självvärde

För de allra flesta är det en självklarhet att vi måste tycka om oss själva för att kunna ha sunda relationer och att självvärdet är en av de absolut viktigaste beståndsdelarna. Men det är nödvändigt att förstå mer än via huvudet – hjärtat behöver känna: ”det är ok att vara jag!”

Det är i vår värld väldigt lätt att bygga upp en falskt konstruerad självbild/självvärde genom sociala medier. Hur många har sett smutstvätten, depressionerna och sjukdomarna på Facebook? Nej, där är det snygga bilder på fredagsmiddagen och vinet, resorna, kläderna och de andra accessoarerna som gäller. Det är förståeligt och mänskligt att vilja visa upp det goda lyckade livet.

Det ligger som sagt nära till hands att koppla självvärdet till godkännande och applåder från omgivningen, men det ligger djupare än antalet likes, utan hur vi känner i mörkret innan vi går till sängs, när distraktionerna och stimmet lagt sig. VEM ÄR JAG EGENTLIGEN? Om allt försvann och det bara var jag som stod här?

Det finns några saker som inte går sortera bort när vi pratar om att se och känna värdet i den egna personen: bilden vi har av oss själva (självbilden), förmågan till empati och kunna vara förlåtande gällande egna misstag, de uppbyggande vanorna som gör att vi kan tycka om livet vi lever. Det går inte att le mot personen i spegeln om vanorna är destruktiva (om vi inte lever i fullständig förnekelse förstås).

Självvärdet är inte något man hittar genom magisk upplysning på en bergstopp och sen är allt klart, utan en färskvara som är beroende av attityd till allt levande omkring oss. Vi behöver kunna se, erkänna och acceptera, ja, t.o.m. omfamna det som inte är alltför smickrande inombords: såren, ärren, bristningarna, tvivlen etc.

Vad säger du min bloggvän? Vad är självvärde för dig?

Michael Larsen – livscoach och mental tränare