”Nu har jag lyckats förstöra ytterligare ett förhållande trots att han var helt fantastisk mot mig!”

”Han kränker mig genom iskall tystnad, säger att jag är tjock och inte kan fostra barnen. Mitt självförtroende är i botten! Och jag blir kvar!”

”Jag vet att jag egentligen inte har någon anledning att vara svartsjuk, men ändå förstör jag genom att fråga ut henne och leta igenom hennes mobil. Jag kan bara inte låta bli.”

Två ytterligheter: bryta ner det som är fint, tryggt och kärleksfullt. Eller bli kvar i det som knäcker oss. Varför?

Föreställ dig två personer som möts och blir förälskade: en av dem har en svag självkänsla och lågt självförtroende. Den andre är en beskyddande och hjälpande personlighet och vill rädda den andre ur sin utsatthet. Några månader eller ett år in i relationen har det som först lockade ”hjälparen”, nu förbytts till avstånd. Det låga självförtroendet uppfattas nu som kvävande, kontrollerande och oattraktivt i partnerns ögon. Deras förhållande har blivit en arena för klängighet, anklagelser och medberoende. Ingen av dem ser vad som pågår och arbetar därför inte med sig själva, vilket har lett till självskadebeteenden. Vi skadar andra och oss själva genom att inte se och förändra det som är destruktivt.

Om vi t.ex. har en stark separationsångest kanske vi dras till någon som vi vet inte skulle lämna oss: någon som söker trygghet före allting annat. Även om det innebär ett kärlekslöst förhållande. Två som stannar för att inte röra upp trauman i sina liv: övergivenhet och rädsla för det okända. Två som känner att de har kontrollen – även om det saknas attraktion och kärlek. Det kan t.om. förekomma kränkningar, men vetskapen om vad man har går före allting annat.

Självskadebeteenden och relationssabotage går hand i hand. För en del människor kan livet kännas så fruktansvärt inrutat och grått att de startar drama för att få känna, även om det bryter ner. Andra försätter sig i strömsparläge för att inte känna.

Att få känna är en av de starkaste drivkrafterna inom oss och det är därför som vi lyssnar på musik, ser film, älskar, reser, tränar, lagar fantastiska middagar, blir förälskade… Det får oss att känna oss levande! Tyvärr kan även olika former av missbruk ge oss illusionen av att vara levande. Sinnena öppnas upp och vi tror att vi är kreativa och oövervinnerliga. Men vinsten är kortvarig och någonstans vet vi att vi skadat oss själva, vilket skapar ångest. Vi försöker dämpa ångesten genom nya rus, drama och kaos – självskadebeteende står i kö och flirtar med vår ångest.

Relationsförstörelse och åverkan på sitt jag, kommer i många olika skepnader: vi kan vara introverta, tystlåtna, konfliktskygga och anpassningsbara (vilket är ena ytterligheten). Eller så antar vi en helt annan ansiktsmask: extrovert, utåtagerande, högljutt aggressiv, iscensättare av konflikter…

Att bryta självdestruktiva beteenden är något av det viktigaste som vi kan företa oss. Med ökad medvetenhet om oss själva och hur vi blir i våra relationer, kan vi börja agera annorlunda. Vi behöver samla på oss nya erfarenheter som ger oss den djupa känslan av värdighet, att vi kan förändras genom våra val och att våra relationer och andra människor formas av våra handlingar.

Hur ser ett värdigt Du ut? Vilka val gör du? Hur ser vägen ut som du rör dig på? Vilket bråte på vägen behöver röjas bort?

Livet efter narcissisten, eftervåld & traumabindning” – webinar 30/12. Du är varmt välkommen! Följ länken den här länken för anmälan.

Michael – relationsterapeut