”Han var helt fantastisk det första halvåret…”
”Hon var den finaste personen jag mött och nu gör hon detta mot mig…”
”Om det inte var för att hon var så fruktansvärt manipulativ…”
”Det är bara en vecka sedan som han sa att han älskade mig…”
Vi vänder ut och in på det som han eller hon sa och gjorde i desperata försök att få grepp om det inträffade. Vi analyserar och pratar med familj och vänner.
Hjärnan får inte ihop det som var och det som är.
Våra sinnen drar lätt åt att idealisera och försköna det som varit. De illasmakande godisbitarna i skålen kastar vi åt sidan. Kärleken vill väl alltid se det bästa i den andra och i relationen?
Det kan vara förrädiskt att inte mäkta med att se det som inte är kärlek. Vi vill ju så gärna – inte sällan i desperation: få känna att det var på riktigt. Visst var mannen eller kvinnan din soulmate? Eller?
Ni hade ju helt fantastisk sex, så det måste ju ha varit äkta?
Sex och känslor kan vara ingredienserna som gör att du både skriver manus och tar på dig huvudrollen i kärlekstragedin.
Ord och handling i synk över tid över tid är perfekta temperaturmätare – inte nostalgifällan som hypnotiserar oss till att romantisera. Känslor leder oss inte alltid in på rätt spår. Särskilt inte de som förför oss till att omedvetet försöka fylla i emotionella tomrum på insidan.
Kärleken kan även ha eroderat av olika anledningar. Släpp taget och se vad som sker.
Stappla inte in i medberoendets förklaringsmodeller:
”Hans mamma var inte närvarande under hans uppväxt.”
”Om jag bara finns där för henne till etthundra procent, så kommer hon nog att bli hel.”
Du vill vara och ha en jämbördig partner – inte en terapeut eller ”rädda mig!”
När vi känner oss ensamma och övergivna, ligger det väldigt nära till hands att vilja ta kontakt med personen som valt att inte vara en del i våra liv. Ett sänt meddelande som tillfällig ångestlindring. Vad hände med självvärdet?
Eller: varför ska du stå där med öppna armar när hon/han tagit sina ”rundor” bland andra, för att sedan ångra sig och vilja komma tillbaka?
Skriv inte vidare på den nedbrytande berättelsen, utan lyft blicken mot det som gör att du kan le och vara hel. Det kanske känns näst intill omöjligt just nu, men livet är under konstant förändring och nuets tyngd är inte ristat i sten.
Ge plats i ditt hjärta för personen som anstränger sig för att vara en del av ditt liv.
Hur värdefull är din tid?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Behöver du prata med någon? Kontakta mig på michael@separation.se
Min tid är värdefull! Igår kom den där styrkan, den där känslan. Jag är färdig med honom. Nu ska det berättas…igen!
Men jag insåg igår att OMG så mycket kärlek och trygghet det finns i mitt hem, jag och mina barn ( nu ungdomar). Varför gå här och inte kännas sig förstådd, ta emot hårda ord, ge hårda ord osv. TACK för din klockrena text idag!
Vilket bra inlägg Michael!!
”Du vill vara och ha en jämbördig partner – inte en terapeut eller ”rädda mig!”” Den där terapeutrollen har jag tagit på mig i 3 olika förhållanden – förgäves. Kanske männen har fått någon insikt av mitt ”terapeutande”, men inget som har hjälp mig, och inget som gjort honom stark och stabil.
Nu satsar jag på att hitta en man som står stadigt på sina egna ben, en man som är rakryggad, öppen för och nyfiken på livets krumelurer. Undrar var jag ska hitta honom…
Du stärker mig så mycket!!
Medberoende är mitt andranamn och jag kämpar innerligt med att bli ”drogfri”.
Mvh
”Tjejen som tog empati och medkänsla för långt.”
Det går att bli fri från medberoendedrogen P. Värme!
Åhh tack!! Du hindrade mig just från att skicka ett mess till mannnen jag strulat med i snart 3 år. Jag vill mer inte han. Måste släppa taget!!
Tack än en gång för ett klockrent inlägg
Mycket bra av dig Susanne att avstå från att ta kontakt med honom!
Tack för dina stärkande ord Michael!
🙂
Åh vad igenkännande kunde varit mig & mitt ex du skriver om! De är 3 år sen han gick första gången sen var det 1 år som jag tog tillbaka honom 4 gånger… Idag ser jag med andra ögon & tänker , va fan höll jag på med? Han sårade gång på gång ändå litade jag på honom när han ville komma tillbaka! ”Han ville bli gammal med mig,” ” Han hade ju älskat mig sen han var 11 år” ” Den andra var bara sex” Skulle kunna göra listan hur lång som helst! Han har förstört så många år av mitt liv men inte längre …..
Jag ler igenkännande åt dina ord. Tack, för att du lägger tid och kraft på att jag ska utvecklas till mitt bästa Jag.
Dina ord är min tröst på vägen mot något nytt!
Ja…självvärdet…det är ju det som på nåt vis i grunden är för lågt hos mig. Och det gör att jag är överdrivet tacksam ibland när jag egentligen bara får en smula av någon jag vill ha en hel relation med. Fast sitt självvärde kan vara svårt att känna när man aldrig heller fått uppleva att någon man jag velat ska anstränga sig för att vara en del av mitt liv har gjort det. Och om tvivlen på självvärdet redan kommit in tidigt i livet så är det ju dessutom svårt att ha det att falla tillbaka på. Men jag förstår att man måste vända spiralen, bryta mönstret nån gång i livet. Och det enda man kan göra är väl att inte falla för frestelsen igen å igen å igen. Att sluta leva på smulor. Att vänta på hela kakan. 😀
Tror att du har alldeles lätt Petra. Och samtidigt är det ju svårt. Jag märker dock ändå att när jag numera faktiskt har börjat tacka nej till smulor så växer min energi att använda i mitt eget liv. Jag försöker nu leva efter att välja människor som är varsamma med mig. För jag tänker att även om jag bär på mina sår, och i grunden ska hantera dem själv, så vill jag ha en man och vänner runt mig som har medkänsla med mina sår och är varsamma med mig. Det har faktiskt gjort att det har lättat och att en varm känsla av att han kommer varefter har smugit sig in.
Tack Michael för den här texten, den var så passande att det nästan är kusligt! Jag gjorde många tappra försök med en N-personlighet…..otroligt dumt så här i efterhand….men jag var stark och lät mig inte slås ned av hans projiceringar, hans anklagelser om svartsjuka och all annan skit som han dumpade på mig! Jag klev ut genom hans dörr och sa tack för mig! Jag ältade skiten en stund men har nu lämnat det bakom mig, träffat en ny fantastisk kille och livet är på topp!
Men exet har inte släppt….han ringer, mejlar och messar, eller rättare sagt, gjorde för jag har blockerat hans fb, nummer och hans mejl! Jag var till en början ”snäll” och försökte besvara hans frågor om varför relationen inte fungerade men eftersom han är en N-person kan jag lika bra stånga min panna blodig mot en vägg…….han hade ju alltid ställt upp på mig, gjort så mycket för mig osv medans jag bara var patologiskt svartsjuk…..! Vad jag än sa vände han det hela tiden emot mig, ändrade sin story så att det var mitt fel osv. Igår sprang jag på honom och han fortsatte såklart att ifrågasätta mitt agerande, min svartsjuka osv och det var så skönt att bara gå därifrån och lugnt säga: Jag tänker inte diskutera det här med dig något mer och jag vill inte att du kontaktar mig igen! Släpp det här nu och gå vidare med ditt liv för det har jag gjort!
Så ett tips till er alla som är i en sån här situation och inte kan komma ur den för egen maskin: Ta hjälp av nära och kära, ni kommer må så otroligt mycket bättre och vänta för guds skull inte på att han/hon ska ändra sig för det kommer aldrig att hända!