Fenetylamin är förälskelsejunkiens högsta trofé. Ämnet som ger ett enastående rus – antidepressivt till tusen! Den här fantastiskt potenta substansen ger dock inga kickar över tid. Det behövs mer än en startraket för att resan skall kunna fortsätta.
Att bygga kärlek är någonting helt annat! Först av allt: hela relationer handlar om två personer med inställningen 100/100 – inte 50/50 som vi ofta hör. Två individer som tar fullt och medvetet ansvar för sitt bagage och relationsmönster. Som börjar ta tillbaka och ”äger” sina projektioner (kommer att skriva mer om detta).
Det är ingenting vi gör med en sveprörelse. Vi måste ta en närmare titt på vad som döljer sig i de egna byrålådorna, sluta snegla och anklaga gällande vad som ligger i partnerns.
Kärleken är alltså oändligt mycket mer än en känsla, utan något vi väljer att göra varje dag. Som någon skrev: ”Love didn´t happen to us. We´re in love because we each made the choice to be.”
Dr. Jeffery M. Schwartz sätter fingret rakt på kärnan: ”you have to act yourself into a right way of thinking and feeling, rather than try to think and feel yourself into a right way of acting.
Läste det själv flera gånger. Klockrent! Handlingar och vanor skapar tankar och känslor.
Upprepar mina ord från tidigare:
Känner du dig vacker i närheten av din partner? Känns ditt ansikte mjukt och avslappnat i relationen? Är axlarna sänkta? Vilar lugn där du rör dig??
Det finns ett relationshelvete. Och ett relationsparadis. Vi är konstnärerna som drar penseldragen. Frågan är vem vi låter sätta färger på vår tavelduk. En dålig karikatyr eller ett oförglömligt mästerverk?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Åh tack Michael!! Klockrent! Men inser åter igen att det handlar mycket om tur, att möta någon med ”rätt” inställning… Nästa gång jag ger mig in i en relation, ska jag tvinga honom att läsa din blogg!! 😉
Du är fantastisk! <3
Underbar respons Maria H! Tack!
Håller helt med dig Maria! ALLA par borde läsa den. Hur man vårdar sig själv och sin partner till att bli sitt bästa jag, och ett vi tillsammans <3
Intressant inlägg detta!
Jag tror nog att vi visst drabbas av kärleken, eller snarare förälskelsen för kärlek är djupare än förälskelse. Men för att kunna drabbas av förälskelsen så kräver det att vi gör ett omedvetet aktivt val. Med det menar jag att man måste ha kommit såpass långt i bearbetningen av en gammal relation innan man överhuvudtaget kan öppna sig för en ny förälskelse. Jag tror nog man kan drabbas av ett intresse för en annan människa redan innan den gamla relationen är bearbetad men att bibehålla det nya och utveckla en riktig kärleksrelation, det kräver att det gamla är bearbetat.
Det skiljer sig säkert mellan olika människor men detta är det jag sett och säjlv upplevt. Visst har jag upplevt intresse för andra män men jag har inte kunnat fördjupa intresset utan att riskera att hamna där jag varit tidigare.
Jag drömmer såklart om att möta den rätte, att få uppleva den där djupa kärleken.
Dina sista frågor i inlägget…kände jag mig vacker i min långa relation? Var ansiktet avslappnat och axlarna sänkta? Vilade ett lugn över mig och relationen? Svaret är nej på alla dessa frågor. Upplevde aldrig detta under de 21 år vi var tillsammans. Men jag ville och kämpade på och försökte arbeta på det så gott jag kunde. Men man är två i en relation.
Den dag jag är redo för en ny kärleksrelation så kommer jag drabbas av förälskelsen och jag kommer arbeta för att fördjupa kärleken. När detta kommer ske vet jag inte, det kan ske imorgon om jag träffar den rätte men det kan också dröja eller aldrig ske. Men fram till dess är det viktigaste kärleken till mig själv, en kärlek som också måste vårdas för älskar du inte dig själv blir det svårt att kunna älska det som finns i en relation och fördjupa denna. När man är bränd efter en kraschad relation etsar sig nog lättare rädslan fast, rädslan för att det ska blir likadant igen och då r risken stor att det också blir så. Rädslan är också något man måste arbeta med, det finns viss risk att rädslan kan göra skada på så sätt att det blir vad vi tänker…lite självupplevd profetia. Därför är det viktigt att arbeta med sig själv och inte slänga sig hals över huvud in i en ny relation.
Det är nästan lite ”fult” att säga att man älskar sig själv, men det är något mitt ex har lärt mig såhär långt efter separationen…man måste älska sig själv. Han sa alltid detta och som 20-åring tyckte jag det lät väldigt konstigt att han sa så, han var den första jag träffat som faktiskt sa detta. Men idag förstår jag det, jag lärde mig något av det han sa för många år sedan för först nu reflekterade jag över det och ser värdet i det.
Håller med dig, väldigt klokt skrivet ”Ensamståendemamma” !!!
Underbart – tack för dagens ord, så värdefulla steg längs kärlekens väg!
Är så tacksam för att jag hittade din blogg. Den hjälper mig verkligen att titta på mig själv med andra ögon och försöka hjälpa mig själv att förlåta och älska mig själv först. Jag vet att mitt ego pratar alldeles för högt till mig, att jag inte duger eller klarar av saker. Jag kör ett mantra varje dag nu för att få egot att förstå att det har fel om mig. Mantrat är: I am sorry, Please forgive me, Thank you, I Love you. Någon sa till mig att säga goda saker till mig själv även om jag inte tror på dessa just nu. Det tar 30 dagar att arbeta in en ny vana och denna gång ska det bli en bra vana, där jag ger mig själv kärlek. Först då kan jag känna den känslan du beskrev, om att känna sig vacker brevid sin partner.
Tack för att du finns och Delar dina kloka ord.
Du är så OTROLIGT bra!!!!!
Jag hade all kärlek jag ville ha. Ändå valde mitt ex att lämna mig. 🙁
Har du läst ”det kallas kärlek” av Carin Holmberg? I så fall, hur tänker du att jämställdheten påverkar heterosexuella relationer?
Relationshelvete…behövs bara ett ord för att beskriva mitt liv…… Tack för alla dina läsvärda inlägg….
Jag är tacksam för att jag upplevt fin, ömsesidig kärlek i förhållande både till mina föräldrar och till mina barn – att livet har gett mig det. När det gäller män känner jag tyvärr att deras egon och olika anknytningsproblem har stått i vägen för äkta kärlek. Jag börjar långsamt förlika mig med tanken på att jag kanske inte får just den gåvan av livet, att få uppleva det tillsammans med en man. Men jag har ändå fått stunder av förälskelse, stunder av kärlekslycka, stunder av trygghet och ett stort mått av personlig utveckling genom kriser.
❤️ Det är ju helt rätt tänkt…jag har också många fantastiska relationer att vara djupt tacksam över att få vara en del av. Ibland fastnar jag också vid det enda jag inte fått uppleva än…men det finns ju så mycket annat som är värdefullt också! Jag är tex otroligt tacksam över att jag får jobba med människor som står långt från arbetsmarknaden av olika anledningar…så varje dag tänker jag att mitt uppdrag är att se, lyssna, försöka förstå var de är och hjälpa dessa människor att ta reda på vart de vill och vilka steg de behöver ta för att komma närmare det målet. Jag får hjälpa människor att uppfylla drömmar, får minska utanförskap å arbetslöshet å öka integrationen i samhället! Kan inte tänka mig ett bättre jobb faktiskt!!! 😀
här ngn stans känner jag att det blir ’fel’ för mig, jag tänker och känner, sen handlar jag eller låter bli…..och jag måste nog börja komma ihåg att en relation ska vara 100/100 inte ngt annat! det glömmer jag nog ofta både för mig själv och min partner. så om jag känner att jag ger 100 men det tas inte emot som 100 och jag får 50 av partnern…..hur gör jag då? hittills har jag kämpat, men dina texter har berättat att jag inte ska behöva kämpa så förtvivlat…. så då blir valet mellan att släppa kämpandet och se vad som händer?? eller släppa relationen och börja om i ovissheten….
Fin text och tänk de lyckliga som får uppleva det. Jag har inte upplevt det fast jag har två långa sambo förhållande bakom mig och med tanke på vad andra skriver har båda dess förhållande varit bra även om det funnit problem i dessa. Kommer jag få uppleva det i detta liv mest troligt inte oavsett vad jag gör.