Är det ett krig som ska vinnas? En partner som ska veta att du just i denna stund har rätt och att hon eller han har fel? Vilken skön känsla det är för egot att få uttala de sista dräpande orden! Men vad kostar ”segern”? Vad händer inom mannen eller kvinnan som du lever tillsammans med när du har de ”vassaste” argumenten? Han eller hon kanske tystnar, men inombords händer det någonting som gör att det sluter sig och ett känslomässigt avstånd börjar ta form. Den som känner sig förbisedd, härskad över, hånad, förminskad, kommer förr eller senare att hitta styrkan att gå sin väg.

Ett skrikande ego hör inte hemma i en parrelation! Jag hör dem som tar ut sin litenhet och frustration på den de påstår sig älska, men det kan bara leda i en riktning.

Människor kan stanna kvar i sina förhållanden av rädsla för ensamhet eller självanklagelser: ”det är kanske mig det är fel på?” Men det har ingenting med kärlek att göra!

Jag pratar med kvinnan som har plattats till i åratal; hon radar upp alla emotionella övergrepp som han har begått. Känner mig frustrerad därför att hon tillåter sig själv att utsättas för kränkningarna. Gång på gång tillåtes den tragiska “serien” att få fler ”säsonger.”

Efter varje samtal har hon fått nya kvittenser på hur sjuk relationen är. Men hon stannar! Jag förklarar för henne att styrka och självförtroende inte kommer att ta fäste inom henne så länge hon stannar. Men hon stannar! Förklarar att jag inte kan hjälpa henne med konstgjord andning och att våra samtal endast tjänar som tillfällig ångestlindring för henne. Ett år senare hör hon av sig igen: det visar sig att hon stannar. Jag hade önskat att jag kunde skriva om att hon lyft sig själv ur detta träsk, men det har hon inte. Huset och konstruktionen/illusionen av att vara en familj ger henne näring till att fortsätta, trots det känslomässiga slaveriet.

Att ha barn tillsammans en narcissist – webinar torsdagen den 25 juli klockan 21.00. Du är varmt välkommen! Följ den här länken för anmälan.

Michael Larsen – relationscoach