Jag är så oerhört tacksam för att du inspirerar mig i mitt arbete och skrivande. Utan vetskapen om att du läser mina ord, känner igen dig, kan relatera, kommenterar, börjar praktisera vardagsstegen mot ett ännu större liv…hade jag inte gjort det jag gör. Du tillför massor med energi!
När jag sitter här bakom datorskärmen känner jag att om en enda person lyfts av det jag själv försöker praktisera, är det värt varenda tidig morgon och investerad timme. Jag känner att skrivandet och er feedback gör mig till en bättre människa.
Vet hur svårt det kan vara att leva upp till en del av det jag tar upp här, men samtidigt är det ingen som kräver perfektion (förutom vi själva emellanåt). Det är riktningen vi behöver. Ibland går vi vilse, men om vi vet åt vilket håll vi strävar mot blir det så oändligt mycket enklare. Jag kämpar liksom du!
Uppbyggande förändringar tar tid och vi faller alla på vägen. Självempatin är vår nära vän. Förståelsen för den egna mänskligheten. Liksom att se andra på deras vägar. Vi är inte ensamma även om vi ofta tror att så är fallet.
Ibland kommer tanken över mig: ”vad skall det här vara bra för? Gör du inte detta bara för att du själv mår bra av det?”
Självklart mår jag bra av det! Det är en del av mitt livssyfte och jag kan inte annat än att följa med. Skrivandet ”tvingar” sig på mig. Den här morgonen t.ex. hade jag bestämt mig för att inte skriva. Att bara vara. Men något på insidan gör det omöjligt att stå emot.
Det är min önskan att du skall hitta det där i ditt liv – som gör att din dag blir bärare av mening. Som ger kraft trots en grå novemberdag. Det gör dig mer oberoende av andra människor och vad de har för sig. Din mentala/emotionella gps. Riktningen som bara du kan ta ut och se till att vara i rörelse mot.
Vi behöver hitta det som gör att vi kan vila och agera i det egna varandet. Som ger oss strimmor av kärlek (eller ännu mer). En enda liten glödbit kan förändra precis allt.
Vad längtar du efter att få känna i bröstkorgen?
Så skyddar du ditt barn mot narcissism – webinar den 25/11 klockan 21.00. Du är varmt välkommen!
Michael Larsen – relationscoach
Tack för att du skriver
Narcissistiska svärmödrar är det nått du skulle kunna skriva om el hålla seminarium om?
Jag läser allt du skriver om narcissism, om och om igen, för att kunna förstå hur det är att ha levt med en narcissist i 53 år! Läser det för att stärka mig själv, om att aldrig ta honom tillbaka, fast gudarna vet att han försöker! Och jag är så skör! Du ger mig styrka att förstå vad en narcissist är!
Jag har läst allt du skrivit och blivit hjälp mycket av det.
Lever ihop med en man som blivit misshandlad både fysiskt och psykiskt av sin ex fru i ett långt förhållande.
Hur får man omvärlden att förstå ?!?!?.
Vänner , släkt o barn som tycker att han skyller ifrån sig och inte vill stå för vad han gjort / inte gjort. En stor stark man ,styrd, hunsad och rädd för en liten näpen kvinna.
Så mycket skam för honom att bära på Anna…det är inte alla som förstår, och lägg istället energin på de som lyfter dig/er. Lämna dem som drar ner åt sig själva.
Jag skulle vilja veta mer om hur man möter människor med olika anknytningstmönster. Hur man gör det möjligt att fortsätta en relation när det krisar och dessa beteenden kickar in. Tack!
Så skönt att läsa just de raderna, just idag…det här med att ibland tvivla på det man försöker praktisera, det man så förtvivlat gärna vill vara och stå för…de här stunderna då man undrar varför man gör det man gör för sitt levebröd…då man inte orkar ge av sig själv till alla behövande därute…
Det är då det är så skönt att läsa det du skriver idag….att det finns andra hjälpare som faktiskt undrar i bland…och att det är ok liksom…
Idag har jag unnat mig något mycket mycket sällsynt…jag har stannat hemma från jobber för att ANDAS…för att få en liten liten stund för reflektion och återhämtning…helt själv…och det gör underverk!! (Okej, samvetet gnager lite…och jag HAR mailat och smsat en del med föräldrar och pedagoger…..men jag hann åtminstone tänka klart mina tankar…)
Tack för att du fortsätter Michael!
/Em
Det är så oerhört insiktsfulla tanker du delar med dig. Fylld med värme.
Att genomskåda, förstå, sätta ord på narcissistisk beteende .. .. tack vara din bok klarnade det, släppte dom sista omedvetna bindningar.
På något sätt skulle jag kunna önska mig, att du tar upp dom 5 kärleksspråken, för att stärka människor inför framtiden. Bli medveten om dom egna behov och andras, partner, barn osv.
Så fantastiskt fint av dig satt skriva så Dorte! Tack! Tack! Kram
Fin reflektion!
Utan att behöva gissa så är vi många som börjar dagen med en injektion från dig! Det har gått så långt att jag kan bli irriterad om du dröjer alltför länge innan du lägger ut nästa inlägg! Du sätter ord på många självklarheter och det blir så mycket enklare i vår relation att öppna en dialog med ”dagens ML” särskilt kring svåra frågor! Ett hjälpmedel för att fånga upp skavsår i vardagen på ett skonsamt sätt!
Om du nöjer dig med känslan av hur mycket din marknära vägledning och beskrivning betyder för att fylla våra relationer med syre, så är jag mer än tacksam!
Allt gott!
Jag önskar att du skriver om det svåra i att ibland acceptera den andras oförmåga eller ovilja att förändras eller mötas.
Vi kvinnor har ofta en alldeles egen agenda om vad vi önskar och behöver som visserligen kan vara helt rimlig.
Men den man vi har en relation med kan tycka eller känna något helt annat.
Och i alla fall jag kan då ibland stå där och tycka att han minsann måste eller borde.
Fast det kanske inte alls är mannens önskan.
Vi (jag) tar liksom mig rätten att ha facit fast det är två som måste kunna skapa det facit tillsammans.
Hej Michael,
Din blogg är ovärderlig, tack för att du skriver, jag läser varenda ord. Har försökt komma i kontakt med dig under en längre tid utan att lyckas, det gäller ett webinar. Vore fint om du har möjlighet att höra av dig till mig via mail (elin.lindecrantz@gmail.com) Tack!
Din klokskap om diverse frågor har tagit mej igenom de första sex månaderna efter min separation.
Har läst boken och släppt ner axlarna en aning. Börjar förstå att detta kommer ta tid. Att landa i en ny verklighet med nya förhållningssätt.
Jag skulle vilja att du skrev om barnen och deras ilska och frustration.
Jag var den som lämnade och fick ta all min sons ledsenhet och ilska.
Inte konstigt men oerhört smärtsamt att bli blockad av ditt eget barn under lång tid.
Hur ska man förhålla sej till tonårsbarn som snart är vuxna själva i en sån här smärtsam process?
Jag har försökt vara sann och tillgänglig men det är oerhört svårt att veta vad som är rätt och riktigt.
Tack för dina tankar Lotta! Ett väldigt viktigt ämne som du förslår: ska skriva om det och hålla webinar i ämnet tack vare ditt förslag.
Tack❤️
Dina texter och bloggen med alla som medverkar är så betydelsefulla.
Jag tittar också efter inlägg dagligen.
Det är en tröst och ger nya reflektioner.
Jag känner mig mindre ensam när jag läser här.
Jag är inte alls ensam i mitt liv, men har varit singel så många år efter skilsmässan – Så jag kan känna mig väldigt ensam ändå, fast jag borde ha vant mig och fast jag bevisligen har hanterat att vara singel så länge.
Men emellanåt undrar jag vad jag ska göra med mina drömmar… Jag tror jag har låst mitt hjärta och kastat bort nyckeln…
En annan reflektion är att jag inte vill berätta för någon annan att jag saknar en relation och vad jag önskar.
Det är lättare att låtsas som om det inte har så stor betydelse om det händer eller inte händer.
Jag vet också att jag har prioriterat barnen och allt annat i mitt liv före att aktivt försöka träffa någon. Har inte agerat nästan alls…
Så det är kanske inte så konstigt att det aldrig inträffar.
Jag slukar allt som du skriver om narcissism och tycker det är jätteintressant men också ledsamt då jag själv upplevt det under många år.
Jag har levt med en narcissist i över 20 år, de 10 sista åren va fruktansvärda å jag lyckades tillslut ta mig därifrån och ville absolut inte ha nått nytt förhållande igen.
Men när jag varit ensam i 2.5 år så kom där en som på ett trevligt sätt inte gav sig och vi träffas nu sen en tid tillbaka…
Jag skulle vilja läsa ( ev. för min nuvarande) texter som är riktade till den nya i förhållandet, nått som berättar för honom att jag kanske reagerar annorlunda i vissa situationer, hur jag/ vi drabbade tänker, att det tar lång tid å även om det känns ok för det mesta nu så räcker det med en grej som påminner en å man kastas tillbaka till hur det va då å man reagerar konstigt.
Jag vill att nån sätter ord på vad jag skulle vilja förklara för min nya partner helt enkelt