”Nu har jag lyckats förstöra ytterligare ett förhållande trots att han var helt fantastisk mot mig!”
”Han kränker mig genom iskall tystnad, säger att jag är tjock och inte kan fostra barnen. Mitt självförtroende är i botten! Och jag blir kvar!”
”Jag vet att jag egentligen inte har någon anledning att vara svartsjuk, men ändå förstör jag genom att fråga ut henne och leta igenom hennes mobil. Jag kan bara inte låta bli.”
Två ytterligheter: bryta ner det som är fint, tryggt och kärleksfullt. Eller bli kvar i det som knäcker oss. Varför?
Föreställ dig två personer som möts och blir förälskade: en av dem har en svag självkänsla och lågt självförtroende. Den andre är en beskyddande och hjälpande personlighet och vill rädda den andre ur sin utsatthet. Några månader eller ett år in i relationen har det som först lockade ”hjälparen”, nu förbytts till avstånd. Det låga självförtroendet uppfattas nu som kvävande, kontrollerande och oattraktivt i partnerns ögon. Deras förhållande har blivit en arena för klängighet, anklagelser och medberoende. Ingen av dem ser vad som pågår och arbetar därför inte med sig själva, vilket har lett till självskadebeteenden. Vi skadar andra och oss själva genom att inte se och förändra det som är destruktivt.
Om vi t.ex. har en stark separationsångest kanske vi dras till någon som vi vet inte skulle lämna oss: någon som söker trygghet före allting annat. Även om det innebär ett kärlekslöst förhållande. Två som stannar för att inte röra upp trauman i sina liv: övergivenhet och rädsla för det okända. Två som känner att de har kontrollen – även om det saknas attraktion och kärlek. Det kan t.om. förekomma kränkningar, men vetskapen om vad man har går före allting annat.
Självskadebeteenden och relationssabotage går hand i hand. För en del människor kan livet kännas så fruktansvärt inrutat och grått att de startar drama för att få känna, även om det bryter ner. Andra försätter sig i strömsparläge för att inte känna.
Att få känna är en av de starkaste drivkrafterna inom oss och det är därför som vi lyssnar på musik, ser film, älskar, reser, tränar, lagar fantastiska middagar, blir förälskade… Det får oss att känna oss levande! Tyvärr kan även olika former av missbruk ge oss illusionen av att vara levande. Sinnena öppnas upp och vi tror att vi är kreativa och oövervinnerliga. Men vinsten är kortvarig och någonstans vet vi att vi skadat oss själva, vilket skapar ångest. Vi försöker dämpa ångesten genom nya rus, drama och kaos – självskadebeteende står i kö och flirtar med vår ångest.
Relationsförstörelse och åverkan på sitt jag, kommer i många olika skepnader: vi kan vara introverta, tystlåtna, konfliktskygga och anpassningsbara (vilket är ena ytterligheten). Eller så antar vi en helt annan ansiktsmask: extrovert, utåtagerande, högljutt aggressiv, iscensättare av konflikter…
Att bryta självdestruktiva beteenden är något av det viktigaste som vi kan företa oss. Med ökad medvetenhet om oss själva och hur vi blir i våra relationer, kan vi börja agera annorlunda. Vi behöver samla på oss nya erfarenheter som ger oss den djupa känslan av värdighet, att vi kan förändras genom våra val och att våra relationer och andra människor formas av våra handlingar.
Hur ser ett värdigt Du ut? Vilka val gör du? Hur ser vägen ut som du rör dig på? Vilket bråte på vägen behöver röjas bort? När börjar du förändringen?
Michael Larsen – relationscoach
Jag har flera destruktiva beteenden.
Jag kan ta saker väldigt personligt och känna mig djupt sårad även när jag med distans kan se att det har väldigt lite med mig att göra.
Då börjar jag fundera kring vad som var mitt ansvar, borde jag agerat annorlunda osv. så jag ältar saker i huvudet går igenom vad jag sagt och gjort och funderar på om det var bra gjort och ältandet leder till dålig sömn, svårt att äta och det gör att jag tappar energi och muskler vilket gör att jag får svårt att orka träna ordentligt.
Jag har också lätt för att lägga ut min energi och fundera på varför någon annan gjorde si eller sade så och då fokuserar jag mindre på mig själv och analyserar och tänker på den andra istället för att lägga fokus på mig.
Det är lätt hänt men jag jobbar på det varje gång jag kommer på mig själv.
Du började inlägget som om det var jag som beskrev hur jag känner just nu. Det började så bra. Jag med dåligt självförtroende och han som en hjälpande hand. Det är mitt andra förhållande jag förstör för att jag inte klarar av att möta kärleken som ges till mig.
Jag lämnade för att mannen jag älskar mådde dåligt i vårt förhållande och jag ångrar det varje dag. Men vi kunde inte fortsätta som vi gjorde. Jag förstörde honom.
Vad blir nu mitt nästa steg.
Hur går jag vidare.
Det är en stor skuld att bära. Om jag vara hade…