Varning! Generaliseringar kan förekomma.
Betydelsen av närvaro i en relation är något vi ofta hör om och som låter klokt. Men vad betyder det förutom att lägga undan mobilen då partnern pratar, vid middagen eller i andra sociala sammanhang? Komma ihåg sådant som är viktigt för henne, lyssna till mer än orden som uttalas och inte vara en leverantör av smarta råd…
Så lätt säga: ”det är viktigit att du är närvarande.”
Förutom yttre gester och beteenden som speglar uppskattning handlar det om en attityd gentemot sig själv.
Hur tydlig är du kring vem du är som person? Vad står du upp för? Vem är du en grå vardag då allt inte är på topp? Hur hanterar du frustration och ilska? Tålamodet och impulskontrollen?
När jag en gång gick på dagis var det politiskt korrekt med könsneutralitet. Som femåring var jag Tarzan – inte bara som lek – jag var mannen i djungeln. Hemma hade jag fritt spelutrymme men på dagis gällde andra regler – man var en del i ett kollektiv med andra. För stort platstagande kunde i min föreställningsvärld leda till att jag inte fick vara med. Tänk Tarzan bland politiskt korrekta fröknar och en manlig personal i mjukisbyxor och med len röst. Skolan samma sak. Inte undra på att jag försökte återskapa balansen i tjugoårsåldern genom att spela rugby.
Vad vill jag få sagt? Som män kan vi bli för anpassliga (jag var för diplomatisk) eller hänsynslösa i vårt varande. En man berättade att han som ung pojke sett sin pappa misshandla mamman. Det gjorde honom livrädd för aggression. Särskilt den inom honom själv, vilket gjorde honom extremt flexibel och mjuk i relationen till kvinnor. Han blev ofta lämnad p.g.a. han inte vågade stå upp för sina åsikter och vem han var. Neutraliteten skapade obalans i parförhållandena. När han avkodade dessa beteendemönster förändrades allt.
Hur kan vi ge trygghet till personen vid vår sida om vi inte står stadigt då livet omkring blåser? Om vi istället för att vara grundande dras in i egna eller partnerns känslostormar – blir till drama Queens, macho, högljudda, passivt aggressiva genom tystnad, härskarattityder…
Att vara kraftfull handlar inte om dominans eller sexism, utan att känna sig själv. Kunskapen om egna styrkor och svagheter. Se och respektera gränser inom andra och egna personen. Timingen i våra handlingar. Vara lyhörd och inkännande utan självutplåning.
Emotionell och fysisk närvaro är fundamentet. Det kommunicerar: ”jag finns här för dig!”
Tankar min bloggvän?
Michael Larsen – relationscoach och mental tränare
när den plötsligt gav vika och inte fanns, blev jag förvirrad och arg. Jag visste inte hur jag skulle hantera situationen och jag var arg och irriterad för att jag fick allt i mitt knä….det här är inte mitt ansvar! var den dominerande känslan hos mig, men min man kunde inte heller hantera situationen, så….hur gör vi nu då?jag försökte göra så gott jag kunde, stoppade undan mina känslor och försökte hjälpa honom så mycket det nu gick……vi är inte i mål än…..jag undrar litet var målet är? är det att komma tillbaka till innan eller en ny plats?
Tack för morgonens läsning! En fundering om er män, varför är det så svårt för en del att visa känslor? Jag vet att det finns jätte många som är bra på att visa känslor oxå, ibland för bra så man blir deras lilla ägodel, har lämnat ett sånt förhållande för ett tag sedan. Men träffar nu en annan man, kontrasterna är stora … jag tvivlar egentligen inte på att denna nya man inte älskar mig men i längden kan det nog bli jobbigt att denna man har svårt att visa känslor eller är svårt för honom att ge komplimanger som vi kvinnor gärna vill ha lite då och då (inte för ofta heller) Eller ska man bara acceptera läget som det är, man ska ju inte ändra på någon annan. Lite åsikter från er läsare & Michael om detta skulle jag vilja ha 🙂
Låter som att du inte är i det förhållandet du vill. Antingen acceptera eller gå. Låter hårt och är ju självklart svårt.
Jag har varit singel och inte dejtat på ett år. Börjar bli lite intresserad av att träffa någon. Har dock vänner som jag trivs med och mina barn går ju självklart före allt!
Kommer nog att hamna där du är ….Att ha ett förhållande är ju både ris och ros. Vad säger ditt frö där inne? Lyssna in..
det är ju bara du som kan se om alla bitar passar in i ditt liv just nu, och sen ändras det också, kanske inte alltid till det bättre heller, men är det värt det? nu? det andra får man ta när man kommer dit… 😉
Jag känner så väl igen det du skriver M. Det jag också tänker är att många män har svårt att visa sin sårbarhet och så att säga ”blotta strupen”. Rädslan för att tappa sig själv, tappa sin manlighet verkar skrämma män. Jag skulle tro att det ger den balans i sitt inre även för män. Att hålla son sårbarhet i schack blir bara svårt. För sårbarhet är ju inte lila med svaghet, tvärtom. Det skapar en tillit när båda i relationen vill visa sitt innersta, och stå för det. Sårbarhet behöver inte vara känslomässig kollaps, utan medvetenhet i det som man ger ut. Överdriven macho är inte samma som manlighet, det är att känna sig själv, vilket även är attraktivt. För båda könen givetvis.
Intressant inlägg. Jag arbetar som förskollärare och dessa begrepp är något som vi lyfter fram och ständigt har i fokus
Inkännande, Lyhörd…Det är så vackra ord och kräver mycket jobb att hålla vid liv genom hela livet! Mitt ex kunde inte visa känslor utan att tagit en öl eller två. Detta blev anledningen till att jag till slut lämnade honom.
Kram på er!
Imstressant. Inte lätt att vara man idag, ena stunden ska du dra ut stolen för att i nästa stund så kan hon själv… Betala/ inte betala, känslosam/ mindre känslosam…
Själv är jag i slutet på mitt förhållande, med en man som inte vill avsluta (separationsångest), som inte ser sin egen del i detta. Jag har anklagat mig själv en hel del men börjar se att ja, det krävs två att dansa tango men om den ena kör vals trots musik o takt hur ska den andra kunna följa/ hänga med? Nä, jag har dansat klart för denna gång 🙂 Tack för en bra blogg, du har hjälpt mig enormt mycket i mina funderingar 🙂 även ni som kommenterar. Jag fastnade för en kommentar av en kvinna som bl.a skrev ”varför ska min nya kärlek betala för vad x:et gjort”. Har ännu ingen ny kärlek men när den kommer så ska jag jobba för att lägga min rädsla bakom mig o inte låta den styra 🙂 ha en bra dag!//C
Väldigt träffande kommentar Christina!
bra jobbat med dig själv, fortsätt nu och ta väl hand om dig! kram
Den där mannen skulle jag vilja träffa, han som besitter en säkerhet och trygghet i sig själv men som för den skull inte ser det som ett verktyg för dominans. Finns dessa män som kn leva upp till det vi kvinnor söker? Det är en balansgång för männen idag men samtidigt har även vi kvinnor ett ansvar i en relation. Själv tycks jag inte dra till mig den sortens män som är de bästa för mig. Antingen är de starka i sig själva och det blir snudd på försök till dominans och jag dras ner i en spiral, och då drar jag. Eller så träffar jag de som jag behöver lyfta och är man trasig själv så blir det svårt.
Jag får nog fortsätta drömma och mannen med stort M…om han nu finns.
När jag läser din blogg Michael så får jag ju en stark bild å känsla av hur den man jag skulle vilja möta är. Det är lite jobbigt. För det känns som att det bara finns EN sån man, och att det är Du. Det e ju inge bra!!! :-S
Hmm…fast det är kanske bra att kunna ha den här bilden/känslan av vad jag söker, då kanske jag tar ihop det med en man som åtminstone ligger nånstans i riktning mot den bild du förmedlar. 😀 kram
Ja du Petra var hittar /träffar han med det man söker???
Kram på dig Kerstin 😀
😀 man går ut och träffar folk, så möts man när båda är redo! kram! 😀
Tack Mia! Ja, man får leva sitt liv på sitt eget bästa vis, hitta sin väg å så lita på ödet 😀 Helt enkelt fokusera på att lära känna å utveckla sig själv!!!:-D
Håller med dig Petra! M är en god förebild för hur vår man ska vara! Tills vi hittar den vi söker får vi nöja oss med denna blogg.
Men jag undrar hur jag ska möta någon. Lyckas inte hitta något umgänge där det finns män som är singlar. Inte i löpspåret, inte på jobbet ( känns fel att stöta på papporna) inte på yogan hm fotbollen, nej…Mina nyseparerade vänner är ute på dejtingsidor och dejtar—känns inte som något för mig. Är det någon som verkar intressant så är han upptagen…
killarna är så tysta??????
Hej på er! Ja det där kan nog stämma väldigt bra som du skriver Michael. Jag har insett när vi nu gått isär att jag tappade bort mig själv lite i vår relation och anpassade mig nog lite för mycket kanske lite för diplomatisk. Jag är en känslomänniska och har dock aldrig varit rädd för att blotta mig…
Jag tror det viktigaste är att man har en inre trygghet. Ja, att älska sig själv. Ge varje ny relation en chans och ha bearbetat färdigt de/den tidigare. Att finnas för varandra i nöd och lust och – återigen – KOMMUNICERA! Förminska varken dig själv eller din partner. Att må dåligt i en relation är förödande. Det är inte värt det.