jag blir glad med, kan vara mig själv med och som vad jag kan bedöma är en riktigt bra kille som har den stabilitet och inre trygghet som jag såväl behöver hos en partner.
Men; det har varit ett medvetet val att fortsätta träffa honom. Hade det varit före mitt ex hade jag valt bort honom för länge sedan. Då styrdes jag helt av mina känslor och glorifierade det där magiska, stormande, passionerade som jag mötte – men som sedan blev destruktivt.
Efter skilsmässan och allt arbete med mig själv har jag till slut förstått att jag är värdefull. Och jag har medvetet bestämt mig för att inte gå in i en destruktiv relation till, utan en man som ser mig som lika värdefull som jag ser mig själv.
Det har inte varit något lätt val, inte alls. Men som du skriver; jag har ett val. En till destruktiv relation som stormar och kan göra mig hög på kickar åt alla håll, eller att börja se något annat, något nytt, något som inte är himlastormande, men som kan byggas upp till något bra och beständigt.
Om det blir en varaktig relation med denna man har jag ingen aning om ännu. Men jag är glad och stolt över mig själv att jag har gått emot mina automatiska känslostormar och börjat välja medvetet.
Låter härligt Marianne!