Har läst sorgliga, starka, uppgivna och ”kan det verkligen vara så här vidrigt?” mail och kommentarer. Men verkligheten är tyvärr emellanåt sjukare än det som går att föreställa. Det väckte följande i mig:
Om du är man och vet med dig någonstans, djupt där inne att du inte behandlar ditt barns Mamma korrekt (det är ett sant tecken på styrka att kunna erkänna det för sig själv), ber jag dig läsa och tänka på nedanstående rader:
Det här fysiska livet är ändligt och det som kommer att finnas kvar efter dig och mig, är minnen. Du kommer att leva kvar i ditt barns inre värld. Din dotter/son kommer att tänka på dig, antingen med stolthet, beundran och kärlek. Eller med likgiltighet, obehag, sorg (över det fina ni aldrig fick dela),en förebild för hur man INTE skall vara som man, Pappa och människa.
En dag kommer någon att prata om en Morfar eller Farfar, kanske blir det en kärleksfull berättelse som uttalas med glädje.
Hur det skall se ut är ett beslut du kan styra över och det börjar idag. I dag.
Det är aldrig för sent att göra det rätta: behandla din kvinna, f.d. partner och Mamman till era barn med respekt – oavsett vad.
Jag vet hur det kan vara: vi kan känna oss lurade och behandlade på sämsta tänkbara sätt, men det finns ett gigantiskt MEN här: det kan förklara ett ilsket, manipulativt, kontrollerande och dominerande beteende, MEN ursäktar inte.
Oavsett vad, så behandla ditt ex korrekt. Jag vet: de tuffaste och mest smärtsamma matcherna sker inuti oss. Det kan kännas så förtvivlat att det bara ”måste ut.”
Maktlöshet kan leda oss till de mest förvridna beteenden och handlingar. Du har inte kontrollen över henne, vilket vi aldrig heller skall ha. Det finns en person som du kan lära dig att kontrollera – DU. Uppdatera dig till den bästa versionen av den du kan vara.
Bortförklaringar och beskyllningar är inte oss värdigt – vi tar ansvar och jobbar med trasiga bitar på insidan.
DET ÄR OK ATT FÅ VARA FÖRBANNAD, FRUSTRERAD OCH TOM, MEN DET ÄR ALDRIG OK ATT AGERA UT DESSA KÄNSLOR MOT EN ANNAN. INTE ENS VIA FINA OMSKRIVNINGAR.
En dag kommer förhoppningsvis någon att på din begravning, hålla tal och berätta minnen om hur du levde. Vad vill du att de skall säga? Vilka berättelser vill du att historien skall viska om din person?
Michael Larsen – livscoach och mental tränare
Tack!!!
Alla ska behandlas med respekt.
Vad jag funderar över är diskussioner ang kvinnors/mammirs agerande gentemot fd män tillika barns fäder. Hur kan de få tillåtas förstöra relationer mellan barn och pappor, medvetet för att de anser sig ha större rätt till barnen. Att pappan inte har samma behov? Belys gärna det problemet!
En viktig beröringspunkt Lillemor som inte får glömmas. Tack för att du uppmärksammar.
Håller med dig i detta finns mammor som behandlar deras barns pappor som skit, smutskastar snackar illa när barnen lyssnar mm, vilka hamnar mest i kläm där??? Jo just det ja BARNEN! Men finns många som inte förstår detta o kör sitt race för att förstöra för den andre föräldern.
Om man som en kvinna blir lämnad och behandlas som ingenting, Inte ens ”bryr sig” om henne!
( Vill inte gå in i detalj vet inte om begränsningar på den här sidan? Jag är nymedlem. )
Hur ska jag som en kvinna bete mig mot det barnsliga beteende från ” min man ” Som är frustrerad , arg, bitter …. Helatiden? Jag kan inte ha nåt diskution ens om våran dotter!!!
Tack
En sårad ledsen mamma!
En hemsk situation ”Maja” där du känner brist på mognad och samarbete från den andre parten. Hoppas att mannen i fråga vaknar och inser hur stor skada han ställer till med. All värme til dig.
Tack för dom orden. Får en att tänka lite längre.
Vi behöver alla påminna oss ”övergiven” – Allt gott till dig.
Jag vet inte varför många relationer med män/pappor är sargade. Kanske är det för att män egentligen är känsliga och det liksom ”bara blir för mycket” någonstans och därför flyr de.
I mitt fall har jag verkligen gett min pappa en chans(er). Men han kan aldrig be om ursäkt, han vill inte jobba på någonting då inget är hans fel utan alla andras och han vägrar att inse hur han är. Sedan vill han sitta på en piedestal där alla ska beundra honom och han vill bara vara med i ens liv utan att bidra med något. Inget stöd, ingen kärlek, ingen generositet eller pengar utan han ska bara njuta utav det jag SJÄLV skapar utan att ge något. Tråkigt nog är han väldigt ensam och den enda som måste inse eller sluta vägra att inse är han själv. Det är ganska tragiskt när man har ett enda barn och en enda framtid. En dag kommer han sitta alldeles för gammal och ensam och troligen ångra sig. Jag vill inte att någon ska vara ensam men så många chanser, så mycket energi och så många besvikelser han har bidragit med lutar det tyvärr åt det hållet. Man kan inte ändra på någon annan människa och visst är det sorgligt och svårt att inse men det är tyvärr sanningen.
När min man och jag träffades var det jobbigt fast tvärtemot. Hot om att ta i från honom barnen m.m fast vi visste att hon aldrig skulle kunna göra det eftersom min man är en mycket bra far och manlig förebild. Trots allt tjafs och bråk har jag aldrig hört min man säga ett ont ord om barnens mor så att barnen hört det. När vi träffades var hans barn 4 och 5 år nu är de 14 och 15. Vi har varit gifta 7 år idag och har en gemensam son på 7 år som de stora barnen ser och behandlar som sin ”riktiga” bror. Nu när barnen är stora väljer de att bo hos oss och det känns så skönt. Och det har lönat sig att min man aldrig tjafsat tillbaka. Men tyvärr är det ofta så att mamman har rätt att betee sig hur som helst och pappan vara glad att få träffa sina barn. Det finns alltid två sidor på ett mynt
Tack för att du delar med dig Sara – imponerande drag hos din man. Tänk om fler var så. Tyvärr också en hemsk baksida, när Pappor svartmålas så att de inte får träffa sina barn. Bra att du tar upp detta.
Vi lever i ett liknande ”fall” som Sara, vi svartmålas inför barnen hela tiden. Har även själv 2 barn sedan tidigare o de blir tillsagda att ej träffa mig för att de är långt att åka. Detta är deras pappa och farmor som säger till dem, det gör mig ont att deras egen pappa pratar så mkt illa om deras mamma (mig) så att de inte ens vill träffa mig. Men håller tummarna att barnen inser vad o vem som ställer upp i framtiden. Likaså m min mans barn där börjar de inse vilka som ställer upp och inte pratar illa om deras mamma. De bor heltid hos oss o de känns toppen. Men det är hela tiden en balansgång råkar man ta ett snedsteg så blir det ett härrans liv o de tar så mkt energi…
Det är en konst att inte lyssna till andras missunnsamma kommentarer och småaktiga beteenden. Är säker på att dina barn ser och känner din kärlek Anna. All styrka till dig och kom ihåg att det de säger och gör, inte beskriver dig, utan dem själva.
Problemet med mammor som saboterar för sina barn och fd belyses mer än tillräckligt! ! Det verkar som en allmän inställning att det är just kvinnor som beter sig så men det finns definitivt minst lika många män som gör. ALLTID när det här ämnet kommer upp skuldbeläggs kvinnor som grupp av människor som inte är vet ett skit om hur det är i det flesta fall. Jag blev SÅ glad att se att någon för en gångs skull belyste ett minst lika vanligt problem. Våldsamma och kontrollerande män använder barnen för att komma in i sina fd kvinnors liv för att kunna fortsätta styra och kontrollera, försöker ta barnen från mammor när de inte får som de vill och det är extremt vanligt, standard om det förekommit våld under förhållandet och vad säger mannen till utomstående som inte vet någonting?
Tack för din feedback Josefine. Det ligger mycket i det du säger. Gör ont att se så många människor, oavsett kön manipuleras. Tyvärr använder en del män ilska och aggressivitet som vapen, när de egentligen borde titta på den egna maktlösheten som de försöker maskera.
Vi mammor förväntas vara hormoniella rabiata bitchar vid separationer.
Skönt att se att ”den andra sidan” belyses”, att vissa fäder tillika ex kan gå till ytterligheter, lögner, anmälningar m.m. för att komma åt sin f.d.
De VET att enda sättet de kan lyckas med det är att använda barnen.
Något annat har de inte kvar för att kunna kontrollera henne.
Min fråga är hur man som drabbad värjer sig mot detta ständigt återkommande, upptrappande beteende? Det tar omänskligt mycket på en människa och haltar man efter år av psykisk misshandel så har man inte lika många lager som skyddar en…