Du känner kanske att detta är allt som finns. Känslorna som låst sig i bröstet och svårigheterna att ta djupa andetag. Varenda tanke kretsar kring det som hänt och du kämpar desperat för att förstå. Kanske snurrar det: ”hur skall jag orka den här dagen? Orka livet? Hur kunde det sluta så här?”
Ibland får jag samtal och mail från personer som säger att de inte klarar mer. De vill avsluta livet. Här brukar jag be dem om en sak: att inte förväxla viljan att bli av med det som gör ont med att dö. Det är det som smärtar vi vill skall dö – inte Jaget – inte du som person. Det är extremt viktigt att hålla isär begreppen.
Det kommer en dag då du hoppas och längtar igen. Känna solstrålar mot ansiktet, en varm hand och någon som bryr sig om dig för den du är.
Att inte se hopp kommer från hjärnstress. Du är INTE denna stress. Något mer och bättre längtar efter att få träffa dig.
Det som är hemskt idag kommer inte att hålla i för evigt. Allting förändras – även ett urjävligt tillstånd.
Jag har själv varit på tunga platser och vet därför vad jag pratar om. Det du upplever är känslor som tar stor plats. De är verkliga, MEN de kommer att förändras. Allting är under förändring. Sorg, förvirring och omständigheter är inte ristade i sten. En dag kommer du att känna dina fötter stadigt mot marken.
Jag vet inte vad du varit med om, men oavsett vad, ber jag dig: prata med någon. Sätt ord på hopplösheten och den sänkta blicken. Det finns ALLTID någon som är villig att lyssna på din berättelse.
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
Jag undrar varje dag vad som gjorde att det slutade som det gjorde, varför jag blev lämnad av den jag älskade mest… Kämpar också med att förstå vad jag hade kunnat göra annorlunda och hur då det hade kunnat vara då.
Ibland känner jag att jag inte orkar mer men inte så att jag vill avsluta mitt liv utan mer att känslorna kommer för intensivt.
Jag hoppas verkligen att jag någon gång kommer att må bra igen även om jag inte får vara med den jag ville.
Även om det känns väldigt avlägset just nu.
Ja Anette81…Så är vi två som känner. Den man verkligen vill vara med är svår att släppa. Längtar till dessa plågsamma känslor är över och man kan komma vidare….
Den jag verkligen vill vara med är med en annan. 🙁
Fick bara 10 månader med honom 🙁
Kram till dig
jag har många gånger kännt så också tills jag kom fram till att….hur ska jag vara ngn annan än jag? och om jag inte duger som jag är hur ska jag då vara? styrkekramar
Ja…jag har också velat duga till männen jag haft känslor för. Men att önska man vore någon annan, för att duga för någon annan…det är verkligen att överge sig själv! 🙁
Jag önskar att jag hade varit annorlunda och då hade jag aldrig blivit av med mitt ex.
Överge inte dig själv sådär Anette! 🙁 Du är som du är för att du är unik och behövs på den här jorden. Försök se ditt eget värde. Ge dig själv rätten att vara älskad som du är. Han var inte rätt man för dig. Du förtjänar äkta kärlek. Men från dig själv först å främst!!! ❤️:-D Jag vet att det är svårt att förstå och jag behöver också träna på att tycka om mig själv å se att jag är värd det absolut bästa. ❤️
Jag är tyvärr som jag är och jag vill inte vara mig. Jag vill inte ha fobi att kunna ta mig någonstans så att det äventyrade mitt förhållande med killen jag verkligen älskar.
Ingen vill ha en tjej som inte klarar av att ta sig någonstans. Ingen kan älska en sån som mig. Det är ju bevisat nu.
Han var den rätte för mig. 🙁
Han måste ha gett mig äkta kärlek….
Jag verkar inte vara värd någonting…
han var inte rätt för han gick! det har inte så mycket med dig att göra!! men om du inte vill vara som du är så ändra på det du är missnöjd med….jobba på att ändra det till ngt du kan acceptera och en dag tycka om! ja jag vet att det tar tid, låt det göra det! lycka till
Tack Michael! Suger åt mig varje ord. Så skönt att någon fungerar som ställföreträdande hopp.
Tack! Precis vad jag behövde läsa nu när jag befinner mig i en överjävlig situation.
Kämpa på! styrkekram
Styrkekramar till dig
Går genom samma sak o livet känns tungt
Man försöker förstå varför den som har bedyrat sin kärlek gör så
Man tvivlar på sig själv o undrar om kärleken från honom ens var äkta
….den var äkta då, men har förändrats, som allt gör…… 🙁
Undrar samma som dig 🙁
var inte kärleken äkta
Det är så sant det du skriver, svårt att tro när man är allt känns svart, när det inte känns som man har någon makt över det som händer, trodde aldrig jag skulle skriva att jag nu börjar känna lycka igen, färgerna är starkare, kan stanna och bara njuta av att jag hör fågelkvitter eller att solen lyser..
Och ur det tunga det som jag aldrig kunnat inte ens i min vildaste fantasi hade jag gissat att min fd reaktion när jag valde att lämna, både en sorg att se något man älskat helt tappa fotfästet och veta att det är jag som orsakat detta, många jobbiga nätter då sms haglade in, alla hårda ord och vänner som försvunnit har varit tufft att ta sig igenom, men är så tacksam och glad att jag har tagit hjälp, det har fått mig att växa,för mitt i allt har jag lärt mig då mycket om mig själv, vad jag tycker är viktigt, uppskattar mina vänner mycket mer och hur viktiga de är i mitt liv..
Så till er som kämpar en stor styrke kram
Känns lite hoppfullt att läsa att det kan bli bättre när man står på branten kant. Är livrädd att såra mina nära.
Jag har kommit till följande insikt efter att jag varit i det mörkaste hål:
Jag tänker på detta varje dag, inte på mitt ex utan på VAD han gjort mot mig och våra barn (stor skillnad). Det slår mig olika hårt när tankarna kommer, och det är okej. Och det kommer förmodligen vara så ett bra tag framöver, och det är okej. Jag låter tankarna komma, ibland försvinner de fort, ibland stannar de kvar en stund. Inga värderingar i det utan jag tillåter mig helt enkelt att känna.
Jag är inte glad att detta hände men jag är tacksam att jag ur denna hemska historia lyckats hitta mig själv och få något positivt ur allt elände. Jag måste ge mig tid att läka, sörja, känna. Vara snäll mot mig själv så kommer jag att komma igenom.
bra jobbat! kram
Kan känna att jag jäkligt svårt att överhuvudtaget tro att det finns något bättre som väntar på att träffa mig och även att på tro det som män säger är sant eftersom när han säger sig älska endast har varit tomma ord för att kunna få ligga..
det är hans sanning……låt den stå för honom den har inte så mkt med dig att göra faktiskt……. 😉
Klart den har när jag efteråt ser att allt som sas från hans sida bara var/är tomma ord utan någon betydelse honom medan jag var ärlig med mina känslor och blev utnyttjad.
lärdomen som du ska lära dig av livet är inte detsamma som hans sanning eller verkligheten… 😉
Jag blev lämnad av min man efter 25 år. Han bedyrade att det inte fanns nån annan men avslöjade sig själv. Jag var beredd att ta mitt liv, de sömntabletter och lugnande medel jag fått var jag beredd på att ta alla på en gång. Jag hamnade på psyk på grund av att han ljög mig rakt i ansiktet, det blev för tungt att bära.
Såhär ett och ett halvt år efteråt kan jag se saker och ting från en annan sida. Jag har träffat en ny man som ”drabbade mig”. Jag hade bestämt mig för att inte falla för någon ny men livet ville annorlunda. Vi trevar oss fram, går lugnt tillväga, pratar mycket och plockar ur allt fult och gammalt ur våra bagage. Jag vet inte hur det hela kommer att sluta men just nu känns det bra. Och plötsligt kan jag se att jag är befriad även om såren finns kvar och flyter upp till ytan ibland. Men min nya vän och jag pratar. Pratar, pratar och pratar. Jag tror det är viktigt. Jag skulle inte för mitt liv vilja gå tillbaka till min ex-man. När jag ser tillbaka är det han som är den stora förloraren.
Tack för att du delar med dig av utsattheten du varit i. Ja, någonting bättre väntade på dig:-)!!
Varit ihop 26 år, samma sak händer mig just nu. Han sa att det inte är någon annan, men nu har det kommit fram. Vet inte vad som händer härnäst. Jag går sönder
Det finns inga tröstens ord i din situation. Jag har varit där och man är sårad för lång tid framöver, hela livet och tillvaron välter. Försök att finna en BRA vän, en som du kan lita på och som är beredd att lyssna när du behöver prata, eller bara vara en axel att luta sig mot. Sprid inte ut ditt själsliv till var och en, det viktigaste du har är dig själv.
Så småningom kan du förlåta och helas. Sorgen kommer och går i vågor. Ibland är du arg, ibland ledsen, ibland uppgiven.
Ja, det är tufft och tungt att befinna sig i det svarta hålet. Jag har befunnit mig här länge men jag hoppas verkligen att det stämmer att ljusare tider kommer. Att hitta någon som lyssnar är svårt.
Jag har också varit där länge.
Ja det är svårt att hitta någon som vill lyssna.
Stor kram till dig.
vi lyssnar! styrkekramar
Michael! Det är galet så bra du är på att sätta ord på mina känslor så gott som varje dag- många gånger känns det som om det är just mig du skriver om. Jag tror jag befinner mig på botten nu. Vill inte leva, har ingen ork, ingen energi och jag skulle nästan önska att min make vore död ( vi är ff gifta) pga hans svek. MEN snart så vänder det gäller bara att härda ut. Du ger ”pepp” och hopp till många med dina inlägg //tack
Önskar innerligt att det skall vända för dig snart. Rekommenderar verkligen att du prata med någon. Du skall inte behöva går runt om må så här Suss! Värme.
Tack Michael jag har hittat en terapeut att prata med men förstår att hur duktiga ni än är måste det få ta sin tid. ❤️
Är den som vill lämna.
Men förmår inte att ta steget.
Mår sämre o sämre. Har en fantastisk man men känner inte längre kärlek och kan inte förklara för honom varför. Har sagt att mina känslor slocknat men han tror att det ska gå över. Har alltid haft svårt att ta beslut och säga tydligt vad jag tycker, har alltid flytit med…
Livrädd att ta ta detta beslut.
Min man säger att barnen kommer inte fixa detta.
Vet av egen erfarenhet att växa upp i ett kärlekslöst förhållande mellan föräldrarna inte är bra.
Vet inte hur jag ska orka ,känner mer o mer att det finns ingen lösning.
Kryper in i mitt ”skal”.
Känner ingen glädje. Vad är meningen?
vila i din känsla, hämta kraft och mod i den, du har ju redan svaren…och låt barnen och mannen få samma schans,de behöver den….tiden. styrkekram
Har gått i terapi men vad hjälper det, visst det är jätteskönt att prata av sig men om jag inte har kraften att ändra mitt liv så sker ju ingen förändring. Är så trött på min feghet och rädsla.
vägen till målet är aldrig (nästan aldrig) rak så ge dig tiden du behöver, och hitta nya vägar att komma framåt…oftast är det så ( iaf för mig) att jag måste vara klar med känslor och tankar för att komma till handlingen, och sen måste jag vara så irriterad och olustig i situationen att jag inte vill ha det så längre, då kommer handlingen….jag behöver kraften i ilskan…..lycka till
Tack.
Sann, jag känner exakt som du. Fantastisk man men känslorna saknas. Vill helst inte att han rör vid mig. Ändå klarar jag ännu inte att göra nåt åt saken. Försöker se det som en process… Hoppas att tillslut så vet man säkert och handlar därefter.
Tussilago , tror att ibland måste tiden ha sin gång ..
Ändå känns det hopplöst.
Jag kan bli så ledsen,
VARFÖR känner jag inget, begär jag för mycket av livet?
Förstår precis… Det vore enkelt om man kunde styra känslorna. Utlösande faktorn för mig var att jag fick känslor för en annan man. Efter det började min rannsakan av vad jag har och vill ha. Min man upprepar ständigt att jag har allt jag kan önska. Så är det kanske. Jag tycker om honom och vi har en vardag som funkar men räcker det? Hur ska man veta vad som är kärleksfulla känslor och mer vänskaplig värme för nån man levt med i många år? Är det när man helst inte vill bli vidrörd? När man vill vara för sig själv?
Känns som vi sitter i samma sits med samma tankar…
ja det är nog en ringklocka…………jag har motsatt situation, vill inget hellre än att han ska ta i mig.. 🙁
Fina och rörande ord men jag upplever att det inte är så många som vill höra om andras ”jobbigheter”, det är mer lockande att prata om ytliga saker, saker som inte känns besvärande. Följden för mig har mer blivit att leva mer i tystnade, med som det blivit för min del, ensamheten, då slipper andra känna sig besvärade. Du skriver ”Det kommer en dag då du hoppas och längtar igen. Känna solstrålar mot ansiktet, en varm hand och någon som bryr sig om dig för den du är.” Det låter underbart, jag längtar efter den dagen.
Annica
Jag håller med dig. Trodde jag hade många nära vänner. Men de förstår inte. Gråt idag så tar vi nya tag imorgon. Det funkar inte så. Det är 2 veckor sen han flytta ut. BARA 2 veckor. Och för 3 dagar sedan fick jag reda på att han dejtar en annan redan. En tjej jag varit svartsjuk på i ett år! Det gör så ont! Jag är förkrossad. Blev så ledsen när han berättade. Sa att jag inte ville leva. Ropade på hjälp. Han blev förbannad och hotade med att säga upp bekantskapen om jag betedde mig så. Då fick jag panik! Nu har han inte hört av sig på 4 dagar. Det har aldrig hänt innan. Inte en gång på 7 år. Vet inte vad jag ska ta mig till. Jag vill inte dö! Men jag vill inte leva!
kom ihåg att andas! du har fått en hård läxa, kom ihåg att han är bara budbäraren…….vad ska du lära dig och hur kan du ha nytta av det i ditt fortsatta liv? jobba på! styrkekram
Vilket fint sätt du tar upp detta ämne på! Jag ska börja jobba idellt med suicidprevention & ditt inlägg ska jag bära med mig
Va skönt det är att vi kan dela allt här, även upplevelser som att inte vilja leva. Ingen ska behöva känna så och dessutom bära det ensam. TACK alla för att ni delar. ❤️
Tack Michael! Du skriver om svåra saker på ett sätt som får dem att bli begripliga. Att det finns mörka tankar inom oss alla och att de är just tankar som ställer till det för oss. Det finns så mycket hopp i det du berättar och du får oss att dela med oss av våra berättelser utan att känna sig utlämnad . Tack för att di startade denna blogg. Du gör skillnad och hjälper så många med dina tänkvärda inlägg.❤️❤️❤️