Detta är några av de tankar som vi upprepar om och om igen i en nedbrytande relation, och som ofta fortsätter långt efter att förhållandet avslutats:
”Varför stannade jag kvar så länge? Jag såg en massa röda varningsflaggor i början men trots det fortsatte jag.”
”Jag är ju inte själv perfekt! Ställer jag för höga krav?”
”Han/hon ljög och var otrogen vid flera tillfällen. Var det jag som var kontrollerande, tråkig och hade en hämmande inverkan? Det hade kanske aldrig hänt om jag var annorlunda?”
”Jag är helt förstörd efter relationen! Jag kan inte ta in allt som jag blivit utsatt för! Det fanns stunder som var magiska! Jag saknar kemin mellan oss. Hur kan jag sakna någon som gjort mig så illa?!
Psyket ser nyktert på saken!
Psyket romantiserar!
Psyket ägnar sig åt självanklagelser!
Psyket gör felberäkningar!
Psyket ägnar sig åt önsketänkande!
Psyket är beslutsamt och vi säger till oss själva: ”aldrig mer! Jag är värd bättre!”
Vi känner oss ensamma och saknar någon.
Vi är rädda för att personen ska förändras och bli en fantastisk människa i ett nytt förhållande, vilket i så fall betyder att ”jag är misslyckad!”
Cocktailen är förrädisk och förvirrande. Vi pendlar mellan hopp och förtvivlan. Romantisk berusning och klarsynthetens baksmälla.
Traumabindning är en hjärnans kamp!
Du behöver tid för att bygga upp dig själv igen. Du behöver få samla på dig nya vackra minnen som blir likt en skyddande hinna mot det som har varit. Ditt mentala/emotionella immunförsvar behöver stärkas.
Vackra illusioner om X behöver avlivas hundratals gånger.
Du återhämtar dig och läker även om resultatet ännu inte är synligt. Tårar och ångest är några av de ofrivilliga medresenärerna på vägen mot en bättre destination.
Lämna en kommentar