En repris från i somras:
Ju äldre mina döttrar blir, desto mer tänker jag på min roll som pappa och hur jag är som man. Men också hur jag ser på kvinnor i allmänhet, eftersom alla är någons dotter.
För ett par år sedan ställde jag mig själv frågan för första gången: ”skulle jag vilja att mina döttrar, när de en dag träffar någon, önska att de mötte en person med mina egenskaper?”
För det första – vad gör den här frågan med dig? Jo, den skärper sinnet kring den egna personen. Här gäller det att vara ärlig eftersom allt ställs på sin spets.
Din dotter i relation med en man med dina personliga kvalitéer.
Vet du vad det bästa med frågeställningen är? Den tvingar oss att vara ärliga mot bilden framför spegeln. Vi har inte råd att låta ursäkter, försköningar och bortförklaringar falla igenom. För mycket står på spel.
Fråga dig själv: hur pratar jag med mina manliga vänner om kvinnor? Vilken är min djupare attityd?
Skulle du vilja att din dotter var tillsammans med en person med dina alkoholvanor, sätt att hantera frustration och nederlag, sexuella inställning och syn på förhållande?
Stanna kvar med frågorna en liten stund.
Visst hade det varit oslagbart att tryggt kunna svara JA på dem?
Om det råder tveksamt eller om svaret inombords är nekande är den goda nyheten att förändringar ligger inom ditt maktområde. Ärlighet kräver mod.
Mitt personliga svar? Jag är good enough men tänker inte vila.
P.S. Senare blogginlägg kommer att handla om vilken slags kvinna du vill att din son en dag skall träffa. Frågeställningarna är egentligen identiska.
Jag medveten om att det finns olika sexuella orienteringar och nu tog jag detta ur ett heterosexuellt perspektiv. Frågorna i det här inlägget är lätta att översätta på alla.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Intressant fråga, jag har ställt samma fråga i mina senaste relationer. ”Skulle jag vilja att mina döttrar var tillsammans med denna man ?” Vid dessa två tillfällen blev svaren ett definitivt nej. Frågan hjälpte mig att våga se det jag så djupt kände.
I detta läge blir det är omöjligt att ställa frågan utan att hantera svaret.
Jag arbetar ständigt med samma frågeställning runt min egna person och tror det skärper sinnet och ökar känsligheten
Du sätter precis de orden som jag tänker. Mitt svar är också Nej. Dags att ta tag i det. Kram.
Har ställt denna frågan till mig själv många ggr & även till min sambo. Jag önskar av hela mitt hjärta att min dotter finner en man som inte alls är som sin far, men han förstod inte frågan när jag ställde den. Hans svar bar nått i stil med -Men jag bryr mig ju om mina barn, myser, har dom i knät, pratar & hjälper dom. Ja dom ja, men deras mamma?! Barn behöver se att de vuxna bryr sig om varandra på ett kärleksfullt sätt, dom ska inte behöva växa upp & se det dom ser. Men jag får inget svar…
Vår dotter (yngre tonåren) är mkt lik sin pappa, svårt att erkänna fel, be om ursäkt, svårt för kramar medans pojken (några år yngre) är mer som jag, kramgoo, säget förlåt lite för ofta osv.
Har du nån erfarenhet om hur barnen kan ta skada av att växa upp i ett hem med en far som kör med härskartekniken?
Kan tilläga att jag vet vilken svår uppväxt min sambo har haft, med föräldrar som inte varit några föräldrar, pappan stack i långa perioder då rastlösheten rev i honom med missbruk & dog också av en överdos för många år sedan. Mamman som är socialt handikappad (sambons ord & jag håller med), egoistisk, kanske något narcissistisk. Han har fått utstå massor av mobbing i skolan osv.
Det är för mig en förklaring till varför han beter sig så här men inte en ursäkt, han är vuxen & kan inte lägga över alla sina fel på mig….