Kvinnan har lyckats övertyga sig själv för att orka:
”Han älskar mig på sitt sätt!”
Gör han? Kanske.
Han eller hon pratar med dig om enbart det rent praktiska. Eller kritiserar dig för att du inte gjorde på ”det rätta sättet.”
Kanske älskar mannen eller kvinnan dig utifrån sin förmåga – är snäll, men rör aldrig vid dig. Eller har förmågan att beröra ditt hjärta. Noll intresse för djup och connection, samtidigt som du kommit en bra bit på din inre resa.
Det tunga där inuti i dig och konstant kompromissande med jaget om att: ”du faktiskt har det bra och att han är snäll.” Ett annat scenario: mannen eller kvinnan som härskar, förnedrar dig hemma eller offentligt, som subtilt eller fullständigt trycker ner dig och rånar dig på allt vad självkänsla heter. Orden som kommer ur dig:
”Han hade inte lätt som barn.”
”Hon har blivit sårad så många gånger och därför är bäst att jag visar förståelse.”
”Det är fruktansvärt, men jag vågar inte riskera barnens trygghet.” (Barnens trygghet eller din separationsångest?)
Är det halvljummet kaffe du vill dricka? Är det någorlunda uppskattad, respekterad, sedd och trygg du vill vara? Ständigt cyklande i uppförsbacke med blåst och regn mot ansiktet? Kärlekstiggeri år efter år. Hur länge har du försökt avsluta?
Var har du satt nivån? Vilka relationsbudskap lät du dig nöja dig med längs med vägen? Vad var det du en gång såg och hörde som fick dig att tro att det är så här det är? En ”relation.”
Du skall inte behöva leva med ett kroniskt ifrågasättande av dig själv och varför du känner som du gör. Tvivel, osund anpassning, magont, otillräcklighet…
Vems hand är det som håller i pennan och skriver på relationsmanuset? Spöken från förr, en partner med emotionell analfabetism, ett kidnappat självförtroende och ursäkter som hypnotiserat dig? Eller ser du din egen hand röra sig över pappret?
Jag vet hur ångestladdat och förlamande det kan kännas. Jag vet att det inte är lätt! En fruktansvärd kamp på insidan. En känsla som vethur fel detta är och en annan som är rädd. Rädd för ovissheten. Det är enorma känslomässiga naturkrafter. Men återigen:
Vem är det som skall skriva de sista kapitlen på dina dagar?
Michael Larsen – relationscoach
Starkt skrivet och så sant. Tack för orden som guidar mej framåt i livet!
Känns jobbigt att läsa, då jag var den här personen till den jag älska. Att få upp ögonen och inse att jag handlat väldigt fel gör ont men får mig att inse att jag kan bättre än såhär. Jag fick aldrig lära mig som liten att ge eller ta kärlek. Min medvetenhet gör mig till en bättre människa och framtida partner.