Här kommer en repris min bloggvän:
”Har du gått runt och varit missnöjd i tre år!?” Han tittar på henne och sedan på mig med en uppriktigt förvånad min: ”varför sa du ingenting?”
Hon: ”Du! Jag har gett dig hur många signaler som helst. Jag har försökt prata men du har ju inte lyssnat. Bara kommit med praktiska lösningar.”
Samtalet fortsätter fram och tillbaka och jag inser att båda har rätt – ur sina perspektiv. Han har inte sett någon fara i förhållandet, utan bara känslomässiga svackor från hennes sida. ”Såsom det är med kvinnor”(så förrädiska dess tankar är).
”Han förstår mig inte. Tror att allt handlar om problemlösning. Det värsta är att han inte känner mig. Och han undrar varför vi aldrig har sex.”
Mannen: ”vadå inte känner dig!?”
Kvinnan: ”Exakt – vadå inte känner…?(citerar honom). Problemet är att du inte ens vet vad jag pratar om.”
Så här tänker jag: när vi inte orkar med en känsla i partnern, speglar det någonting vi inte klarar av eller vill kännas vid i oss själva. Vi skiftar samtalsämne, rationaliserar, kommer med smarta lösningar eller blir förbannade.
Generellt sett har män svårare att hantera maktlöshet än vad kvinnor har. Män klär om icke kontroll till ilska eftersom alternativet är alldeles för frustrerande. När hon berättar om ett känslomässigt läge som andas maktlöshet och nedstämdhet, vill han hitta en lösning på ”problemet” för att inte behöva konfronteras med det svåra i sig själv. Detta skapar missförstånd och avstånd i kommunikationen.
Hon signalerar för att se om han bryr sig och förstår djupet i henne. En annan aspekt är att signaler är någonting förmedvetet – innan medvetenheten tagit full plats.
Kvinnor som är i förälskelsefasen kan höras säga: ”han ser mig för den jag är.” En kvinna i uppbrottsfasen: ”han saknar lyhördhet och intresse för vem jag är på riktigt.”
Han i förälskelsen: ”hon tar mig för den jag är.” När blivit lämnad: ”jag förstår mig inte på dem!”
Dessa ord använde en man jag pratade med efter att han separerat för tredje gången:
”Man skall vara känslomässigt finstämd som en Stradivarius fiol, en världsatlet i kommunikation, lyhörd som den mest kompetenta terapeuten, djup utan att grubbla, handlingskraftig och dra in pengar, vara en närvarande kärleksfull partner och pappa, stabil och trygg utan att bli tråkig, socialt kompetent och anspråkslös, tränad och snygg utan fåfänga, romantisk utan kletighet, spännande och äventyrlig. Fan vad trött jag blir!”
Vad hade du velat säga till den här mannen?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
”Du är du och du duger”
Sluta fundera på att prestera och börja vara den du är.
”Våga vara människa”. -Våga är ett ord som kräver mod i ett samhälle som förutsätter att män ska vara det ’starka’ könet. Jag tror att de flesta män känner att det är fel, fast har inte förmågan att uttrycka det. Det är mycket modigare att våga stå för vad man verkligen känner och visa det, vilket i vårt samhälle är mer tillåtande för det ’svagare’ könet.
”Älska dig själv som den du är”. -Fast inte på ett narcissistiskt sätt. Kan man se sina tillgångar och brister och acceptera dem är man långt framme i sin utveckling.
Läste för ett tag sedan (kanske på den här bloggen), apropå kommunikation, att många av oss lyssnar för att kunna svara istället för att lyssna för att förstå. Tror det ligger mycket i det. I mångt och mycket har jag varit som mannen du beskriver. Inte bara i kärleksrelationer, säkert i andra relationer också. Man liksom väntar på rätt replik så den egna repliken man har på tungan passar in. Det är väl skillnaden på äkta dialog och två monologer samtidigt.
Lyssnar för att kunna svara istället för lyssnar för att förstå- huvudet på spiken där! Tack- tar den med mig. Ha en fin dag
Åh vad jag längtar efter förståelse, trots att jag uttryckt många gånger att jag inte vill ha råd ,får jag det iaf…
Det första jag hade gjort var att krama om honom och sedan sagt,att man inte måste prestera för att duga.
Att jag tror att de tankarna han har är något han själv har skapat, att verkligheten inte är så. För skulle det varit så som han upplever det, så har han inte träffat rätt person/er.
Jag hade frågat honom om hans positiva egenskaper och sagt till honom att fokusera på det. För i min värld så känns det som att den här mannen har väldigt låg självkänsla, att han inte känner sig tillräcklig.
– Att han verkar ha förstått rent teoretiskt vad som ger ett hållbart och kärleksfullt förhållande,men har har det inte inom sig på ett naturligt vis och känns då övermäktigt för honom att leva upp till. Skulle också fråga hur han tycker att han har lyckats hittills med sina 3 separationer bakom sig..? Kanske är det dax att ta till sig det han redan vet,egentligen och förändra tänket -”fan,vad jobbigt”
En person som redan har detta inom sig, grundkänslan för ett behagligt och harmoniskt förhållande behöver inte tänka så mycket eller ”anstränga” sig,det bara finns där.
Det första Jag skulle ha sagt till honom att det är fantastiskt att han formulerar de här tankarna och har kommit till dig! Det betyder att han verkligen har en önskan om att utvecklas och att han redan har valt det ! Det är en gåva att ha den insikten som han kan känna tacksamhet för att han har fått med sig i sitt bagage! 🙂 Önskar er alla en fin dag !
?? Intressant att läsa hur olika man kan tolka frågan om mannen…. Han talar om sina tidigare partners önskemål i deras relation och han svarar -”Fan,vad jobbigt”…… Han har inte så mycket självinsikt eller önskan om att utvecklas,ej heller speciellt lyhörd.
Han behöver verkligen någon som utmanar hans tankar annars är det nog risk för att han kör i samma hjulspår i det ev fjärde framtida förhållandet.
Obs! Min egen tolkning 🙂
Det går att vända till liknade krav som vi kvinnor har eller vad vi upplever att vi behöver vara.
Oftast handlar det bara om att vara lyssnande, utforskande och nyfiken i sin kommunikation så har man vunnit mycket på båda håll.
Jag skulke skapa utrymme för cirkulära reflektioner och för honom vad han tror att kvinnan han just separerat ifrån skulle ha svarat på frågan om hur hon upplever att hon bör/ska vara i relationen till honom.
Jag tänker att oavsett om det är en man eller en kvinna som känner denna frustration så handlar det om bristande kommunikation och det är nog så att så många sådana situationer inte skulle behöva uppstå om vi blev bättre på att verkligen se och höra vad partnern säger. Ibland försöker man kommunicera utan ord för man vill så gärna att partnern ska förstå hur man mår eller åtminstone fråga.
Gå en kurs i kommunikation! Är inte alls synd om honom 🙂 Är man ej lyhörd och lyssnar så tar kärleken slut. K a n bero på många andra saker oxå.
Jobba på:)! Haha
Jag hade läxat upp honom: ta av dig den våta yllekoftan som tynger dig och sluta vara ett offer – ta ditt ansvar och lägg inte skulden utanför din kropp utan ta tillbaka dig själv och bli den du är menad till att vara. När du lyckas med det kommer du attrahera den kvinna som vill vara med dig.
Jag tycker han ska känna efter om HAN kan göra sig själv hel och lycklig tillsammans med kvinnan. Inte om hon gör honom lycklig.
Jag skulle säga till honom, att du är den du är, men det betyder inte att du inte kan förändras. Dvs reflektera över livets olika händelser som påverkar dig. Diskutera med dig själv och med någon. Oftast bra om det finns möjlighet att prata med en kvinna eller man- vän eller professionell som man eller åtminstone någon som tänker annorlunda än du själv. Som utmanar dina tankar. Våga artikulera dina tankar om hur du känner, vad du vill, hur du reagerar i olika situationer etc. Dels för att han ska kunna växa och förändras, men också kunna kommunicera mer i nästa relation. Att våga möta partnern inte bara i det praktiska utan också i kommunikationen och kunna läsa av kroppsspråk och tystnad.
Tystnad innehåller mycket budskap. Tystnad kan också vara ett fruktansvärt vapen, men om man kan ställa rätt frågor på ett bra sätt kommer man sedan långt.
Bra skrivet Pierre!
Kram
Alla människor är kanske inte på samma ställe i sin känslomässiga och andliga utveckling? Ibland kanske det gör att vi helt enkelt inte kan förstå varandra och möta varandra på det sätt vi vill möta en partner. Ibland kanske inte den bästa kommunikationen i världen hjälper om man inte nått till samma djup inom sig själva! Det är så jag tänker iaf! Ibland passar man bara inte ihop som ett kärlekspar!
Hmm, jag kanske inte borde uttala mig om relationer eftersom jag själv aldrig lyckats få till det så att det känts rätt för båda. Men jag tror inte att det är värt eller ens går att kommunicera bort det som skapar ett avstånd. Fast jag e ju som sagt verkligen ingen relationsexpert. 😀 Jag bara tror att det är så!
Jag menade att jag inte tror att det ALLTID GÅR…
Var dig själv. Jag vill träffa någon som är äkta och inte en uppskruvad docka. En människa måste få vara hela registret, även till exempel ledsen och ynklig och inte bara perfekt hela tiden. Det är viktigt att det är hundra procent ärligt, jag vill inte vara med någon som har en mask på sig, som spelar en roll. Utan någon som verkligen är där och delar ögonblicket.
JAAAA – BRA SAGT!!! 😀
VIlken underbart hopplös dialog mellan mannen och kvinnan, så typisk för hur lätt det kan gå snett i kommunikationen på grund av att man tänker och fungerar olika.
Till mannen som du nämner i slutet skulle jag, halvt på allvar halvt på skämt vilja säga: Precis så är det! 😉
Charlotta
När du är trygg i en relation, blir du allt det du skriver. Det enda en kvinna vill ha är mental närvaro. Resten löser sig när du är här och nu.