Trodde det själv en gång i tiden och jag har pratat med många människor som var övertygade om att kärleken är ett elixir som kan lyfta fram det bästa i alla människor, och göra dem hela. I många fall kan kärleken göra de mest fantastiska saker med oss, men när det kommer till vissa personligheter, har vi gett oss in det som är långt, långt över vår förmåga. Istället behöver vi komma till insikten: alla människor fungerar inte som du och jag; de delar inte våra värderingar och människosyn. Det finns de som alltid sätter och kommer att fortsätta med att sätta sig själva främst – under alla omständigheter!
Vi är så fästa vid värderingar om att allt har en lösning och att alla människor i grunden har goda avsikter. Så är det inte! Du kan inte, hur underbar, omtänksam och kärleksfull du än är, göra en person med narcissistisk personlighetsstörning frisk! I alla fall inte så som du och jag benämner frisk.
Du kan hoppas av hela ditt hjärta, men ditt hopp och positiva affirmationer kommer inte att förändra verkligheten. Men det du kan göra, är att vinna tillbaka ditt självvärde som n-personen har lagt beslag på.
Jag vet att du bär på hur många frågor som helst: ”varför såg jag inte det i början när vi träffades? Jag som är en människokännare…Hur kan han/hon utsätta mig för detta? Hur lyckas han/hon charma alla andra och vända dem emot mig? Hur kan man vara så fruktansvärt självisk? Hur kan man bete sig så mot sina egna barn?”
Svaret är enkelt! Därför att en n-person gör så! Om och om igen!
Du har säkert befunnit dig i många olika faser: charmad, chockad, förtvivlad, undrande, beslutsam, återfall och ny beslutsamhet osv.
Ad hominem! Vilket märkligt begrepp, men jag garanterar att du har varit utsatt för det oändligt många gånger. Ad hominem är ett direkt angrepp på din person (personlighet) och syftar till att dirigera om den konstruktiva energin i ett samtal som du försöker föra, där n-personen istället försvagar dig genom nedvärderingar. Du försöker t.ex. hitta lösningar och komma med konkreta förslag gällande hur ni ska ha barnen över sommaren, men istället angriper narcissisten dig och säger att ”du har personliga problem och borde söka hjälp”, eller vad de nu vill kränka dig med.
Och syftet är alltid detsamma: att väcka känslomässiga reaktioner som försvagar och gör dig lättkontrollerad. När vi kämpar med att försöka anpassa oss och förstå hur han eller han kan vara som de är, läggs fokus på fel ställe, vilket n-personen vet och utnyttjar till max.
Du kan försöka älska en person som inte är förmögen till att ta emot och ge kärlek, men i förlängningen kommer det att sluta med självförakt från din sida.
Bryt med hoppet om att han eller han en dag ska bli normal och inse hur mycket de sårat dig. De bryr sig inte!
Det vi kan lära oss är att sätta icke förhandlingsbara gränser och visa den egna personen att vi kan vara emotionellt självförsörjande, genom vanor som gör oss gott. Varje dag!
Michael Larsen – relationscoach
Hur gör man när ens barn följer i n’s fotspår :’-(
Återigen går din text rakt in i hjärtat.
Att bli känslomässigt försvagad….Att den andra parten hela tiden dirigerar om den konstruktiva energin i ett samtal…Att aldrig nå fram…
Fortfarande verkar jag ha ett behov av att få ta del av beskrivningar av skeenden som jag upplevt, men inte kunde se när det pågick.
Tack!
Jag läste vidare om Ad Hominem utifrån retorik: Att ett personangrepp ofta riktar sig mot någons dygd, förnuft och välvilja…
Låter delvis som uråldriga begrepp, men fenomenet finns ju tyvärr fortfarande.